Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Uråldrig kulturmix lockar till Kochi

En kort färd från Keralas palmkantade stränder i södra Indien ligger kosmopolitiska Kochi. Låt dig fascineras av en kulturmix som pågått i årtusenden, och en tolerant atmosfär som gjort Kochi till ett konstcentrum.

Lycka är en blå balkong. Utsikt mot den smala gatan pyntad med silverfärgade vimplar som glittrar i det starka solskenet. Doften av kardemumma och svartpeppar från kryddhandlarna där nere. Ljudet av tutande autorickshaw och folkvimlets alla röster. En skål het molee och ett fat med appams som just burits ut från köket.

Molee är en typisk keralitisk maträtt, en fisksoppa med kokosmjölk och färska curryblad. Det är en maträtt jag ofta längtar efter. Mig veterligen serveras den inte på någon restaurang i Sverige. Det samma gäller appams, en sorts blandning av bröd och pannkakor.

Nere på gatan, intill en antikvitetsbutik, diskuterar två män livligt, de talar det lokala språket malayalam, som låter lite som om man försöker prata riktigt snabbt samtidigt som man har en halv ask hårda Läkeroltabletter i munnen. Diskussionen handlar om hur man bäst surrar fast en träskulptur föreställande en dansös i naturlig storlek på flaket till en blå lastbil. Till slut är dansösen säkert förankrad och lastbilen rullar i väg.

Med tanke på att jag varit i Kochi många gånger och klarat av alla ”turistmåsten” händer det att folk frågar varför jag envisas med att återvända. Jag svarar att atmosfären inte liknar någon annan stad: Den äldsta stadsdelen Fort Cochins sneda och vinda hus i glada färger, lite skamfilade med flagnande målarfärg, vilket bara gör dem vackrare. Havsbrisen. Färjorna som förbinder stadens olika delar, för Kochi är en stad byggd på öar där Arabiska havet möter de kanaler och laguner som sträcker sig en bit inåt landet.

Kochi är en stad byggd på öar som binds samman av färjor.
Kochi är en stad byggd på öar som binds samman av färjor. Foto: Anna Lena Stålnacke

Folklivet vid solnedgången på stranden intill de kinesiska fiskenäten, en fiskemetod som introducerades av kineser för länge sedan. Fiskenäten har blivit den bild som alltid visas från Kochi, på turistsajter såväl som på Instagram.

Men minst lika viktigt är att människor i Kerala har det relativt bra. Undervisning och sjukvård hör till Indiens bästa, kvinnans ställning är starkare och den ekonomiska jämlikheten större än på andra håll i landet.

Den kosmopolitiska stämningen gör också staden speciell. Kochi är en hamnstad. Greker, romare, kineser, araber, portugiser, holländare och många andra har bedrivit handel härifrån, och alla har bidragit till den mix som utgör dagens Kochi.

Grovt räknat är knappt hälften av stadens invånare hinduer, drygt en tredjedel kristna, och resten är muslimer, judar, buddhister, jainister. Både judendomen och kristendomen har en oväntat lång historia i denna trakt.

En av Kochis givna sevärdheter är Paradesisynagogan från 1567 och den äldsta i bruk i Indien. Men långt innan dess fanns judiska församlingar i Kerala. Man tror att den allra första bildades av sjömän som seglade österut på kung Salomos tid och då talar vi om ungefär 900 år före Kristus.

Någon har gjort ett fynd i en av antikvitetsbutikerna vid synagogan, en dansösskulptur i naturlig storlek. Nu ska dansösen fraktas till sitt nya hem.
Någon har gjort ett fynd i en av antikvitetsbutikerna vid synagogan, en dansösskulptur i naturlig storlek. Nu ska dansösen fraktas till sitt nya hem. Foto: Anna Lena Stålnacke

Keralas första kristna församling sägs ha bildats år 52 då en av Jesu lärjungar, Tomas Tvivlaren, kom hit. Fortfarande kallas medlemmarna i den äldsta grenen av Indiens syrianskt ortodoxa kyrka för tomaskristna.

Man kan lätt föreställa sig förvirringen bland missionärerna som kom till Kerala i Vasco da Gamas släptåg och som såg fram emot att snabbt börja omvända hedningarna – och så visade det sig att en stor del av dem redan var kristna.

Efter att ha upptäckt sjövägen till Indien återvände Vasco da Gama till landet flera gånger. Periodvis bodde han i Kochi, enligt de flesta ortsbor i ett vitt hus från tidigt 1500-tal som allmänt kallas Vasco house.

Det är faktiskt möjligt att övernatta i det som kan ha varit Vasco da Gamas sovrum. I huset bor numera Sheeba och Santosh Thomas som driver ett ”homestay”, en trevlig indisk logivariant där man bor hemma hos familjer.

Vi träffades första gången för 13 år sedan. Då hyrde de ut ett enda rum till gäster och höll på att bygga om ytterligare ett.

När jag går förbi huset får vi syn på varandra, Sheeba och jag. Hon vinkar in mig för att visa det tredje och nya gästrummet som snart är färdigrenoverat.

Sheeba Thomas driver homestay i huset där Vasco da Gama bodde.
Sheeba Thomas driver homestay i huset där Vasco da Gama bodde. Foto: Anna Lena Stålnacke

– Vi bor ju fortfarande kvar i huset själva, men genom att bygga om lite får vi plats för fler gäster. Titta här, när allt blir klart får gästerna tillgång till en balkong också, säger hon stolt.

Gästrummen är enorma, det är högt till tak, himmelssängar och typiska Keralamöbler i rosenträ. Det gemensamma vardagsrummet är pyntat med prylar som förr fanns i husets privata del, som porslinsdamer i krinolin, tummade pocketböcker där hindugurus förklarar meningen med livet, en gitarr som gästerna kan spela på och ett husaltare med en bild av den helige Franciscus. Sammanfattningsvis väldigt trivsamt.

– Vår ambition ända sedan starten har varit småskalighet. Vi vill visa upp vardagens Kochi och Kerala. Det ska kännas som om man bor hemma hos oss, säger Sheeba.

Vissa reser till Kochi enbart för att bo riktigt läckert. Det finns få orter i Indien som har ett lika stort och intressant utbud av så kallade heritage hotels, det vill säga logi i historiska byggnader med tidsenlig inredning i indokolonial stil.

Den här gången har vi bokat in oss på Old courtyard hotel. Det ligger i ett drygt 200 år gammalt vitt hus byggt kring en kullerstensbelagd, arkadomgärdad blomstrande innergård.

– Det ser ju ut som The best exotic Marigold hotel från filmen, utropade en vän när jag visar en bild på hur vi bor.

En smal spiraltrappa leder upp till vårt rum med utsikt mot innergården. Golv och väggar är i mörk teak, transparenta vita bomullsgardiner täcker fönstren och självklart har vi en himmelssäng. Det är ett rum där man kan fantisera sig bort till svunna tider.

För snart 20 år sedan hittade ett ungt indiskt-malaysiskt par byggnaden. De gick in till innergården som då var helt igenvuxen av ogräs. Ingen hade bott i huset på länge och det var så förfallet att grannarna ville att det skulle rivas. Men det unga paret förälskade sig i byggnaden, såg att den en gång varit vacker och lyckades få köpa den. Efter ett par års renovering öppnade de sitt lilla hotell.

Ett ungt par räddade denna byggnad från att rasa samman, rustade upp den och öppnade Old courtyard hotel.
Ett ungt par räddade denna byggnad från att rasa samman, rustade upp den och öppnade Old courtyard hotel. Foto: Anna Lena Stålnacke

Det finns gott om sådana ställen i den gamla delen av Kochi. På de enklare bor man för ett par hundringar per natt, medan andra håller lyxklass, lockar indiska kändisar och kostar därefter.

Vill man inte betala så mycket kan man bo på Ballard bungalow som är ett före detta nunnekloster med stora luftiga rum och massor av atmosfär. I den andra ändan av skalan finner man Koder house i en illröd byggnad, förr hem för en av Kochis mest berömda familjer. Eller Malabar house med gammaldags inredning och modern konst, ett ställe som ofta lockar berömda gäster. Brunton boatyard hör också till denna kategori, en ny byggnad men i traditionell Keralastil, med flera riktigt bra restauranger.

Blir man inspirerad av alla läckra inredningsdetaljer beger man sig till området kring Paradesisynagogan där gatorna kantas av antikvitetsbutiker.

Det här är härliga men farliga trakter för en sakletare. Förra gången jag var här impulshandlade jag ett par stolar i rosenträ prydda med antika kakelplattor. De var så stora och tunga att de fick skeppas hem till Sverige i container ombord på ett fartyg i sällskap med en tavla föreställande den musicerande gudinnan Saraswati, en leksakshund i grönt trä och en del annat smått och gott.

Ser jag mig om i mitt vardagsrum konstaterar jag snabbt att ganska mycket där inne kommer från butikerna kring Kochis synagoga.

I det här området storshoppar många stylister och inredningsarkitekter, och de är främst ute efter möbler i romantisk kolonialstil. Men i butikerna trängs också religiösa figurer, vissa hinduiska från tempel, andra kristna som en gång haft sin plats på husaltare hos portugisiska familjer. Långt ifrån allt är gammalt på riktigt, vilket brukar påpekas lite gnälligt. Jag tycker inte det spelar någon roll. I Indien finns ännu fantastiskt hantverk, sådant man inte längre har tid och tålamod att skapa på så många andra håll i världen. För mig spelar det egentligen ingen roll om mina fynd är från 1917 eller 2017.

Efter shoppingturen i eftermiddagshettan har vi bokat bord på en av Kochis vackraste restauranger. Det ligger i Old harbour hotel som bjuder på charm i ett 300 år gammalt hus. Middagen serveras i den tropiska trädgården till tonerna av klassisk indisk musik. När våra masalagrillade räkor bärs ut intar en klassisk dansös scenen och bjuder på mohiniyattam, en av Indiens klassiska dansformer.

Den dans som annars oftast förknippas med Kerala är kathakali, det färgsprakande drama som traditionellt framförs av surrealistiskt klädda och sminkade manliga dansare under tempelfestivaler. En riktig kathakaliföreställning pågår hela natten. Det är mer än vad de flesta turister orkar med, så i Kochi finns flera ställen där man kan se en lightvariant på ett par timmar och då får man också vara med när dansarna gör sin spektakulära scenmakeup.

Den här gången är vi mer lockade av theyyam, en äldre dansform som oftast bara kan ses under festivaler i norra Kerala, och senare på kvällen går vi på en föreställning som är en del av konstbiennalen.

Under de dagar vi är i Kochi handlar biennalens seminarie- och föreställningsprogram om kastsystemet, och det är där som theyyamdansarna kommer in. Dansarna hör till den grupp som förr kallades oberörbara, de som står allra längst ner i det hinduiska kastsystemet. Men under föreställningarna då de tagit på sig sina kostymer, förvandlas de enligt folktron till gudar. Så länge dansen varar dyrkas de av alla i byn.

Theyyam är en uråldrig dans och det är en mäktigt och nästan magisk upplevelse att sitta där sent en kväll, höra trummorna och se de rödklädda dansarna virvla fram över scenen, och att fantisera om de människor som för ett par årtusenden sedan fascinerades av den suggestiva dansen, på samma sätt som vi gör nu.

105-åriga Chakki är en av de personer som fotografen Shiju Basheer låter oss möta på sin fotoutställning.
105-åriga Chakki är en av de personer som fotografen Shiju Basheer låter oss möta på sin fotoutställning. Foto: Anna Lena Stålnacke

105-åriga Chakki stirrar intensivt och något rödögt på mig. Det går inte att undkomma hennes blick från fotot på väggen. Fotoutställningen med hennes porträtt är en del av Kochis konstbiennal.

– Chakki hör till ett minoritetsfolk som lever i bergstrakterna mellan Kerala och Karnataka. Hon har försörjt sig på att samla örter hela sitt liv. Jag bodde hos henne, lärde känna henne innan jag fotograferade, förklarar Shiju Basheer, fotokonstnär från Kerala.

Ursprungligen var han pressfotograf men tröttnade på det snabba tempot. Shiju Basheer började göra tvärtom, bodde hemma hos folk och delade deras livsvillkor under flera dagar innan han ens plockade fram kameran.

Under biennalen ställer han ut på Ballard bungalow. Utställningen visar äldre människor runt om i världen, som en spetälsk man i Nepal och en 90-årig kvinna i Jodhpur som aldrig i hela sitt liv blivit fotograferad.

– Jag vill visa människor som inte så många andra plåtar, förklarar Shiju Basheer.

Kochi-Muziris biennal är Indiens mest besöka konstfestival. De flesta konstnärer är indiska men många från andra länder är också inbjudna att delta. Dessutom har biennalen ynglat av sig i många mindre utställningar på hotell och i butiker.

– Att det blev just Kochi beror på att det är en kosmopolitisk och tolerant stad. Mycket av konsten är kontroversiell och hade inte kunnat visas överallt i Indien. Men vi slår också ett slag för konstformer som är på väg att försvinna, förklarar PK Sadanadan som arbetar med information kring biennalen.

Man har arbetat hårt för att göra biennalen till en angelägenhet för hela Kochi, inte bara för en redan konstintresserad elit. Inträdet är lågt och gratis vissa dagar, man samarbetar med skolor och 100 rickshawförare har utbildats så att de kan guida till biennalens olika utställningslokaler.

I en före detta lagerlokal i det närliggande området Mattancherry visas traditionell konst från Rajasthan, och vi får en grundlig guidning av galleristen.

– Det här var brukskonst för templen, målarna är enormt skickliga. Men deras konst håller på att dö ut. Förr ärvdes yrket från far till son. Men numera tjänar sönerna mer pengar som rickshawförare. Varför ska man då göra detaljrika målningar av gamla gudar?

Även när biennalen inte pågår kretsar mycket kring konst i Kochi. För varje gång jag besökt staden har gallerierna blivit fler. Man kan till exempel besöka Kashi art café där det ständigt pågår utställningar med lokala moderna konstnärer. Det är ett trendigt ställe som inte bara bjuder på konst utan också på syndigt god chokladtårta.

Bo bedårande, ät läckert och shoppa antikt
En av de godaste frukostar man kan få är sydindisk masala dosa.

En av de godaste frukostar man kan få är sydindisk masala dosa.


RESA DIT

Snabbast och ofta även billigast är att resa Stockholm-Kochi eller Köpenhamn-Kochi med Qatar Airways eller Emirates, en mellanlandning i Doha eller Dubai. Utanför största högsäsongen kring jul kan man med lite tur hitta en tur och retur-biljett för runt 6.000 kronor.

Vill man kombinera Kochi med strandliv i Varkala kan man flyga till Keralas andra stora stad Trivandrum till ungefär samma pris.

Befinner man sig på någon av strandorterna Kovalam eller Varkala i Kerala tar resan till Kochi cirka fyra timmar med långfärdstaxi eller tåg.

Nästa biennal äger rum vintern 2018–2019.

BO

Alla dessa hotell ligger i Fort Cochin, den äldsta delen av Kochi. Priserna är ungefärliga och gäller dubbelrum.

Budget

Vasco Homestay

B&B hemma hos trevlig familj. Cirka 200 kronor natten.

344 Rose Street. Fort Cochin.

www.vascohomestay.com

Ballard Bungalow

Före detta kloster inrett i holländsk kolonialstil. Eget konstgalleri. Cirka 200 kronor natten.

Bellar Road. Fort Cochin

www.cochinballardbungalow.com

Medel

Old Courtyard Hotel

Historisk byggnad, vacker inredning. Cirka 300 kronor natten.

Princess Street, Fort Cochin.

www.oldcourtyard.com

Fort Bridgeview homestay

Välskött större homestay med indisk frukost. Cirka 300 kronor natten.

Princess Street/Burgar Street, Fort Cochin.

Lyx

Malabar House

Berömt och vackert boutiquehotell. Cirka 1.300 kronor natten.

269 Parade Road, Fort Cochin.

www.malabarhouse.com

Koder House

Före detta hem för en av Kochis mest berömda familjer. Historisk inredning. Enorma rum. Eget Spa. Cirka 900 kronor natten.

Tower Road, Fort Nagar, Fort Cochin.

www.koderhouse.com

ÄTA

Budget

Fort Bridgeview Homestay

Serverar enkel och billig keralitisk husmanskost och goda sydindiska frukostar, bland annat masala dosa.

Princess Street/Burgar Street.

Café Crafters

Utsikt över antikhandeln i Kochis judiska stadsdel, serverar fräsch och god keralamat, bland annat fisksoppan molee. Jew Town Road, Mattancherry.

www.crafters.in

Medel

Kashi Art Cafe

Modern indisk mat och goda bakverk mitt i ett konstgalleri.

Burgar Street.

www.kashiartgallery.com

Lyx

Brunton boatyard

Festa loss på en fin skaldjursmiddag på ett av Kochis lyxhotell.

Jawahar road, Fort Cochin.

www.cghearth.com/brunton-boatyard

Old harbour hotel

Ännu ett ställe för en festmiddag. Miljön är sagolik, maten serveras i trädgården och det bjuds på underhållning varje kväll.

Tower Road, Fort Kochi.

www.oldharbourhotel.com

UNDERHÅLLNING

Dansföreställningar

En kathakaliföreställning är ett måste för förstagångsbesökaren. På Jacob Road finns två teatrar med dagliga föreställningar, Cochin cultural center samt Kerala kathalaki centre. Det sistnämnda stället har också andra sorts dansföreställningar samt konserter med indisk musik på programmet.

www.cochinculturalcenter.com

www kathakalicentre.com

Shopping

I området Mattancherry, intill synagogan, finns gott om antikvitetsbutiker. Kolla in Crafters som har flera filialer på Jew Town Road och Salem Road.

I detta område, mellan Synagouge lane och Jew Town road, ligger en liten galleria där man bland annat finner butiker med kläder från moderna indiska designer, handgjorda tvålar, en rolig bokhandel och mer antikviteter.

I området Fort Cochin har Idiom bookshop på Bastion Street ett intressant urval böcker på engelska om indisk kultur. Längs Princess street finns gott om butiker som säljer hantverk från olika delar av Indien.

Sevärdheter

1. Mattancherry palace. Byggdes av portugiser på 1500-talet till den lokala rajan (kungen).

2. Paradesisynagogan. Mattancherry. Indiens äldsta kvarvarande synagoga.

3. St Franciskyrkan, den äldsta byggd av européer i Indien.