Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-01 15:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/asa-sandell-nu-har-jag-sagt-allt-jag-vill-saga-om-boxning/

Sport

Åsa Sandell: ”Nu har jag sagt allt jag vill säga om boxning”

Tidigare proffsboxaren Åsa Sandell har hittat lugnet i Nora. Här har hon ett boxningsgym och har precis avslutat sin tredje bok.
Tidigare proffsboxaren Åsa Sandell har hittat lugnet i Nora. Här har hon ett boxningsgym och har precis avslutat sin tredje bok. Foto: Hans Jansson

NORA. Det har gått 13 år sedan Åsa Sandell, 53, gick sin sista proffsmatch.

Men boxningen är fortfarande en stor del av hennes liv.

Precis som skrivandet. 

Hon är aktuell med en ny bok och driver ett populärt boxningsgym.

DN har träffat författaren, kulturjournalisten och den före detta proffsboxaren på hennes hemmaplan i Bergslagen.

”I själ och hjärta” är Åsa Sandells tredje bok efter ”Bakom garden” (ett boxarliv i tio ronder) och den ”Den tuffaste ronden” (en personlig historia om abort, missfall, IVF och äggdonation). 

I den senaste boken letar hon efter vad det som är så lockande med boxning.

– Med den här boken har jag sagt allt jag vill säga om boxning, säger Åsa Sandell.

Åsa Sandell har bott i både Stockholm och New York, men har nu hittat en lugnare och stressfri miljö att leva och arbeta i.

Det är i den lilla trästaden Nora cirka fyra mil norr om Örebro hon slagit sig ned tillsammans med maken Per och dottern Vera i ett vackert stort hus.

– Vi hyrde ett torp här några år och då väcktes tanken på exit Stockholm och sedan gick det väldigt fort. Nu har vi bott här i fyra år säger hon och fortsätter:

– Både jag och min make har bott i stora städer. Att bo i en liten stad är spännande och här finns det jag behöver, bibliotek, affärer och restauranger. Jag känner mig som halv hemvändare i Nora eftersom jag är uppväxt strax utanför Örebro.

Åsa Sandell driver boxningsgymmet Kombox i Nora.
Åsa Sandell driver boxningsgymmet Kombox i Nora. Foto: Sonia Jansson

Vi hittar Åsa Sandells boxningsgym i kulturkvarteret Bryggeriet, en plats för traktens konstnärer och konsthantverkare.

På skylten ovanför ingången står ”Kombox – boxning och böcker”.

Träningslokalen är inte speciellt stor. Klassiska redskap som sandsäckar och boxbollar finns naturligtvis. Och ett skrivbord med dator där hon sitter och skriver. Det som sticker ut i lokalen är de rödmålade väggarna.

– Det är samma färg som på väggarna på Gleasons gym i New York, säger Åsa.

Gleasons är en klassisk träningslokal där många storheter i branschen tränat. Bland andra Åsa Sandell.

– Jag tänker ofta på Gleasons som nu i dessa coronatider är stängt. Det är tuffa tider för dem nu och för alla andra, säger Åsa Sandell.

2007 gick Åsa Sandell sin sista proffsmatch, mot Teresa Perozzi,som slutade oavgjord.
2007 gick Åsa Sandell sin sista proffsmatch, mot Teresa Perozzi,som slutade oavgjord. Foto: Lars Hedelin/TT

Åsa Sandell började sent med boxning. Hon var 28 år och hade en bakgrund som basketspelare. På frågan vad som lockade säger hon:

– Det vågar jag inte riktigt svara på. Jag sa alltid att det var för motionens skull och det var kul. Det var ganska vanligt på 90-talet att tjejer sökte sig till boxning och andra kampsporter.

Som boxare nådde hon stora framgångar i ringen med fyra SM-guld, ett NM-guld, ett EM-guld samt ett mästarbälte, WBE–bältet, som hon tog 2007 när hon besegrade Dakota Stone.

2005 gick hon den berömda matchen i Berlin mot Laila Ali, Muhammad Alis dotter, som hon förlorade när domaren bröt matchen i femte ronden.

– Ali-matchen är det fortfarande många som kommer ihåg och det är väldigt roligt. Den fick stor spridning och nådde ut till folk som normalt inte tittar på boxning.

I september 2007 gick hon sin sista match som blev oavgjord mot Teresa Perozzi, USA.

Totalt blev det elva proffsmatcher.

– Nu är jag verkligen boxningspensionär. Men boxningen är kvar på det här sättet med gymmet. Nu lär jag ut hantverket. Nu när jag också skrivit den senaste boken har jag sagt allt jag vill säga om boxning, säger hon.

I Åsa Sandells rödmålade boxningsgym finns också skrivarlyan, där artiklar och den senaste boken skrivits.
I Åsa Sandells rödmålade boxningsgym finns också skrivarlyan, där artiklar och den senaste boken skrivits. Foto: Sonia Jansson

Det långa svaret på det hon vill berätta finns i boken.

Och det korta:

– Med boken ville jag spegla boxningen från en massa olika håll. Både varför riktiga fajters gör detta. Men också motionärernas och kulturens syn på boxningen. Jag har levt med dom här frågorna i halva mitt liv, berättar Åsa Sandell.

Hon fortsätter:

– Alla har känslor för boxning även de som är helt ointresserade. Det har hänt att det kommit in äldre par här på gymmet och tittat sig omkring, och när jag förklarat att det är ett boxningsgym säger de: ”Usch! Fy!” och rusar ut genom dörren. Som om jag sagt att jag driver bordell. Sedan finns det de som tycker att det här är det häftigaste som finns, säger Åsa Sandell.

Åsa Sandell säger att hon älskar boxning.

– Men det är både och. Det finns så mycket hatkärlek. Jag har alltid kunnat se och förstå de som inte förstår att sån sport finns. Det folk upptäcker när de kommer hit och tränar är vilken tekniksport det är. Det krävs extremt bra teknik, koordination, tajmning, explosivitet och styrka. Och ovanpå det mentala om man ska gå upp i ringen.

Matcher där det finns en som är slagpåse och en som bara är där för att vinna intresserar mig inte.

Tittar du på matcher?

– Det händer om det är någon riktigt stor match. Senast var det när Tyson Fury mötte Otto Wallin. När jag själv boxades var jag aldrig intresserad av att titta på andra. Jag ville boxas själv, säger hon.

Det är kampen i boxningen som fascinerar.

– Matcher där det finns en som är slagpåse och en som bara är där för att vinna intresserar mig inte. Men när det är en ge och ta-kamp är boxning en fantastisk sport.

Även om hon inte saknar tiden som proffs lever hon i dag nära boxningen.

– Det fanns inte på kartan att jag skulle bli tränare när jag boxades själv. Jag var så upptagen av min egen karriär. Det var först efter att jag slutat som det blev aktuellt, säger hon.

Åsa Sandell såg inte en framtid som tränare men det visade sig vara ett perfekt sätt att behålla boxningen i sitt liv.
Åsa Sandell såg inte en framtid som tränare men det visade sig vara ett perfekt sätt att behålla boxningen i sitt liv. Foto: Sonia Jansson

Åsa Sandell tycker att det är både roligt och givande att verka som tränare.

– Att träna folk i små grupper kombinerat med att sitta hemma i sin ensamhet och skriva är härligt.

Coronakrisen har skapat en helt ny vardag för många av oss.

– Det är en stor skillnad att bo i lilla Nora i jämförelse med att bo i Stockholm. Vi är utglesade och åker inte kollektivt. Men klart det påverkar mig och alla andra. Att det inte finns något slutdatum skapar stress. Men en bok kan man i alla fall läsa, säger Åsa Sandell.

Läs mer: Sven Fornling tvingas avsluta karriären