Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Anna Holmlund: ”På julafton ska jag kunna gå”

00:34. DN har träffat den tidigare skicrosstjärnan Anna Holmlund.

Sundsvall. Paret i soffan siktade på att vinna guld i OS.

Han har fortfarande samma mål. Hon har ett nytt.

– På julafton ska jag kunna gå, säger Anna Holmlund till DN i sitt nya hem.

Målen är höga och svåra men inte omöjliga att nå och är det några som vet att livet inte är lätt är det skicrossparet Anna Holmlund och Victor Öhling Norberg.

I december 2016 förändrades livet för världscupvinnaren Anna Holmlund. En svår krasch på träning kunde kostat henne livet, den gav henne allvarliga hjärnskador.

För andra gången efter olyckan träffar DN Anna Holmlund.

Att möta henne utanför Danderyds sjukhus i juni var en skakande och omtumlande upplevelse.

Läs mer: Viljan att vinna finns kvar i Anna Holmlunds nya liv

Orden var få. Högra sidan av ansiktet hängde, hon var svår att förstå. Det var inte alltid jag visste om hon var med när jag frågade något. Hon var trött. Då och då glimtade det till i ögonen och leendet smittade.

Att återse henne den här regniga oktobertorsdagen är överraskande positivt. Det är att komma hem till en solstråle som slår ut armarna i en välkomnande gest och säger ett igenkännande hej.

Båda siktade på att vinna guld i OS i Sydkorea. För världsmästaren Victor Öhling Norberg finns målet kvar. För världscupvinnaren Anna Holmlund är målet nu något helt annat. På julafton ska hon kunna gå.
Båda siktade på att vinna guld i OS i Sydkorea. För världsmästaren Victor Öhling Norberg finns målet kvar. För världscupvinnaren Anna Holmlund är målet nu något helt annat. På julafton ska hon kunna gå. Foto: Jonas Lindkvist


Anna Holmlund skrattar, skämtar, gestikulerar med vänsterhanden, är med i samtalet på ett helt annat sätt än förra gången. Orden kommer inte i det flöde hon vill, ibland bara ett i taget, ofta långsamt. Då och då behöver jag hjälp att förstå vad hon säger men det är inga problem när hon kör runt och visar sin fina lägenhet på nionde våningen i stadsdelen Haga.

– Här är köket. Här är stora rummet.

Hon rullar ut på balkongen, Sundsvall breder ut sig där nere, havet till vänster och rakt fram…

– Där är Södra berget, säger Anna och pekar.

Det var där Anna Holmlund började åka skidor och det vill hon göra igen.

– Du och jag. Åka skidor, säger hon med glimten i ögat och pekar på pappa Lars.

– Vi får se Anna. Du kan ju testa sittski först, säger han.

– Nä. Skidor, säger Anna och ler igen. Det är därför jag tränar som jag gör, för att kunna åka skidor.

Det är därför jag tränar som jag gör, för att kunna åka skidor.


Annas envishet är
kvar. Kärleken till skidåkning är tillbaka. När vi träffades senast berättade föräldrarna Lars och Margaretha att Anna snabbt scrollade bort bilder på sig själv i tävlingsbacken.

Nu har vi hört att det är annorlunda. Jonas Lindkvist visar sina bilder från hennes bronsdag i OS 2014. Anna nickar och ler, säger ja och precis.

Olyckan som förändrade hennes liv minns hon ingenting av.

Däremot svarar hon blixtsnabbt på hur många segrar i världscupen hon har.

– 19. Jag är bättre än Charlotte, säger Anna och gör segertecken.

– Men Charlotte har ju många fler medaljer i OS och VM, säger mamma Margaretha.

– Ja, okej, svarar Anna.

Charlotte Kalla och Anna Holmlund är huvudnamnen när Anna på lördagen för första gången efter olyckan möter en stor publik. Alnö ska få en handikappanpassad anläggning med ny klubbstuga och rullskidbana.

– Jag ska inviga banan. Det ska bli kul. Jag vill köra banan först, säger Anna.

Om Anna verkligen hinner köra banan är oklart men hon och Charlotte Kalla ska framför allt klippa bandet.

Charlotte Kalla besökte Anna Holmlund och fikade.
Charlotte Kalla besökte Anna Holmlund och fikade. Foto: Lars Holmlund


För att de i lugn och ro skulle träffas för första gången efter olyckan var Charlotte hemma hos Anna på en fika förra veckan.

Den här förmiddagen ska Anna just börja torsdagens första träningspass, då kommer en som just kört sitt.

Anna har varit bäst i världen. Victor är det. De var sambos, gjorde slut och blev ihop igen.

Victor böjer sig över Anna. Kramen är lång. De tittar varandra i ögonen. Hennes vänstra hand landar på hans kind och vilar där. En varm känslovåg sveper genom i rummet.

Torsdagens första träningspass har börjat hemma i Anna Holmlunds nya lägenhet. Allt i livet är träning nu. Träningen är hennes jobb och hon jobbar för att bli bättre.
Torsdagens första träningspass har börjat hemma i Anna Holmlunds nya lägenhet. Allt i livet är träning nu. Träningen är hennes jobb och hon jobbar för att bli bättre. Foto: Jonas Lindkvist


Mamma och pappa hjälper Anna upp ur rullstolen och fram till delen av lägenheten med träningsredskapen.

Där finns ett för stå- och balansövningar, ett annat där hon kan cykla och ”armcykla”. En ribbstol har nyss kommit och ska upp på väggen och på golvet ligger en yoga-liknande matta där Anna snart ska ligga och kämpa.

– Jag tänkte koka lite pasta, är det någon annan som vill ha, undrar världsmästaren Victor.

Anna äter efter träningspasset, när hon kommer tillbaka till hörnsoffan märks tröttheten. Hon och Victor sträcker ut sig, deras fingrar lindar in sig i varandra. Annas energi och Victors lugn. Det är omöjligt att inte tycka om de två i soffan.

Vi pratar om kommande OS. Det som skulle bli höjdpunkten på Anna Holmlunds karriär. Nu kommer hon se Victor köra för guld på tv:n jag har bakom mig. Han har testat OS-banan.

Har du också varit där, Anna?

– Näe.

– Jo, det har du ju, säger Victor och letar bland bilderna i mobilen och visar Anna.

– Här är OS-banan och vem är det där?

– Oj då. Det är jag, säger Anna och båda skrattar.

Anna Holmlund minns inte att hon kört i OS-banorna i Sydkorea. Victor Öhling Norberg plockar fram mobilen för att visa henne. Här är OS-banan och vem är det där, undrar Victor.
Anna Holmlund minns inte att hon kört i OS-banorna i Sydkorea. Victor Öhling Norberg plockar fram mobilen för att visa henne. Här är OS-banan och vem är det där, undrar Victor. Foto: Jonas Lindkvist


Minnet har fortfarande luckor. Anna Holmlund kan berätta om bröllop hon var på i somras men inte minnas saker som hände i förrgår.

För att hon ska kunna se tillbaka på den resa hon är ute på har föräldrarna en dagbok med bilder och texter i en Ipad. På en bild är hon festklädd. Det är hennes 30-årsdag.

– 3 oktober. Som Zlatan. Vi fyller år då. Det är jag och Zlatan.

Kvällen efter att DN hälsar på ska skidkompisar komma och fira henne. Först bubbel och snittar, sen tacos. Det är ju fredag.

Skicrosslandslaget kommer precis som Anna och familjen Holmlund knappast att uppleva något som det senaste året. För landslaget var förra säsongen både helvete och himmel. Anna Holmlunds olycka och VM-gulden för Sandra Näslund och Victor Öhling Norberg.

VM i all ära. OS är något helt annat medialt. Det är inte bara vinnare och förlorare. OS är ett par veckor då det berättas känslomässiga historier från och för världen.

Få kommer med en mer omtumlande än Victor och han har redan märkt av intresset.

De var sambos, gjorde slut och blev ihop igen. Världsmästaren Victor Öhling Norberg vet att uppståndelsen kring honom kommer att bli stor i OS efter vad som hänt hans flickvän, världscupvinnaren Anna Holmlund.
De var sambos, gjorde slut och blev ihop igen. Världsmästaren Victor Öhling Norberg vet att uppståndelsen kring honom kommer att bli stor i OS efter vad som hänt hans flickvän, världscupvinnaren Anna Holmlund. Foto: Jonas Lindkvist


– Förra veckan gjorde jag för första gången en intervju med en journalist från Brasilien, berättar Victor.

När vi senare ska ut för att kämpa mot regnet på Annas väg till träningen i sjukhusets rehablokal säger han:

– Journalisten sade att han var den ende i Brasilien som skriver om vintersport.

Om skicrosslandslaget inte lyckas upprepa VM-succén i OS beror det inte på den ökade uppmärksamheten från internationella medier efter Annas olycka.

– Vi känns så trygga och har blivit så sammansvetsade av allt som hänt, säger Victor om laget.

Victor är mitt uppe i sin karriär. För Anna tog den slut tvärt. Med allt vad det innebär – inte minst ekonomiskt.

Fyra dagar i veckan tar sig Anna Holmlund den knappa kilometern från hemmet till sjukhusets rehabavdelning för att träna. En regnig torsdag följer pojkvännen Victor Öhling Norberg och personliga assistenten Fanny Salzberger med.
Fyra dagar i veckan tar sig Anna Holmlund den knappa kilometern från hemmet till sjukhusets rehabavdelning för att träna. En regnig torsdag följer pojkvännen Victor Öhling Norberg och personliga assistenten Fanny Salzberger med. Foto: Jonas Lindkvist


Snart ska det gå
att bidra till finansiering av det Anna Holmlund behöver för sin rehabilitering. På ett pressmeddelande som föräldrarna skrivit till lördagens invigning står:

”Annas skid- och idrottskamrater jobbar nu på en aktivitet där de som är engagerade i Annas rehabilitering kan vara med. Sponsorer, företag, internationella lag och kamrater samt enskilda vänner kommer att kunna vara med.”

När jag träffade föräldrarna Lars och Margaretha Holmlund i juni sade Margaretha:

”Hela det här halvåret är bara som ett töcken.”

Först hade deras dotter varit nära att omkomma. Sen hade en mardrömslik kamp mot olika myndigheter och instanser tagit över.

Bara några dagar innan DN träffar paret igen har läget ljusnat efter tio månaders byråkratiskt mörker. När jag frågar om beskedet från Försäkringskassan ler Lars och gör tummen upp. Han och Margaretha ägnar fortfarande många av dygnets vakna timmar åt Annas olika behov men…

Vi är jätteglada att Försäkringskassan vill ge Anna mer tid med assistenter.


– Vi är jätteglada att Försäkringskassan vill ge Anna mer tid med assistenter. Det känns fantastiskt. Anna behöver ha två personer hos sig när hon är vaken och om vi pusslar kan hon få det när hon behöver det nu.

Det läskiga är att det kanske krävdes en olycka och ett läkarintyg efteråt om Annas behov av dubbelbemanning för att beslutet skulle komma.

Vad hände Anna?

– Äh, det hände inget, säger hon och gör en viftande gest med vänsterhanden.

Jo, det gjorde det verkligen.

Margaretha och Lars Holmlund ägnar fortfarande många av dygnets vakna timmar åt att på olika sätt hjälpa dottern Anna. En lång och jobbig byråkratisk kamp har landat i ökat stöd från Försäkringskassan.
Margaretha och Lars Holmlund ägnar fortfarande många av dygnets vakna timmar åt att på olika sätt hjälpa dottern Anna. En lång och jobbig byråkratisk kamp har landat i ökat stöd från Försäkringskassan. Foto: Jonas Lindkvist


Anna och en assistent
lagade mat. Anna vände sig om och åkte iväg ett par meter. Hon knäppte sig plötsligt loss, ville testa att stå och försökte resa sig i rullstolen.

Kontakten mellan hjärnan och kroppens högra sida fungerar ännu inte som det ska och därför bar inte kroppen den 185 centimeter långa Anna Holmlund. Rullstolen åkte iväg, Anna dundrade in i betongväggen med huvud och kropp, foten klämdes mellan stol och vägg.

Lars fick larm om olyckan. När han kom hörde han sin dotter skrika i panik.

Hon hade ofantlig tur i oturen. Hon åkte ”bara” på blåmärken, lårkakor och troligtvis ingen påverkan på hjärnan.

– Anna behöver otroligt mycket hjälp, hon behöver hjälp med allt, säger Margaretha Holmlund.

– Men hon är med på ett annat sätt. Vi kan ha roligt tillsammans och hon bjuder på sig själv.

Anna Holmlund har kvar skrattet, humorn och tävlingslusten. Oavsett om det handlar om tumbrottning eller att skjuta skumgummibollar mot pappa Lars vill hon vinna.
Anna Holmlund har kvar skrattet, humorn och tävlingslusten. Oavsett om det handlar om tumbrottning eller att skjuta skumgummibollar mot pappa Lars vill hon vinna. Foto: Jonas Lindkvist


Margaretha börjar svepa med fingret på Ipaden.

– Det här är tänkt som minnesträning. Arbetsterapeuten har sagt att vi ska dokumentera och ta mycket kort. När jag är här har vi som rutin att titta på vad vi gjorde i går och så skriver vi. Anna har svårt att pricka rätt men hon är med och skriver.

Förut tränade hon för att vara bäst i världen.

Nu är hela tillvaron en träning för livet.

Vad är ditt jobb, Anna, frågar Margaretha.

– Att bli bättre, svarar Anna.

Tidigare på dagen har Lars visat en planering för Annas två kommande månader. Allt handlar om träning i olika former.

Hon kan äta själv igen men måste träna på att inte ta för stora bitar. Träna på att dricka och svälja bättre så att hon slipper förtjockningsmedlet.

Hon måste träna på att stå, cykla med armar och ben och röra sig i vatten. Mest av allt vill hon träna på att gå.

På sjukhusets rehab har hon en skena under foten med en vajer som går upp och till en klickanordning på vaden. Då kommer foten fram som den ska och hon kan flytta över tyngden på rätt fot.

Förut tränade Anna Holmlund för att bli bäst i världen. Nu tränar hon för att leva. Samtidigt som hon tränar balans tävlar hon och pappa Lars i att komma ihåg europeiska huvudstäder.
Förut tränade Anna Holmlund för att bli bäst i världen. Nu tränar hon för att leva. Samtidigt som hon tränar balans tävlar hon och pappa Lars i att komma ihåg europeiska huvudstäder. Foto: Jonas Lindkvist


I den kognitiva träningen
övar hon på att prata, skriva, minnas, räkna, sjunga. När hon nyss gjorde stå- och balansövningar med Lars tävlade de i europeiska huvudstäder. När SVT visar ”Vem vet mest” testar Anna vad hon kan.

Hon tränar på att ha fritid. Besöka kompisar, ta emot besök. Och så måste hon träna på att vila. Det är inte hennes starkaste gren. Vid ena väggen finns en skön vilstol.

– Skicka tillbaka den, säger Anna och får alla att skratta igen.

Anna, när jag såg dig efter olyckan trodde jag att din hårfärg ändrats. Jag tycker att brunt var snyggt.

– Nej. Blondin, säger Anna, ler stort och drar i håret som i veckan för första gången återfått sin ”vanliga” färg.

– Jag fick inte (färga) på sjukhuset. Men efteråt, då jäklar.

Jag fick inte (färga håret) på sjukhuset. Men efteråt, då jäklar.


Annas historia har berört många och Margaretha vill passa på att skicka en hälsning.

– Vi vet inte hur vi ska kunna tacka alla som hört av sig eller skickat hälsningar. Det har varit otroligt både kring födelsedagen och överlag.

Mycket har blivit bättre sedan sist vi sågs. Den Anna som alla sett stråla högst upp på en prispall och som jag kunde möta och småprata med hemma på Stora Essingen, den Anna är ersatt av en annan.

– Hon flyttade upp till Sundsvall mitt i semesterperioder och det var inget bra, säger Margaretha. I slutet av augusti, då kändes det lite hopplöst när vi inte hade fått ordning på allt. Nu börjar vi få rutiner och planer för hur Annas dag ska se ut och alla börjar bli varma i kläderna. Rehaben på sjukhuset och assistansen börjar fungera. Nu är det stabila tjejer som jobbar och de bygger upp en tillvaro med Anna och bidrar.

Den här långa resan ni är ute på, var befinner ni er nu?

Lars och Margaretha sitter i soffan Annas nya lägenhet. Den gamla i Stockholm är uthyrd. Kanske flyttar hon dit en dag. Ingen vet.

– Det är först nu vi börjar få ordning på tillvaron, säger Margaretha. Det känns som att nu, nu börjar resan.

Vi har roligt tillsammans och Anna bjuder på sig själv, säger Margaretha Holmlund om sin dotter. Hon säger att resan de är ute på, den börjar nu.
Vi har roligt tillsammans och Anna bjuder på sig själv, säger Margaretha Holmlund om sin dotter. Hon säger att resan de är ute på, den börjar nu. Foto: Jonas Lindkvist

Bakgrund.Detta har hänt sedan Anna Holmlunds olycka

Hon är OS-bronsmedaljör och trefaldig totalvinnare av världscupen.

Nu börjar skicrosstjärnan Anna Holmlund resan mot ett nytt liv.

Detta har hänt.

19 december 2016: Anna Holmlund kraschar under träning i italienska Innichen, slår huvudet i backen och förlorar medvetandet. Hon förs med blödningar i hjärnan till traumacentret i Bolzano och opereras direkt.

20 december: Sent på kvällen skickar Svenska skidförbundet ut ett pressmeddelande där man konstaterar att läget är värre än befarat och mycket allvarligt. Holmlund är fortfarande nedsövd, har en svår hjärnskada och kommer att få betydande men.

27 december: Holmlund blir kvar på sjukhuset i Italien över julen, men flygs – fortsatt nedsövd – hem till Sverige i mellandagarna för fortsatt vård på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Skadeläget beskrivs som oförändrat och fortsatt allvarligt.

9 januari 2017: Holmlund får lämna intensivvårdsavdelningen för en vårdavdelning på Karolinska. Hon andas nu själv utan hjälp från respirator och all sövande medicinering har tagits bort. Men stjärnan har ännu inte återfått medvetandet.

1 februari: Tillståndet är oförändrat men stabilt. Anna Holmlund flyttas från Solna till en rehabiliteringsklinik på Danderyds sjukhus.

9 februari: Under en idrottsgala i Sundsvall säger Holmlunds pappa Lars Holmlund att 29-åringen visar tecken på att känna igen vissa dofter.

13 mars: Under en period har Anna visat små, positiva, tecken på basal kommunikation, som handtryckningar och blinkningar. Om det handlat om slump eller faktiskt kommunikation har inte gått att avgöra. Men en dag märker hennes föräldrar en stor skillnad när Anna för första gången sedan olyckan kramar sin mamma.

19 maj: Det har länge varit tyst kring Anna Holmlunds situation. Men nu kommer positiva besked. Holmlund kan ge enkla verbala svar och känner igen familj och vänner.

Skicrossläkaren Jakob Swanberg berättar att Holmlund har en hjärnskada som kallas diffus axonal skada. Det handlar om grad tre, som är den allvarligaste graden, och skadan kommer att ge Holmlund ”betydande funktionsnedsättningar”. Vårens successiva framsteg beskrivs dock som oväntade. Bara några få procent av de som drabbas av den allvarligaste graden återfår medvetandet.

5 juni: När DN träffar Anna Holmlund har hon fått besked om att hon i juni har hon och familjen fått besked om att hon i juli kommer att skrivas ut från Danderyds sjukhus och kunna flytta till en lägenhet i Sundsvall.

3 oktober: Anna fyller 30 år och blommor fyller hennes lägenhet.

12 oktober: DN träffar Anna, hennes föräldrar och pojkvännen Victor Öhrling Norberg i lägenheten i stadsdelen Haga, en knapp kilometer från Sundsvalls sjukhus där hon rehabtränar fyra dagar i veckan. I den kognitiva träningen övar hon på att prata, skriva, minnas, räkna och sjunga. Utöver det tränar hon hemma i lägenheten där hon har hjälp av flera personliga assistenter. Det är tydligt att träningen gett resultat, inte minst märks det i talet.

14 oktober: Gör sitt första offentliga framträdande efter olyckan när hon tillsammans med Charlotte Kalla inviger en rullskidbana på Alnö.