I torsdags fattade den internationella antidopningsbyrån Wada beslut om strängare regler. Den nya koden skärper kravet på att medlemsländernas antidopningsarbete ska vara oberoende och fristående från landets idrott, så som är fallet i de flesta länder men inte i Sverige, där arbetet organiseras av RF.

Peter Mattsson, RF:s elitidrottschef, säger i en DN-intervju att formuleringarna i den nya koden måste studeras och att det inte är en självklarhet att antidopningsarbetet kommer att skiljas från idrotten.

Det har fått Arne Ljungqvist, antidopningsarbetets 88-årige nestor, att reagera.

– Det är obegripligt att man fortsätter att trilskas. De här kraven har funnits i tio år och nu har Wada förtydligat dem. Det är bara för Sverige att rätta in sig, annars skadas vårt anseende, säger Ljungqvist, som var med om att bilda Wada och under lång tid varit en förespråkare för en separation.

I Sverige har frågan varit föremål för flera utredningar och blev aktuell på nytt 2017 när Wadachefen Olivier Niggli i ett brev uppmanade Sverige skynda på med förändringen. Samma år framträdde Arne Ljungqvist vid Riksidrottsmötet i Karlstad och uppmanade svensk idrott att agera. Men beslutet blev att frågan skulle utredas på nytt och därefter har den hamnat i skymundan – tills nu.

Peter Mattsson menar att viljan att hålla samman svensk idrott och att man trots flera utredningar inte kommit fram till hur annan organisationsform skulle se ut är skäl till att behålla antidopningsarbetet inom RF.

Ljungqvist, tidigare RF-ordförande, säger sig ha svårt att förstå argumenten och han tycker också att RF kan bortse från oron att en ny organisation skulle få mindre ekonomiska medel eftersom regeringen vid en förändring måste göra en ny bedömning kring anslagen.

Om inte RF omedelbart klargör att verksamheterna ska skiljas åt anser Ljungqvist att regeringen bör gripa in. Han påpekar att Wada till hälften finansieras av medlemsländernas regeringar och att Sverige var det första landet som signerade Wadakoden.

– Regeringen betalar in pengar till Wada och därmed har man förbundit sig att stödja svensk antidopningsarbete med Wadas reglemente som grund. Så om idrotten fortsätter att trilskas kan regeringen gå in och säga stopp och det tycker jag att man borde ha gjort tidigare, säger Ljungqvist.

Risken för intressekonflikter är enligt Wada det grundläggande skälet att antidopningsverksamheten och idrotten bör hållas skilda åt. Något som aktualiserades i fallet med friidrottaren Meraf Bahta, som friades i Dopningsnämnden sedan två medlemmar med idrottslig bakgrund friat medan två jurister ville fälla. Bahta fälldes senare i Riksidrottsnämnden.

Ljungqvist anser att antidopningsarbetet i Sverige fungerar väl, men att fallet är ett exempel på hur det kan uppstå misstankar kring oberoendet. Han pekar också på det problematiska i att chefen för Svensk antidoping, Christine Helle, har RF som arbetsgivare, liksom att Riksidrottsmötet tillsätter Dopingkommissionens medlemmar.

Vid sidan av tappat anseende fruktar Ljungqvist att Wada ska straffa Sverige för att man inte följer koden. Det skulle till exempel innebära att landet inte får arrangera stora mästerskap och inte får ha ackrediterade dopningslaboratorier, men också att det blir svårare för svenskar att få förtroendeposter.

RF säger sig nu vilja studera förändringarna i koden och se hur Sveriges organisation ska anpassas. Man hoppas kunna lägga fram ett förslag vid Riksidrottsforum om ett år. Kanske kommer man fram till en skilsmässa trots allt.

– Frågan är redan utredd och alla utredningar har kommit fram till samma sak. Det finns ingen anledning att vänta, säger Ljungqvist.