Tilde Johansson lyssnar uppmärksamt medan Erik Svensson kommer med sin analys av det längdhopp hon just genomfört. Efter de dubbla medaljerna vid U20-EM och en lättare förkylning har träningen startat om med sikte på Finnkamp, SM och VM i Doha.

Tränare Svensson vill att Tilde koncentrerar sig på att få hoppfoten så mycket ”under” kroppen som det går.

– Man vill undvika att foten kommer för långt fram, för det bromsar Tilde och då får hon inte det här trycket som vi vill ha med oss genom kroppen framåt. Får vi vänsterfoten mer under kroppen kommer kontakttiden med plankan att bli kortare och då får vi med oss mer kraft ut i gropen, förklarar Svensson.

En vädermässigt ostadig sommarvecka på västkusten har gjort att de förlagt dagens träningspass inomhus. I en mindre utbyggnad av Västerhavshallen, som hennes klubb Falkenbergs IF finansierat bland annat med medel från Allmänna arvsfonden, laddar Tilde upp inför andra delen av säsongen, som inleds på fredag med Grand prix-tävling på Slottsskogsvallen i Göteborg.

Överlever hennes nysatta svenska juniorrekord på 6,73 – världens längsta hopp i år av en kvinnlig friidrottare under 20 år och en centimeter över den VM-kvalgräns hon klarade redan i Göteborg tidigare i sommar? 

Sveriges just nu mest omsusade friidrottstalang – om Armand Duplantis räknas som redan etablerad stjärna – har blivit sin hemmaklubb trogen. Lilla Falkenbergs IF med 120 aktiva barn- och ungdomar grundades redan 1901 och härbärgerade länge en rad idrotter, som med tiden brutit sig ur och bildat egna föreningar. Bilderna på väggarna i träningshallen minner om svunna framgångsrika tider.

Erik Svenssons namne, kallad ”Spänst-Svensson”, tog OS-silver i tresteg 1932. Ett annat svartvitt fotografi visar Ingrid Hansson och Olga Månsson, båda svenska rekordhållare i längdhopp. Även det var på 1930-talet, men bilden av Falkenbergs IF som en ”hopparklubb” lever kvar och nu har den lilla föreningen fått fram en 18-åring som nått långt i dubbel bemärkelse.

En sommardag för tre år sedan slog hon världen och sig själv med häpnad när hon vid Världsungdomsspelen i Göteborg ökade sitt personliga rekord med 45 centimeter. 6,50 var bara fyra centimeter från det inofficiella världsrekordet för 15-åringar, som innehas av Heike Dreschler, tyskan som så småningom slog världsrekord med 7,44.

Det var en till synes förtrollad dag, där Tilde radade upp liknande hopp och det längsta hade varit ännu längre med en bättre plankträff.

– Det var väl då jag kände att det var friidrotten som var roligast och att det var den som jag skulle satsa på, säger hon.

Valet var långt ifrån givet för en multitalang utöver det vanliga. Som liten tävlade hon jämt. Hon simmade, spelade tennis och pingis, dansade, friidrottade och var en fruktad målskytt i den lokala fotbollsklubben Skrea IF.

Föreningens flickor 01-lag var ett av Sveriges bästa i sin åldersgrupp och redan 14 år gamla fick tjejerna utgöra A-laget i division 4. Tilde gjorde 49 mål under debutsäsongen och bidrog i högsta grad till seriesegern. Året därpå i division 3 vann hon skytteligan på nytt.

Målskyttet var bland annat format av en landslagsspelare. På högstadiet gick hon i en klass med fotbollsinriktning och hade Falkenbergssonen Pär Zetterberg som tränare. 

– Han lärde mig att göra tvåfotare åt båda hållen och avsluta både med högern och vänstern, berättar Tilde.

Den där sommaren 2016 var hon kallad till elitflicklägret i Halmstad, men samlingen av landets mest lovande fotbollsspelare kolliderade med Världsungdomsspelen och Tilde valde det senare.

Efter monsterhoppet fortsatte hon med att spela Gothia Cup och blev kallad till landslagsläger, men snart var en lovande fotbollskarriär till ända.

I dag är det lillasyster Molly, 17, som håller familjens fotbollsfana högt i Kopparberg/Göteborgs U19-lag. Även Molly är en duktig friidrottare.

– De har ju alltid sporrat och utmanat varandra. Och storasyster vill förstås inte få stryk. I går var det badminton som gällde, säger pappa Håkan, som anslutit till träningen.

När vi lite senare träffas hemma i familjens villa förklarar han att vinnarinstinkten mycket väl kan komma från flickornas mamma, som är svensk lagmästare i tennis.

– Alla tycker väl att det är roligt att vinna, säger mamma Lisa och så skrattar hela familjen.

Tilde Johansson har vunnit mer än de flesta 18-åringar. I flickrummet täcker hennes medaljer en fyra meter lång gardinstång. Hon har sparat dem alla och de hänger i kronologisk ordning. Ett silver och två brons i Laxaspelen 2009 är de första. Guldet på 100 häck och silvret i längd vid U20-EM i Borås är de senaste och dem hon värderar högst. De har fått en särskild plats.

De flesta trodde att det skulle bli omvänd valör på medaljerna, men Tilde säger sig inte vara alltför besviken över att ha missat guldmedaljen i längd, hon fick ju i alla fall en med sig hem.

På väggen hänger en griffeltavla med fem utvalda personliga rekord, som hon ständigt uppdaterar. Det nya längdrekordet ståtar överst.

– Mitt mål är att hoppa sju meter, säger Tilde.

Det skulle innebära att hon tar Erica Johanssons svenska rekord på 6,99, vars 27 år gamla juniorrekord hon raderade ut med 6,73-hoppet i Karlstad tidigare i sommar.

I trädgården går hon på lina på en så kallad slackline, ett balansnummer som för tankarna till Ingemar Stenmarks träningsmetoder. 

På ansatsbanan har hon trestegskungen Christian Olssons fokuserade blick.

När hon trots krampkänning vann EM-guld för 18-åringar i Ungern förra sommaren och bara kunde genomföra ett riktigt hopp var det Carolina Klüfts tävlingsinstinkt som kom på tal. Bäst när det gäller.

Tilde har länge sett sig själv som mångkampare och därför är jämförelsen med Klüft svår att undvika, men vilket grenvalet blir i framtiden är oklart, förklarar hon.

– Just nu går längd och häck så bra så nu satsar jag på de grenarna. När säsongen är slut får vi fundera över hur det blir nästa år, säger hon.

OS i Tokyo hägrar. Kvalgränsen är just nu bara nio centimeter bort och det finns också möjlighet att kvala in via friidrottens nya rankningssystem. 

Jag ringer Karin Torneklint och undrar hur hon ser på Tilde Johansson. Förbundskaptenen, som inte hade hört talas om Falkenbergstjejen när hon slog till med 6,50-hoppet som 15-åring, har nu skaffat sig en bättre bild. Hon beskriver hennes spänst och acceleration som ”grym” och ”otroligt imponerande”, men slås också av ödmjukheten och inställningen till idrotten.

– Man ser på henne att hon tycker att det här är kul och det ska bli en fröjd att få arbeta med henne, säger Torneklint, som menar att VM i Doha blir en perfekt start för Tilde i stora sammanhang.

– Hon kan åka dit helt utan press och hoppar hon som hon har gjort tidigare går hon till final, säger Torneklint.

Erik Svensson känner Tilde Johansson ännu bättre. De har tränat tillsammans sedan hon var elva och han 19. En fotskada förstörde hans egen höjdhopparkarriär och i stället utbildade han sig till tränare.

Han säger att det är viktigt att hitta rätt balans mellan volym och intensitet i hoppandet. Varje längdhopp sliter på kroppen och ökar skaderisken. Därför ransoneras antal träningshopp, men i gengäld ska de utföras med kvalité.

Redan som tolvåring hoppade Tilde 4,90. Svensson insåg snabbt vilken enorm talang han hade att göra med. Hennes fysiska förutsättningar har alltid förundrat honom.

– Man kan väl säga att hon valt rätt föräldrar. Hon har otroligt bra förutsättningar genetiskt för att skapa explosivitet och snabbhet, vilket gör att hon kan utveckla mycket kraft på kort tid. Det är det som krävs i de flesta grenar, säger han.

Det är en explosivitet som kan ställa till med problem. I häcklöpningen händer det att Tilde helt enkelt är för snabb fram till första hindret och när hon utklassade allt motstånd och vann guld vid U20-EM på 13,16, personligt rekord med 22 hundradelar, startade hon med händerna en decimeter bakom startlinjen för att inte hamna snett.

Som tränare drivs Svensson av att se utveckling och han tycker det är tillfredsställande att arbeta med en friidrottare som lägger så stor vikt vid sin egen satsning och träning. Tildes satsning på många idrotter i tidig ålder anser han är en starkt bidragande orsak till hennes framgång och han betonar att man efter att hon bestämt sig för att lägga fotbollsskorna på hyllan fortsatte med andra aktiviteter vid sidan av friidrotten.

Det är först i år som de koncentrerat sig mer på längd och häck. Både han och Tilde trodde på en bättre resultatutveckling redan förra sommaren.

– Hon var både stark och snabb då, men fick inte riktigt ihop hoppningen. Jag tror att hon får igen de resultat nu som hon inte fick förra sommaren, säger Svensson.

Det är ett stort ansvar att slipa diamanten. Han berättar om hur han brukar ringa till Yannick Tregaro och till Agne Bergvall, Christian Olsson respektive Carolina Klüfts gamla tränare, för att få råd. Tilde är i goda händer. Hon reser till Malmö för att stöta kula med Staffan Jönsson och till Göteborg för att kasta spjut under Anders Walthers ledning. Någon gång i veckan tar hon bilen till sjukgymnasten Jasmine Båtelson i Varberg och får sina muskler genomgångna. Christian Olsson, Stina Funke och Daniel Wessfeldt sköter om hennes åtaganden. Hon ingår i Sveriges olympiska kommittés Topp- och talangprogram. Banan mot världstoppen är snitslad.

Fast hon måste hinna med att gå klart skolan också. Sista året på volleybollgymnasiet i Falkenberg väntar till hösten.

Se där, ytterligare en sport på repertoaren?

– Nej, det är mest för att det är bekvämt att ha nära till träningen. Jag kör friidrott när de tränar volleyboll, men det händer att jag är med och spelar. Det är bra träning, säger VM-hoppet som inte verkar kunna få nog av idrott.

När vi skiljs åt ska hela familjen bege sig till Göteborg.

– Molly ska spela träningsmatch och det vill jag gärna se, säger Tilde.