Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 15:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/allt-for-os-drommen-darfor-tavlar-adlerteg-i-mangkamp-i-vm/

Sport

Allt för OS-drömmen – därför tävlar Adlerteg i mångkamp i VM

4-13 oktober avgörs VM i artistisk gymnastik i Stuttgart, Tyskland. Jonna Adlerteg är Sveriges affischnamn. Foto: Jonas Lindkvist

ESKILSTUNA. Vägen till OS går via grenar hon tvingats avstå i fyra år. 

När gymnastik-VM startar i Tyskland tävlar barrspecialisten Jonna Adlerteg i mångkamp.

Allt för drömmen om Tokyo 2020.

– Jag har fått testa mitt tålamod, och svälja stoltheten, berättar 24-åringen.

– Nu är vi här, säger Jonna Adlerteg, pekar på en ruta och drar en nagel längs ett flera meter långt papper.

– Så här borde jag skrivit in ”Reportage, DN”. Sen blir det VM här och eventuellt en världscup här. Och så nästa år EM här – och OS.

Det vi tittar på är den 24-åriga gymnastikstjärnas fyraårsplan.

På en vägg i Vilstahallen i Eskilstuna kan den tvåfaldiga EM-medaljören följa sin utveckling och sin planering, vecka för vecka, papper för papper, från omstarten efter förra OS – som hon missade på grund av en knäskada – till OS i Tokyo 2020.

– Ett tag fyllde jag i saker väldigt noga. Jag skrev in ”klarat” eller ”missat” för övningarna i barr. Men till slut blev det liksom negativt. 

– Jag kan redan ta det väldigt hårt om en träning inte går bra. Då bryr jag mig väldigt mycket. Och sen att också sitta och skriva in det... Där drog vi det kanske lite långt.

Jonna Adlerteg följer sina hoptejpade A4-papper med blicken och funderar. 

– Jag tror att det är bra att tänka i fyraårscyklar, men jag har ju också smakat på ”setbacks” (bakslag). 

– Förut tänkte jag ofta ”så här kommer det bli”, men nu känner jag egentligen bara att jag vet vad som är här och nu. Man kan lägga upp en plan och förbereda sig på vad som kan hända, men sen måste man vara beredd på att ändra den. För det blir väldigt sällan så som man har tänkt sig. 

”Nu är vi här.” Jonna Adlerteg visar sitt planeringsdokument som spänner över fyra år i Vilstahallen. Foto: Jonas Lindkvist

Hon gjorde OS-debut som 17-åring 2012 och var länge navet i den lagsatsning som Sveriges olympiska kommitté drev i Eskilstuna inför OS 2016.

Men när spelen invigdes i Rio för tre år sedan satt Jonna Adlerteg, EM-tvåa i barr redan 2013, hemma. Efter ett års skadefrånvaro (korsbandet) hade knäet gått sönder på nytt samma vår. Sverige skickade i stället 17-åriga klubbkompisen Emma Larsson till OS och samtidigt löstes den så kallade Rio-gruppen mer eller mindre upp.

När DN träffar Jonna Adlerteg inför årets VM tränar hon ensam i den stora hemmahallen i Eskilstuna.

– Det är stor skillnad. Nästan inget är samma, säger hon om förändringen. 

– Jag tränar på ett helt annat sätt i dag och kör mycket mer styrketräning. Men jag tror att det funkar väldigt bra för mig som person, jag tycker ju om att ha fokus på mig, att inte försvinna i en grupp. 

Hon tillägger: 

– Men sen är det klart att man saknar den gemenskapen som vi hade, framför allt när man är ute och reser. 

Förmiddagens renodlade gymnastikpass ihop med tränaren Sebastian Melander är över. Nu är det knäpptyst i hallen när Adlerteg plockar fram vikter, ställer i ordning sina träningsstationer och steg för steg följer ett dagligt styrketräningsupplägg i sin mobil.

Vad tänker du på när du går här själv?

– Just nu tänker jag på att ni står och väntar på mig, säger Adlerteg och skrattar till.

– Men annars kan man tänka på vad som helst när man gör det här. Det är annat i övningarna, där ute, fortsätter hon och gör en gest mot de färgglada mattorna, skumgummigroparna, den smala bommen och den höga barren.

– Där måste man bara vara helt fokuserad.

Styrketräning utefter ett individuellt upplägg i Eskilstuna. Foto: Jonas Lindkvist

Comebacken efter knäskadorna och operationerna har gått bra.

Det visar inte minst fjolåret.

2018 tog Jonna Adlerteg ännu ett EM-silver i barr. Några månader senare gick hon till en historisk VM-final i samma redskap – som första svenska i en grenfinal i VM på 60 år.

VM-finalen i fjol slutade visserligen med en sistaplats. Men erfarenheten väger tungt inför årets VM, och inför den nu väntande jakten på en OS-biljett. 

– Att det äntligen hände var ett kvitto för mig på att jag kan det här. Att jag har där att göra, säger Adlerteg.

Hur tungt var det att missa OS i Rio?

– Det är klart att det var tungt, men det jobbigaste var att jag inte visste om jag skulle kunna fortsätta. Jag hade ju gjort en operation (korsbandet), och sen var det bara en tävling, och så höll inte knäet. 

– Jag tänkte ”om det inte höll nu, hur ska det då kunna hålla sen?”. Men jag kände ändå att jag måste testa, att jag inte kan ge upp innan jag vet.

Vad drömmer du om nu?

– Absolut är ju drömmen att ta sig till OS och kunna prestera där, ta mig till en OS-final. Och väl i en OS-final kan ju allt hända. 

Barr är Jonna Adlertegs paradgren. Men i VM handlar det om mångkamp – för att maximera chansen att nå OS. Foto: Jonas Lindkvist

Att hon tillhör världstoppen i barr har hon redan visat. 

Men för att drömmen om Tokyo-OS 2020 ska bli sann är det inte säkert att det räcker. 

Därför ställer den svenska gymnasten upp i mångkamp när årets VM på fredag inleds i tyska Stuttgart.

VM är en del av ett snårigt OS-kval där såväl lag som enskilda gymnaster kan säkra kvotplatser för sina länder. För att gå igenom nålsögat i barr krävs i praktiken en ny VM-finalplats. I mångkamp kan topp-60 på VM räcka, och därför tävlar Jonna Adlerteg nu i samtliga redskap – barr, bom, fristående och hopp – för första gången i en stor internationell tävling på fyra år.

Jonna Adlerteg gjorde OS-debut som 17-åring i London 2012. Nu drömmer hon om OS-final i barr i Tokyo 2020. Foto: Jonas Lindkvist

Under hösten har hon gjort några testtävlingar. Tvivlet har funnits, liksom rädslan för att skada sig på nytt.

– Det har varit mycket att jag har fått backa, att det inte har funkat, och i perioder har det känts som att det inte kommer gå.

– Det har varit tufft, prövande.

– Jag har fått testa mitt tålamod och lite svälja stoltheten – när man kommer ihåg vad man gjorde förut, på både träning och tävling. Och sen är det är klart att det har funnits en rädsla.

Hur övervinner man den?

– Jag tror att man bara måste lita på sig själv. Och jag har verkligen väntat med att köra tills jag har känt mig redo. 

”Jag tränar på ett helt annat sätt i dag och kör mycket mer styrketräning”, säger Jonna Adlerteg som är ensam kvar från OS-satsningen mot Rio 2016. Foto: Jonas Lindkvist

Hon har fått gå försiktigt fram, säger hon, och är en bit ifrån den mångkampsnivå som hon höll före skadorna. VM-förberedelserna har handlat om att ”träna smartare” och om att ”hitta kryphål”, som kan ge bra utdelning poängmässigt utan alltför mycket belastning. 

Vid sidan av barr – som länge har fungerat bäst för knäet – har hopp något oväntat gått bäst. Men mest trygg känner hon sig på bommen, samtidigt som den stora utmaningen ligger i fristående. 

– Om man säger att man har en budget med belastning så är den mycket mindre nu än förut. På barr kan jag fortfarande köra massor, men på de andra redskapen har jag min budget med övningar som jag kan göra på en dag – och får hålla mig till den.

Jonna Adlerteg är tillbaka vid fyraårsplanen vid väggen. Dagens träning är över.

– Det är ju mycket som står på spel. Men jag tycker inte att det hjälper att ”hajpa” upp det, säger hon om VM.

– Men det är klart att jag har mål, jag vill lyckas. 

”Det är ju mycket som står på spel. Men jag tycker inte att det hjälper att ’hajpa’ upp det”, säger Adlerteg inför VM. Foto: Jonas Lindkvist

 

 

2018 nådde Jonna Adlerteg en historisk VM-final i barr – som första svenska i grenfinal sedan Berit Jönssons femteplats i hopp 1958. Foto: Jonas Lindkvist