Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 03:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/19-arige-jakob-ingebrigtsen-jag-ska-bli-varldens-basta-lopare/

Sport

Norske 19-åringen tydlig: Vill bli världens bästa löpare

Jakob Ingebrigtsen var totalt utpumpad efter finalen på 5.000 meter i måndags. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

150 meter från mål såg han ut som en världsmästare på 5.000 meter. 50 meter senare tog han helt slut.

Men Jakob Ingebrigtsen ger sig inte. Nu väntar 1.500 meter.

– Titlar, medaljer och resultat räcker inte – jag vill bli väldens bästa löpare, säger 19-åringen själv.

Han slutade skolan i våras och kan nu lägga all tid på löpningen. Det är den 19-årige norrmannen Jakob Ingebrigtsen som ska bryta den afrikanska dominansen på medeldistans.

Som 16-åring sprang han för första gången under 4.40 på 1.500 meter. Tiden 3.39,92 visade att något stort var på gång.

Året efter – som 17-åring – sänkte han sitt personbästa på distansen med över åtta sekunder. När säsongen var slut var det nere på otroliga 3.31,18.

Jakob Ingebrigtsen skrev dessutom friidrottshistoria när han som 18-åring vann dubbla EM-guld – 1.500 meter och 5.000 meter – vid EM i Berlin förra året. Han var den yngste europamästaren genom tiderna på distanserna. Han var dessutom den förste på 84 år att vinna dubbelt.

Och i år har han fortsatt att sänka sina personbästan. I Lausanne i början av juli var han nära att spränga nästa magiska vall, men han missade att gå under 3.30 på 1.500 meter med 17 hundradelar.

Tiden 3.30,16 är den näst snabbaste i världen i år.

På 5.000 meter var han nära att springa under 13 minuter vid den stora Diamond League-galan i London. Tiden 13.02,03 räckte dock till ett nytt norskt rekord.

Jakob Ingebrigtsen föll över mållinjen. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

I båda loppen har Jakob Ingebrigtsen kommit tvåa. Och i båda loppen har han förlorat till afrikanska löpare.

Nu förlorade han igen i VM-finalen. Men norrmannen gav sig inte utan strid. Med 150 meter kvar ledde han loppet och såg ut som en världsmästare. 50 meter senare hade de två etiopierna Muktar Edris (segrare) och Selemon Barega (tvåa) tagit sig förbi honom. På upploppet fick Ingebrigtsen släppa ytterligare två löpare förbi sig innan han föll över mållinjen. Totalt slut.

Hans tid, 13.02,93 var hans näst bästa på distansen.

– Jag var med här för att löpa om medalj. Jag gav allt jag hade, nu ska jag hem och träna, sa 19-åringen till norska NRK som ställde frågan om han skadade sig i samband med fallet över mållinjen.

– Om jag hade smärtor efter fallet? Nej, men jag har smärtor efter tolv och ett halvt varv.

Nu är det alltså dags för 1.500 meter. På den distansen är bara en löpare snabbare än norrmannen i år och det är Timothy Cheruiyot från Kenya. 28-åringen vann i Lausanne på tiden 3.28,77, men Cheriuyot har ett personbästa på 3.28,41.

Många medel- och långdistanslöpare menar att de är chanslösa så fort det står afrikanska löpare på startlinjen. Men när Jakob Ingebrigtsen fick frågan efter han tagit EM-guld i Berlin, så kom svaret blixtsnabbt:

– Det var det dummaste jag hört. Om du vill bli bäst måste du tycka att du själv är bäst, svarade han draperad i den norska flaggan och med en vikingahjälm på huvudet.

– Jag anser mig vara bättre än alla andra ända tills jag bevisats om motsatsen, har han sagt i en annan intervju.

Många experter menar att duellen mellan Ingebrigtsen och Cheruiyot på 1.500 meter är en av friidrotts–VM:s höjdpunkter.

Men att besegra de afrikanska löparna har också en annan betydelse. Pappa Gjert Ingebrigtsen, som också är tränare för Jakob och hans bröder Filip och Henrik, menar att friidrottens framtid hänger på att andra kan konkurrera med de afrikanska löparna.

– De (afrikanerna) har dominerat medel- och långdistanslöpningen alldeles för länge. Framtiden för den internationella friidrotten är beroende av om någon kommer fram som är stark nog att utmana afrikanerna, säger Gjert Ingebrigtsen i en intervju med den franska nyhetsbyrån AFP och tillägger:

– Vi ska försöka göra det. Jag hoppas det kommer ett helt koppel med europeiska löpare för vi måste hitta en balans om vi ska kunna hålla uppe intresset i världen. Annars kan intresset för friidrott, och för löpningen speciellt, ta slut.

Storebror Filip, som också vunnit ett EM-guld på 1500 meter och har det norska rekordet på distansen med 3.30,01 – men som åkte ut i VM-semifinalen i Doha – menar, i en intervju med norska TV2, att det är den utmaningen som driver hela familjen.

– Mycket av motivationen för att hålla på är att krossa myten att vita människor inte kan springa, och ännu mindre konkurrera med de bästa afrikanerna. Att slå de bästa är en riktig morot och de ska känna att när det står en Ingebrigtsen på startlinjen, så kan de inte bara leka sig till segern.

Lika drastisk är inte bröderna Ingebrigtsens manager, svensken Daniel Wessfeldt. Men efter galan i London sa han att ”två norska vita guttar från Sandnes i Norge lyckas utmana och besegra hela Afrika”, och det fick flera norska medier att gå i taket.

– Man får inte säga så, säger Daniel Wessfeldt. Men det är klart att det finns en törst efter att någon kommer och utmanar det etablissemanget. Jag var lika begeistrad när en kenyan vann VM i spjut och slog alla tyskar och finnar.

Redan när de slog igenom stod sponsorerna i kö för att få synas tillsammans med de tre norska bröderna. Störst är utan tvekan intresset för 19-årige Jakob.

– Man får ta det försiktigt. Det gäller att skynda långsamt och ha båda fötterna på jorden och försöka få de aktiva att förstå att det är en längre resa de är ute på, säger Daniel Wessfeldt som ändå menar att Jakob Ingebrigtsen nu går in i en ny fas i sin löparkarriär.

– Nu är han fulltidsproffs. Det har varit kämpigt för honom tidigare, han har haft prov och sådant och han har haft med sig en privat lärare från skolan i Sandnes på träningsläger och tävlingar för att klara av studierna. Och det har han gjort.

19-åringen själv är glad att skolan är över.

– För mig handlar allt om att springa och så har det alltid varit. Jag ser verkligen fram emot att till sist bara kunna fokusera på det, säger han i en intervju med tidningen Scandinavian Traveler.

VM i Doha är Jakob Ingebrigtsens första världsmästerskap för seniorer.

– Att bli världsmästare är ett naturligt mål. Det finns ingen säkerhet att nå det, men det motiverar mig och driver mig. Att nå dit är en tråkig och tröttsam sysselsättning, med mycket hårt arbete som måste utföras och det finns ingenting annat än att bli världens bäste som kan motivera mig till det, säger tonåringen och tror sig ha en fördel gentemot sina konkurrenter.

– Jag är fortfarande ung, de andra killarna är mer erfarna, men de börjar sakta ner lite, medan jag är på väg upp. Pappa brukar alltid säga ”du har en stor potential och du kan bli världsmästare”, och jag var dum nog att tro på honom.

Doha är ändå bara första anhalten på en löparkarriär som har alla chanser att bli spektakulär. Och Jakob Ingebrigtsen vet vad han vill.

– Jag kommer aldrig att bli helt nöjd med min karriär om jag inte vinner guld i Tokyo (OS 2020). Men titlar, medaljer och resultat räcker inte – jag vill bli världens bästa löpare, säger den 19-årige norrmannen till magasinet Scandinavian Traveler.

Läs mer: Avstängde stjärntränarens kollega anordnade träningsläger i Sverige