Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 19:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/resor/upplev-alperna-till-fots/

Resor

Upplev Alperna till fots

Att vandra med snöskor är mycket vanligare i alpregionen än i Sverige. Med rätt teknik ger de friheten att ta sig fram både på lätt översnöade leder och i terrängen. Foto: Shutterstock

Alperna handlar inte bara om utförsåkning – här finns också välpreparerade vintervandringsleder med bergskänsla. DN Resor varvar vandring med skidåkning i österrikiska Stubai och får till den optimala alpresan.

Rätta artikel

Under min alpvecka träffar jag alla kategorier. Någon skadade ledbandet för ett par år sedan och har lagt skidorna på hyllan. Någon har kommit på att hon inte alls går ner i varv i liftar och pister, utan vill ha det mer rofyllt under semestern. Någon älskar skidåkning, men tycker att det räcker med tre dagar på skidor under en vecka. Någon vill ha bättre kondis och delar upp dagarna – han nöjer sig med att åka skidor på förmiddagarna när pisterna är som bäst.

Men vad gör de då i Alperna?

Jo, de vandrar.

– Jag njuter av frisk luft och långa vandringar – med broddar om så behövs. Jag har haft mycket kul på skidor, men sedan jag opererat armen är det över för min del. Men jag vill ändå njuta av bergen. Att vandra passar mig perfekt. Ibland sammanstrålar jag med resten av familjen – som fortfarande åker skidor – för en lunch i backen. Ibland är jag ute på en heldagsvandring på annat håll, och äter lunch med dem jag vandrar med. Då träffar jag familjen på kvällen i stället. Vi går till hotellets spa och äter middag på någon av byns restauranger. Hela familjen har alltså en aktiv alpsemester – oavsett om man vandrar eller åker skidor, säger Ingrid Johansson, som numera är pensionär.

I Alperna är vintervandring mer utbrett och populärt jämfört med svenska fjällen. I Sverige får man ofta hålla till godo med en isig landsväg om man vill ta en rejäl promenad. På många håll i Alperna, däremot, betraktas vandring som ett utmärkt alternativ, eller komplement, till skidåkning.

Under min senaste alpresa testade jag vintervandring på allvar. Vi – familjen – åkte till Stubai i Österrike på sportlov. Ett resmål som möttes av nollställda ansikten i bekantskapskretsen. Stubai?! Så känt i Österrike, så okänt i Sverige, till och med i skidåkarkretsar. Främst tyskar, polacker, tjecker, och österrikarna själva, åker till Stubai. Men dalen förtjänar uppmärksamhet också i Sverige. Jag rankar Stubai som en av de bättre alporter jag har varit på. De få svenskar jag trots allt möter under veckan är eniga med mig: ”Skriv inte om det här, det är för bra för att dela med sig av.”

Stubaidalen, i österrikiska Tyrolen, på gränsen till Italien, är omringad av 80 glaciärer och 109 bergstoppar. Glaciärerna gör säsongen lång, dessutom påverkar de snökvaliteten positivt, och det är sparsamt med konstsnö. Stubaidalen är Österrikes största glaciärskidområde, som marknadsförs hårt mot familjer, men som också lockar proffsåkare. Här värmde svenska freeskiinglandslaget upp förra säsongen. Glaciären i Stubai öppnar redan i oktober, och man skulle alltså kunna tillbringa höstlovet här, vilket alpina träningsgrupper från olika delar av Europa förstås har upptäckt.

Men också det praktiska talar för Stubai. Här finns lättillgängliga offpistområden, och ett pålitligt liftsystem. För ett par år sedan öppnade nya ”3S Eisgrat”, som sägs vara Alpernas största och längsta gondollift. Man åker nästan en halv mil, och om den elva minuter långa färden blir trist finns det gratis wifi ombord.

Foto: IBL

Dalen levererar alltså när det kommer till skidåkning. Men här finns dessutom 80 kilometer preparerad och markerad vintervandringsled, fördelad på 27 olika leder – alltifrån lugna promenader där man kan njuta av stillheten, till mer avancerade högalpina vandringar.

Under min vintervecka varvar jag skidåkning med vandringar. När tonårssönerna drar i väg på avancerade offpistturer snörar jag på mig vandringskängorna. Ärligt talat – jag har tröttnat lite på skidåkning. Att åka upp och ner i skidliften varje dag roar mig inte lika mycket längre. Jag vill röra på mig, och jag älskar att vandra. Njuta av stillhet och ro.

Vi bor i staden Neustift, nedanför berget Elfer, som mest är känt för toboggan, som innebär att susa ner för berget på en tyrolsk kälke. Neustift är en bra utgångspunkt. Skidområdena i Stubaidalen är på tyrolskt vis utspridda och man måste åka buss eller bil mellan dem. Det kan kännas lite segt att börja dagen med att trängas på en buss i en halvtimme, men det är så det ser ut. Bussarna är gratis, men i rusningstid ganska fulla.

Stubai Glacier är områdets huvudort, och dessutom Österrikes största glaciärskidort. Schlick 2000 är också ett stort, familjevänligt system, men på andra sidan dalen. Elfer bjuder på naturnära känsla, utsikt, och ett antal nedfarter är reserverade för rodelåkarna. Serles är en liten pärla.

Här i Stubai har vintervandring hög status, och både leder och vandrare behandlas därefter. Lederna är välpreparerade. Lika genomarbetade som pisterna.

På den vanliga liftkartan över Stubaidalen finns också flera vintervandringsleder utmärkta. Poängen med att vintervandra i Alperna är att lederna är dragna uppe i bergen, så man får samma alpkänsla och höghöjdskänsla som när man åker skidor. Det handlar alltså inte om att trava runt nere i någon regnig by och vänta på att skidgänget ska vara nöjt för dagen och återvända till hotellet. Nej, här i Stubai har vintervandring hög status, och både leder och vandrare behandlas därefter. Lederna är välpreparerade. Lika genomarbetade som pisterna. Snöslungor och pistmaskiner har gjort sitt. Det är välskyltat och vandringarna marknadsförs väl.

Ute på en av mina turer möter jag ett gäng italienskor som har åkt hit enbart för att vandra. Under veckan kommer de inte ens att försöka dra på sig ett par skidpjäxor. Nä, det är lederna som har lockat dem till Stubai. Varje dag, i en veckas tid, gör de olika vandringar. De är utrustade med vandringsstavar, inköpta på plats, och tillverkade av det berömda Stubaistålet.

Det vanliga är dock att man kombinerar vandring med skidor. Antingen att familjemedlemmarna delar upp sig sinsemellan, och några vandrar och några åker skidor. Eller att man själv åker skidor vissa dagar och vandrar andra. Väder, vind och humör får helt enkelt styra dagens aktivitet.

– I dag är det både blåsigt och kallt, då är det perfekt att vandra i skogen, konstaterar en pappa, med två barn i mellanstadieåldern, som jag möter på leden.

I Stubai är det inte bara skidrädda pensionärer som vintervandrar. Vandringslederna kryllar av unga par och barnfamiljer som aktivt har valt att hoppa över skidorna en dag.

En av de mest populära turerna är att gå till klostret Maria Waldrast. En lätt vintervandring med njutbar utsikt. Foto: Anna Wahlgren

När resten av familjen har åkt till glaciären hoppar jag på bussen till Serles. Jag tar gondolen upp till toppstationen Koppeneck på 1.700 meter. Härifrån startar många vandringar. En av de mest populära lederna i området är att gå till klostret Maria Waldrast. Det är en lätt vandring på hyfsat hög höjd – och det märks på andningen. Det går inte att jogga fram i leden, jag måste dra ner lite på takten.

Inte för inte gjorde Edmund Hillary sin vinterträning inför Mount Everest-bestigningen just i Stubaidalen.

Jag vandrar med vanliga kängor. Möjligtvis kan broddar vara bra att ha, särskilt under den isiga tiden på året. Vissa har stavar för att också träna överkroppen och för att få bättre balans. Mer avancerat än så är det inte.

Den som föredrar terräng framför preparerade leder tar sig fram på snöskor. I Sverige betraktas ofta snöskor med skepsis. Det anses vara lite småtöntigt, ämnat för den som inte klarar av att åka skidor typ. I Alperna, inte minst i Frankrike, är det däremot en populär, och urgammal, vinteraktivitet. Varje söndag arrangeras snöskovandring i Serles. Man kan också hyra snöskor och gå på egen hand. Det är ett härligt och enkelt sätt att komma nära naturen. Man kan gå där det är orört. Man är smidigare och friare än med långa längdskidor. Man kan följa översnöade vandringsleder, och gå mitt i skogen.

Jag äter en sen lunch på Ochsenhütte, där alltifrån knödel till snaps är tillverkat av ägarfamiljen. Den ligger mitt i backen, och här samlas både skidåkare och vandrare. Jag beställer en tallrik med charkuterier – korvar, ostar, skinkor och mörkt bröd, efter det en stor tallrik knödel och en ”radler” – öl blandat med lemonad.

”Kaiserschmarrn” – den kejserliga pannkakan. Perfekt skidåkarfika. En av Österrikes mer berömda rätter. Foto: Anna Wahlgren

Bästa mattipset är att satsa på klassisk, österrikisk husmanskost. Knödel, wienerschnitzel, och förstås ”kaiserschmarrn” – den kejserliga pannkakan – är matmåsten. I just den här delen av Österrike spelar Italien stor roll, och de österrikiska och italienska köken går in i varandra. Världens högst belägna pastafabrik förser bergsrestaurangerna med färsk pasta. Pasta och knödel är alltså ett hett mattips här. En bergskrog sticker ut: en av världens högst belägna gourmetkrogar Schaufelspitz Gourmet, på 2.900 meters höjd. Den har två utmärkelser i Gault Millau, en Guide Michelin-liknande matguide.

Några dagar viker jag dock åt skidåkning. Mina favoritområden är Stubai Glacier, som är stort och mäktigt och när det är soligt är det så väldigt soligt. Men jag tycker också mycket om glaciärens raka motsats – lilla Serles.

– Serles är perfekt för nybörjare, och ny-nybörjare. De som är alldeles nya på skidor, och de som inte har åkt på några år, men som vill börja åka på nytt, konstaterar Michael Gstrein, som arbetar på Stubai Tyrol turistinformation.

I Stubai finns fyra skidområden, vart och ett med sin egen karaktär. Elfer bjuder på utsikt och fokuserar på rodel. Foto: Anna Wahlgren

Tonåringarna gillar Schlick 2000 i Fulpmes. Här finns dalens längsta nedfart på tre kilometer. I en av backarna kan man mäta hur fort man kör, kanske inte så pedagogiskt om man vill undvika att hetsa redan adrenalinstinna tonåringar, men också ganska kul.

Tillbaka på hotellet. Jag träffar på ägaren som håller en plåt nybakad apfelstrudel i handen.

– Det är viktigt att få i sig ordentligt med kalorier när man sysslar med vintersport, säger han allvarligt.

– Och du vet väl att veteöl är bra när man har sportat? Många multisportare dricker veteöl efter ett pass, fortsätter han.

Hotellet är en liten oas, och oftast är det här vi tillbringar eftermiddagar och kvällar. Här finns en liten pool och ett spa, där kvinnor och män bastar tillsammans. Det råder en viss oklarhet vad gäller klädkoden. Italienarna bastar med bikinin och badbyxorna på, tyskarna och österrikarna är däremot nakna. Enligt österrikisk sed ska man ta av sig badkläderna i bastun, allt annat anses ohygieniskt, däremot behöver man inte stirra ut sina nakna bastukamrater.

Men ibland hoppar vi hotellets middagar och beger oss till Hoferwirt, byns naturliga samlingsplats. Här är maten vällagad och stämningen hög. Jag äter forell från den egna fiskdammen, och vi avslutar på österrikiskt vis – med husets egentillverkade snaps.

***

NIO TIPS I STUBAI

1. Stubai Glacier, 2. Schlick 2000 ski center AG, 3. Serlesbahnen Mieders, 4. Elfer Bahnen Neustift, 5. StuBay – Freizeit­zentrum, 6. Stubaierhof Neustift, 7. Hoferwirt, 8. Restaurant Schaufelspitz, 9. Serles.
Karta: Elin Lindwall

SE OCH GÖRA

1. Fruset nöje

Ice Grotto

En isgrotta som drivs som kombinerat forskningsprojekt och turistattraktion. Promenera genom grottan, läs på skyltar och uppgradera dina iskunskaper.

Pris: 60 kronor, vuxen, 30 kronor, ungdom, gratis för barn.

Eisgrat bergsstation, Stubai Glacier.

www.stubaier-gletscher.com/en/activities/ice-grotto

Att åka kälke, eller toboggan som det kallas i trakten, är extremt populärt bland de bofasta. I Stubai­dalen finns sammanlagt tolv nedfarter. Till höger: Sammanlagt åtta mil preparerade och markerade vandringsleder i olika tuffhetsgrad finns i området. Foto: Anna Wahlgren

2. Åk kälke på riktigt

Toboggan i Elfer

Att åka kälke, eller toboggan som det kallas i trakten, är ett äkta tyrolskt äventyr. Man tar liften upp och åker kälke ner för de kilometerlånga backarna. Extra spektakulärt är att åka på kvällen – när det är mörkt. Flera upplysta nedfarter har kvällsöppet. Kälke finns att hyra vid skiduthyrningen och direkt vid vissa liftar.

Elferbahnen, Neustift.

www.elfer.at

3. Vattenkul med bergsutsikt

Stuba

Fem tusen kvadratmeter stort spaområde med flera sorters bastu, ångbad och uppvärmda pooler, både inomhus och utomhus. Saltvattenpoolen håller behagliga 33 grader. Det är en speciell känsla att ligga i en pool och blicka ut över höga, snöklädda berg.

Pris: 100 kronor för vuxna för två timmar. Familjepass, två timmar, 260 kronor.

Telfer Landesstrasse 111, Telfes.

www.stubay.at

4. Åka offpist med proffs

Alpin Schischule

I Stubai är det lätt att komma åt bra offpist. I kartor (som kan laddas ner på gps) finns 15 föreslagna nedfarter. Men mest lössnökänsla får man genom att åka med guide. Vi tillbringar en förmiddag med Peter Salchner, från Alpine Schischule. Han guidar oss till områdets bästa lössnöområden och lär oss säkerhet – vi får bland annat träna på att söka efter föremål under snön.

Bergstation Gamsgarten.

www.alpin-schischule.com

BOENDE

5. Familjeägt spahotell

Stubaierhof Neustift

Har ägts av samma familj i generationer. Ambitiösa middagar, bra spa och fräscha rum. Här månas om detaljerna. Varje eftermiddag bjuds gästerna på apfelstrudel och matigt mellanmål. Personalen har stor kunskap om såväl skidåkning som vandring och delar gärna med sig av tips.

Pris: Dubbelrum från 1 200 kronor per natt, inklusive spa och transport till skidbackar.

Stubaitalstrasse 64, Neustift.

www.der-stubaierhof.com

6. Känn dig som hemma

Hoferwirt, Neustift

Hjärtlig stämning och rustik frukost. Dessutom bor man vid restaurangen som serverar områdets bästa tyrolska mat. Krogen håller öppet varje dag, året runt, och har legat på samma plats sedan 1674.

Pris: Dubbelrum från 700 kronor per natt.

Dorf 12, Neustift.

www.hoferwirt.at/en

Schaufelspitz är en berghütte som tilldelats två toques Gault Millau – en fransk restaurangguide i klass med Guide Michelin. Foto: Anna Wahlgren

ÄTA OCH DRICKA

7. En höjdpunkt för gourmeter

Schaufelspitz Restaurant

2900 meter över havet ligger Schaufelspitz Restaurant som tilldelats två toques Gault Millau – en fransk restaurangguide i klass med Guide Michelin. Kökschef David Kostner har ett förflutet från Guide Michelin-krogar i London, men hämtar helst inspiration från mormors gamla recept. Han satsar på tyrolska klassiker som dumplings, men i ny tappning. Stort ölsortiment. Vacker arkitektur och stilren öppen spis. Solig terrass med lurviga fårskinn. Trots hypen har restaurangen ingen egen hemsida.

Eisgrat bergsstation, Stubai Glacier.

8. Typiskt tyrolskt

Hoferwirt

Pålitliga kockar, bra vinkällare och gott rykte. Ett gasthaus som har funnits i familjens ägo i generationer. Traditionellt och hemlagat, typiska tyrolska rätter. Här åt jag veckans godaste wienerschnitzel. Forellen från den egna fiskdammen rekommenderas också.

Dorf 12, Neustift.

www.hoferwirt.at/en

En läskande Hugo efter vandringen. Foto: Anna Wahlgren

9. Hemlagat – mitt i backen

Ochsenhütte Mieders

Vällagad mat, bra ölsortiment och soligaste läget med utsikt över pisten. Trångt, rustikt och gemytligt. All mat lagas från grunden, till och med knödeln. Här passerar flera vintervandringsstigar. En perfekt lunchkrog och mötesplats för vandrare och slalomåkare som vill sammanstråla för mat eller afterski.

Vid liften Ochsen, Serles.

Läs fler resereportage här