Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-09 20:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/andra-veckan-som-ordforande-rensade-jag-avlopp/

Sport

”Andra veckan som ordförande rensade jag avlopp”

Johan de Jong Skierus är ny ordförande i Sveriges äldsta fäktklubb Föreningen Fäktkonstens Främjande.
Johan de Jong Skierus är ny ordförande i Sveriges äldsta fäktklubb Föreningen Fäktkonstens Främjande. Foto: Roger Turesson

När han tackade ja till att bli ordförande fanns det ingen kris i sikte. Några veckor senare var allt förändrat. 

Coronakrisen slår hårt mot idrotten, och klubbarna ställs inför nya och ovana utmaningar.

– Med tanke på att det fortfarande är mycket som är osäkert är det klart att jag känner viss oro inför hösten, säger Johan de Jong Skierus som är ny ordförande för Sveriges äldsta fäktklubb FFF, Föreningen Fäktkonstens Främjande. 

– Ingen vet säkert hur den här tiden har påverkat människor. Längtar folk efter att kunna börja träna igen, eller är det snarare så att de har märkt att de inte saknar det? De indikationer som vi har fått tyder på det förstnämnda. Våra medlemmar verkar vara sugna att teckna sig för en ny termin.

– Men innan allt är helt klart tänker jag inte andas ut.

Johan de Jong Skierus är sambo med den svenska simstjärnan Sarah Sjöström och för båda är idrotten en central del i deras liv.
Johan de Jong Skierus är sambo med den svenska simstjärnan Sarah Sjöström och för båda är idrotten en central del i deras liv. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

En undersökning som Centrum för idrottsforskning presenterade 2016 visade att 70 procent av styrelseledamöterna i en idrottsförening är över 40 år.

Johan de Jong Skierus passar inte in i den mallen.

Bara 31 år gammal valdes han i våras till ny ordförande för Föreningen Fäktkonstens Främjande. FFF bildades 1901 och är Sveriges äldsta fäktklubb och en av de största. Klubben har en bred verksamhet som inkluderar allt från barn- och ungdomsverksamhet till elit. Klubben har bland annat fostrat såväl VM- som OS-medaljörer.

– Mitt inofficiella valspråk är ”don't fuck it up”. Man vill ju inte vara den som förstör en klubb som har funnits i snart 120 år, säger Johan med ett leende.

Vi träffas på en restaurang på Söder, inte långt från den lägenhet där han och sambon simstjärnan Sarah Sjöström bor. I likhet med många andra jobbar Johan, som är jurist, för närvarande hemifrån och han passar på att göra den här intervjun under sin lunchrast.

– Vårt hem är på många sätt en bra spegling av Idrottssverige. För hemma hos oss samsas elitidrotten och breddidrotten under samma tak, konstaterar Johan de Jong Skierus.

– Tack vare Sarah har lärt mig mycket om vilka förutsättningar som krävs för att lyckas i en stor internationell idrott, och inte minst vilket hårt arbete de här idrottarna lägger ner för att lyckas. Jag vet hur tufft det är och unnar Sarah och alla andra som har lyckats deras framgångar. 

– Samtidigt fungerar jag därhemma som en påminnelse om att grunden till elitidrotten är breddidrotten, och det arbete som görs i små och stora klubbar.

Nästa år firar FFF, där Johan de Jong Skierus är ordförande sedan i maj i år, 120-årsjubileum.
Nästa år firar FFF, där Johan de Jong Skierus är ordförande sedan i maj i år, 120-årsjubileum. Foto: Roger Turesson

När Johan de Jong Skierus tackade ja till ordförandeposten var allt krattat för att det skulle bli en mjuk övergång där han skulle få tid att sätta sig in i rollen.

Coronakrisen gjorde att det blev tvärtom.

– Ja, på de korta månaderna som jag har varit ordförande har mycket hänt. Men jag är inte ensam utan får mycket hjälp. Vi har fantastiska tränare på klubben – och övriga styrelseledamöter gör ett stort jobb. Många av dem har suttit med i styrelsen under flera år och kan klubben utan och innan, säger Johan.

– I ideella föreningar är varje person som engagerar sig en ovärderlig resurs som vi måste vara rädda om. När någon slutar i ett företag blir det visserligen ett tapp, men ofta fylls den luckan snabbt. Om vi däremot tappar någon av de människor som på sin fritid lägger ner såväl sin tid som sin själ i en klubb lämnar de ett tomrum som det kan ta år att fylla. Därför är jag är väldigt tacksam över att vi har så många eldsjälar som orkar hänga i år efter år.

Hur har corona-pandemin slagit ekonomiskt mot er klubb?

– Strax efter att restriktionerna infördes skulle vi ha haft en stor nationell tävling, och den blev i stort sett halverad. Där tror jag dock att vi har vissa möjligheter att få stöd för uteblivna tävlingsinkomster.

– I och med att vi har terminsavgift hade i stort sett alla pengar för våren redan kommit in, så oron rör som sagt vad som händer i höst.

Vad är ni gjort för att corona-anpassa verksamheten?

– Det första vi gjorde var att göra en riskanalys för att se vad vi var tvungna att förändra.

– Inom fäktningen finns det ingen naturlig kroppskontakt. Det enda är att vi brukar skakar hand efter matcherna, men det var enkelt att ändra till en vinkning istället.

– Vi har en del lånematerial – som masker och skydd. Det insåg vi att vi inte kunde fortsätta att låna ut. Nyser någon i en mask vet vi ju inte hur länge viruset överlever.

– De som har egen utrustning har varit välkomna att träna som vanligt. Har man ingen egen utrustning har man likväl kunnat komma till klubben och kört andra övningar som till exempel benövningar.

– Vi köpte in massor av tvål och var noga med att påminna alla om att tvätta händerna ofta och länge. Om vi använde redskap fick bara en person använda det, och vi hade inga parövningar. För tränarna gällde det att tänka till när de planerade träningen så att det i största möjliga mån var möjligt för deltagarna att hålla avstånd till varandra.

– Självklart påpekade vi också att viktigast är det egna ansvaret. Hade man minsta symptom skulle man inte träna.

När Johan de Jong Skierus som tonåring började träna fäktning slogs han av sportens likheter med schack.
När Johan de Jong Skierus som tonåring började träna fäktning slogs han av sportens likheter med schack. Foto: Roger Turesson

Johans första kontakt med fäktning kom under en ”prova på-dag” på gymnasiet. 

– När jag var yngre testade jag en rad olika idrotter, men det klickade aldrig. Jag tyckte inte någon sport var så kul att jag var beredd att träna hårt. 

– Den här gången var det annorlunda. Ett av skälen var att tränarna var väldigt bra, ett annat var att jag insåg hur viktig den mentala delen är i fäktning. Schack och fäktning påminner om varandra, men när du fäktas måste du också springa. Det gör att du utmanar dig både mentalt och fysiskt och det tilltalade mig.

– Sedan tyckte jag om att fäktning är en sport där åldern inte är avgörande. Även om en 15-åring möter någon som är 30-40 år äldre kan det bli en jämn match eftersom det inte bara är styrkan som avgör utan också hur strategisk du är, och hur väl du utnyttjar dina styrkor.

Så småningom blev Johan också tränare, först för en nystartad grupp med motionärer och sedan också för en nystartad sabelgrupp. Sabel är den minsta av fäktningens tre grenar, men en gren som Johan brinner lite extra för. Numera är han också förbundskapten för sabellandslaget.

– Internationellt är vi långt efter i sabel, men vi har fått fram några duktiga juniorer vilket är väldigt roligt. Tidigare i år var vi i väg på ungdoms-EM, och det var första gången på jag vet inte hur länge som Sverige hade representanter med i sabel i ett mästerskap.

Att hinna med att vara tränare, förbundskapten och styrelseordförande – samt helst också träna själv – på de timmar som finns kvar efter att han jobbat klart kräver god planering.

– Fast vissa saker går det inte att planera för. Andra veckan som ordförande fick jag till exempel ägna tid åt att rensa avloppen i duscharna, säger Johan med ett nytt skratt.

När skrattet tystnat fortsätter han:

– Tiden är nog det största problemet för alla mindre idrotter och klubbar. Vi har stora planer i klubben, men det gäller också att vara realistiska. Hur mycket tid kan vi begära att människor lägger ner? Det är ingen idé att dra i gång stora projekt om vi ändå inte klarar av att genomföra dem.

Trots corona-pandemin har man kunnat genomföra träningsverksamhet om än med restriktioner.
Trots corona-pandemin har man kunnat genomföra träningsverksamhet om än med restriktioner. Foto: Roger Turesson

En kris kan svetsa samman människor, men också skapa grupperingar där olika intressen ställs mot varandra.

Idrotten är inget undantag från det. 

– Jag förstår självklart att de stora idrotterna som fotboll, där klubbarna har en massa anställda och som förlorar stora intäkter eftersom de spelar inför tomma läktare, är i stort behov av pengar. Jag har all respekt för det, och vill egentligen inte ställa idrotter mot varandra för då tror jag alla förlorar.

– Men med det sagt är det viktigt att vi mindre idrotter inte glöms bort. Vi måste fortsätta att vårda den ”klassiska svenska idrottsmodellen” där mindre idrotter och klubbar med alla dessa eldsjälar också har sin självklara plats.

– Varje klubb – oavsett om de finns i Stockholm eller i övriga landet – fyller en stor funktion för de människor som är aktiva i den och det måste man ha förståelse för även i tuffa tider.

En nyckel för att hålla samman idrottsrörelsen även under denna kris tror Johan de Jong Skierus är att regeringens stöd rejält ökas.

– De 500 miljoner som idrottsrörelsen fick var en bra början – och de kom snabbt – men det är inte tillräckligt. Ökas inte den summan rejält kommer det bli tufft för väldigt många klubbar och sporter, och då tror jag att risken för splittring inom idrottsrörelsen ökar eftersom många då känner att de ”måste värna sitt eget”.

Lunchtimmen lider mot sitt slut.

Det är dags för Johan de Jong Skierus att återvända till sitt tillfälliga kontor hemma i lägenheten.

När din sambo Sarah Sjöström fick veta att du skulle bli klubbordförande sa hon skämtsamt att du borde satsa ännu högre och efterträda Bach som IOK:s ordförande. Är det nästa mål?

– Nog för att Bach hade den goda smaken att syssla med fäktning, men det jobbet får han behålla ett tag till, säger Johan de Jong Skierus och skrattar.

Ämnen i artikeln

Fäktning

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt