Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Vägen till det vilda Irland

Irlands västkust, där det gröna sköna pastorala möter den vilda Atlantens mäktiga vågor, hör till Europas allra vackraste trakter. Med smart skyltning och en bra hemsida har irländarna gjort det enkelt att uppleva skönhet, musik och läcker mat längs The wild atlantic way.

Svetten rinner i pannan den sista branta delen av den nya vandringsleden längs havet från musikerbyn Doolin upp till de berömda Moherklipporna. Till slut övergår stigen i en trappa och så står vi där på toppen av den fem kilometer långa klippan, dryga 200 meter över Atlantens mäktiga dyningar som kraschar in mot det lodräta stupets svarta klippor låååångt under oss.

Det här är ingen plats för den som lätt får svindel, men för oss andra – och vi är många på klippkanten denna härligt soliga och nästan vindstilla sommardag – är det en bedårande vacker syn. Svartvitbrokiga kossor betandes på böljande, frodigt illgröna irländska fält i öster, det mörkblå havet i väster med Aranöarna i fjärran och så den smala stigen däremellan, bara en meter från stupet.

Moherklipporna är Irlands mest besökta naturattraktion och många kommer dit på bussturer från Galway, 1,5 timme norrut, eller Dublin, dubbelt så långt bort tidsmässigt. De flesta besökarna rör sig enbart på området vid besökscentret där en stenmur skiljer människorna från stupet. Men bara några hundra meter norr och söder om besökscentret upphör muren och naturen möter oss som den sett ut i årtusenden. Att varningsskyltar här och var varnar för lösa klippkanter hindrar inte massor av våghalsar som vill ta selfies med avgrunden centimeter från fötterna.

Med sina 214 meter över havet är Moherklipporna minst sagt imponerande, men inte på något sätt högst av Irlands havsklippor. Tvärtom finns det flera lika höga kuststräckor och höjd- rekordet hittar man på Achill Island en bit norrut, där Croghaun stupar 688 meter ner i havet. En annan höjdare finns i Donegal i norr, där Slieve League reser sig 601 meter ur Atlanten. Alla dessa mäktiga naturupplevelser har det gemensamt att de lätt nås om man följer kustrutten The wild atlantic way.

Till för några år sen var det inte så lätt att hitta längs Irlands underbara västkust. Vägskyltarna var ofta bara på iriska, vägkartorna bara på engelska. Men 2013–2014 skapades den 2 750 kilometer långa The wild atlantic way, från Donegal i norr till Cork i söder, genom att man satte upp fler tvåspråkiga ortsskyltar plus massor av enkla vägskyltar med ett stiliserat vågmönster och ibland bokstäverna S för riktning söderut och N för norr. Men The wild atlantic way är inte bara vägskyltar som leder turister till de allra vackraste vägarna, i stället för att som vanligt ta dem den snabbaste vägen från A till B. Det är också en bra hemsida, där man lätt bygger sin egen resrutt och hittar allt från slott och nationalparker till pubar och ridhus.

Det man dock bör vara medveten om är att de vackraste vägarna oftast också är de allra smalaste och kurvigaste. Och det faktum att dessa oftast saknar vägren och i stället kantas av höga stenmurar eller tjocka häckar gör att hastigheterna aldrig kommer i närheten av hastighetsbegränsningen på 100 kilometer i timmen som i stort sett alla är skyltade med.

En hel del av dessa vägar byggdes som nödarbeten under det brutalt fattiga 1800-talet. Värst var det under svälten 1845–1852. Potatis var ofta de fattigas enda föda, och då en sjukdom förstörde potatisskörden flera år i rad var katastrofen ett faktum. Dessutom förstärktes det av de styrande i Londons ovilja att ge mathjälp eftersom de inte ville skada marknaden. Exporten av mat från Irland – som inte blev självständigt förrän 1922 – fortsatte i stor skala under svältåren.

En miljon människor svalt ihjäl eller dog i de epidemier som följde i svältens spår och drygt en miljon av öns invånare emigrerade – de flesta till USA.

Efter en dags vandring på klipporna i Moher är det skönt att komma tillbaks till lilla Doolin, en pytteliten by med nästan bara en gata, men med ett 20-tal övernattningsställen och minst fyra pubar med levande folkmusik varje kväll.

– Fast för tio år sen var byn bara hälften så stor, säger Carol Cullinan, som drivit Cullinan’s Restaurant and Guesthouse i 25 år. Hon spelar folkmusik i en trio, vilket känns självklart i denna musikaliska by.

Men även om Doolin är ett perfekt ställe för den som vill njuta av irländsk folkmusik på puben så är byn inte alls unik. I Dingle hör vi musik på nästan varenda pub, precis som i Killarney – båda småstäder som lever av turismen.

Dingles främsta attraktion är annars Fungie. Vi följer med en av många utflyktsbåtar på Dingle Bay och det tar inte lång tid innan den vilda, men båtälskande delfinen, som syns på så många vykort från trakten, dyker upp. Han har levt i bukten i över 30 år och är inte riktig som andra vilda delfiner. I stället för att umgås med artfränder älskar han att simma i kapp med båtar, leka, hoppa och göra konster.

Irländare älskar att säga ”man kommer inte till Irland för vädret”. Men där har de fel. Det ständigt skiftande, dramatiska vädret där man kan uppleva alla årstider på en och samma dag är en del av upplevelsen. Vägen ner till stranden från Long’s ridhus i Ventry kantas av täta snår av fuchsia och orange montbretia som blommar sommartid. Det är en skön syn för dagens första ryttargrupp, på väg ner mot den flera kilometer långa sandstranden. Där väntar full galopp så att vattnet sprutar runt hästarna – en dröm för många ryttare.

Vi följer Slea Head drive – en specialskyltad rundtur på bara några mil av The wild atlantic way. Ändå tar det oss hela dagen då vi måste stanna och njuta av vyerna bakom nästan varje kurva: grönskan i dalarna som övergår till ljunghedar och kargare stenlandskap högre upp på bergen, svarta havsklippor, släta sandstränder och knallblått hav som förvandlas till vitt skum när vågorna slår mot land.

En annan klassisk rundtur väntar snäppet längre söderut på den betydligt större Iverarghhalvön, väster om turistmetropolen Killarney, med rader av hotell och pubar med hög stämning och levande musik.

Alla turistbroschyrer varnar turister att de absolut bör följa kartan motsols på denna tur, känd som The Ring of Kerry. Skälet är så klart de smala vägarna – och de många turistbussarna som man då slipper möte med. Men efter att ha kört längs hela kusten i skuggan av några av Irlands högsta berg, tycker vi inte att vägarna är värre här än någon annanstans. Kanske snarare snäppet bättre, för vi når snabbt färjan ut till ön Valentia, känd för sina stenbrott och för att Atlantkabeln för telefontrafik når Europa här.

Den stillsamma ön är lika vacker som resten av kusten, men jättevågorna som rullar in vid Fort Point denna dag slår det mesta. Där har vi stannat för att se de märkliga fot- och svansspåren i havsklipporna efter en av jordens första landlevande djur – den krokodilliknande tetrapoden, som levde här för 365 miljoner år sen, då dagens Irland låg vid ekvatorn. Undrar om det var lika sagolikt vackert här då?

Guide.Bila i Irland

• Resa hit

Flyg: SAS har direktflyg till Dublin från Stockholm, Göteborg, Köpenhamn och Oslo. Norwegian från Oslo och Köpenhamn. Andra alternativ kräver byte på vägen. SAS tar vanligen runt 3 000 kronor t o r.

Bil: Det finns direktfärjor till Irland från Normandie och Bretagne i Frankrike. Eller så tar man färja eller biltåg genom kanaltunneln till England och sedan färja från England, Wales eller Skottland.

Ta sig runt:

Bil är helt klart bäst, men då ska man trivas i vänstertrafik (en automatväxlad bil underlättar). Hyrbil går att få från 1 200 kronor. Boka i god tid, annars kan det bli flera gånger dyrare.

Bussnätet är utmärkt, tågnätet däremot inte så användbart längs västkusten. Från Dub-lin, Galway, Limerick, Killarney, Dingle och Cork finns det gott om dagsutflykter till många av de vackraste kuststräckorna.

• Bo

Utbudet är gott – minsta ort längs kusten har ofta fler än ett övernattningsställe – från enkel bed and breakfast för under tusenlappen till underbara herrgårdar och slott där priserna drar i väg uppemot det tredubbla. Här är några av de skönaste ställena vi bott på längs kusten – från norr till söder:

Rathmullan House, Rathmullan. På denna lantegendom från 1700-talet långt i norr känns det som att bo i en ombonade brittisk teveserie. rathmullanhouse.com

The Ice House, Ballina.

Modernt hotell ovanpå gamla isförråd vid vattnet. Utmärkt, prisvärd mat. icehousehotel.ie

Cashel House Hotel, Cashel.

Supermysig lantlyx i Connemara, inbäddad i en underbar trädgård och matsal i gourmetklass. cashelhouse.ie

Glenlo Abbey, Galway.

Ett före detta kloster, inklusive kyrka som gjorts om till ett elegant lantgods med egen golfbana. glenlo.com

Gregans Castle Hotel, Ballyvaughan.

Elegant 1700-talsgård i toppskick, inklusive lyxig restaurang omgiven av krocketvänliga gräsmattor med The Burrens berg i fonden. www.gregans.ie

Cullinan’s restaurant and Guesthouse, Doolin.

Mysigt, litet hotell med Doolins enda riktiga gourmetkök, vilket också lockar många som inte bor här. cullinansdoolin.com

Dingle Bay Hotel, Dingle.

Vänlig bed and breakfast mitt i stan med fin vy över bukten. dinglebayhotel.com

Randle’s Court Hotel, Killarney.

En lyxigt skön fläkt från tidigt 1900-tal med elegant matsal och prisvärd barmat. randleshotel.com

• Äta

Utöver standard- rätter som man hittar på nästan alla matställen; Guinness stew, fish & chips och bangers & mash – samt full Irish breakfast så klart, finns det numera också en uppsjö med matställen med långt högre ambitioner – ofta trots ett mycket enkelt yttre. Bäst är det fina utbudet av färsk fisk och lokala skaldjur – allt från hummer och krabba till fina musslor och gudomliga ostron. Pubarna har ofta bra mat och en irländsk stout är ju aldrig fel. Dessutom har mikrobryggeriboomen också nått hit, med massor av godsaker att botanisera bland.

Aniar, Galway.

Irländska västkustens enda enstjärniga Michelinkrog finns i Galway. 5-rätters avsmakningsmeny med skandinavisk touch. aniarrestaurant.ie

Oscars Seafood Bistro, Galway.

Galways bästa skaldjursrestaurang har riktigt humana priser för den kvalitet man håller. oscarsbistro.ie

O’Donnohou’s Pub, Fanore.

Enkel, charmig pub i en liten by långt bort från det mesta: och så serverar de prisvärda, pinfärska skaldjurstallrikar att sukta efter. odonohuespub.com

The Burren Perfumery Tearoom, Carron.

Parfymtillverkare långt från allfarvägarna med ett härligt fik värt en omväg. burrenperfumery.com

The Crookhaven Inn, Crookhaven.

Tänk att man så lätt äter gourmetmat ute i ingenstans längs Irlands västkust. Som på det här stället, ägt av ett svensk-irländskt par. Fisksoppan hör till höjdarna.

10 andra tips längs The wild atlantic way

Mizen head

Irlands sydvästspets ligger längst ut på en halvö med det för västkusten så typiska dramatiska landskapet, uppbrutet av små färgglada byar och några av Europas finaste oexploaterade sandstränder. I närheten finns fyrklippan Fastnet Rock, berömt från en av världens hårdaste segeltävlingar. Vid lugnt väder går det båtturer ut dit.

Kylemore Abbey

Mitt bland Connemaras fjäll och torvmossar ligger ett viktorianskt sagoslott med en sorgligt, romantisk historia. Se den magnifika minikatedralen, gå med på guidade turer i slottet och ta gratisbussen till nunnornas stora

Aranöarna

Ögrupp längst ut i Galway Bay bestående av tre öar som varit befolkade sen åtminstone 1 500 år före Kristus. Livet har alltid varit hårt på öarna, här lever man på fiske och fårskötsel i de av stenmurar inhägnade betesmarkerna. Mest dramatisk är tvivelsutan det mäktiga flertusenåriga ringfortet Dún Eochla, precis på klippkanten på ön Inishmores högsta punkt. Båtturer till öarna från både Connemara och Doolin. Det går också att flyga.

The Burren

Istidsslipat karstlandskap med karga gråvita berg där de många sprickorna döljer blomsterskatter. Här har folk levt i årtusenden, vilket de många berömda stenåldersgravarna vittnar om – mest berömd är den 5 000 år gamla Poulnabrone. Annat sevärt är bland annat Aillweegrottan med sina droppstensformationer och det intilliggande rovfågelcentret.

Galway

Västkustens näst största stad är ett givet stopp under en resa längs kusten. Ett färgglatt centrum med en livlig pubscen, mycket levande musik är det stora dragplåstret.

Glenveagh national park

De under istiden mjukt slipade bergen påminner om svenska fjällen, men torvmossorna gör nationalparken typiskt irländsk. Här finns få människor men fina vandringsleder och den mer bekväme nöjer sig med bilresa genom området. Västkusten har fler fina nationalparker, där Connemara national park nära Clifden och Killarney national park hör till de mest lättillgängliga.

Skellig Michael

Ön Skellig Michael har spektakulära ruiner av ett kloster. Man kan ta båt hit sommartid från bland annat Portmagee.

Surfstränder

Västkusten har gott om superbra surfarstränder. På flera håll kan man gå surfskola.

Ridning

Ridmöjligheterna är utmärkta längs kusten – allt från timslånga ritter på någon vidsträckt strand till flera dagar i sköna berg. Från cirka 300 kronor för en timmes ridning.

Shoppa

Hemstickade tröjor där de från Aranöarna är finast, romantiska hjärtformade claddaghringar, marmelader, len irländsk whisky (plus en fin rökig från Connemara), kvalitetsregnkläder och mycket mer.