Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 04:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/attacker-och-explosivitet-sa-ska-pichlers-larjunge-lyfta-skidskyttarna/

Sport

Attacker och explosivitet – så ska Pichlers lärjunge lyfta skidskyttarna

Skidskyttelandslaget tränar under läger i Idre. Foto: Jonas Lindkvist

IDRE. Han kom som 21-årig praktikant till Wolfgang Pichler och lovordar ”tysk mentalitet”.

Men Johannes Lukas – ny huvudtränare för svenska skidskyttelandslaget – vill hitta egna framgångsrecept.

Därför har en specialträning på ryck stått i fokus inför världscuppremiären.

– Vill man ha en pallplats ska man ha en plan, säger 26-åringen.

Pichlers träning 2.0.

Så kallar de svenska skidskyttarna den gångna försäsongen inför helgens världscuppremiär.

Ut på ledarsidan: 64-årige Wolfgang Pichler, den tyske tränaren som har blivit synonym med svenskt skidskytte och som de senaste två åren har lett landslaget från totalt mörker till fyra OS-medaljer och tre VM-medaljer.

In i en ny roll: Hans ”lärjunge” och tidigare högra hand – den blott 26-årige tysken Johannes Lukas, som är ny huvudtränare.

Man kan ta honom för en av de aktiva när han slår sig ner med en kaffekopp på värdshuset i Idre, där DN träffar honom under ett träningsläger tidigare i november. Men ute på skidskyttevallen ett par timmar tidigare har läget varit ett annat. 

Johannes Lukas, som är en av de yngsta tränarna i skidskyttecirkusen, har tagit en självklar ledarroll i sin stora landslagsjacka. Den här dagen står han med den blå huvan uppfälld i piskande blåst och antecknar skyttestatistik ihop med tränarkollegan Mattias Nilsson och nye landslagschefen Anders Byström.

– Johannes har gjort det väldigt bra, säger Anders Byström om huvudtränaren.

– Jag vill absolut inte kalla honom för ”Lill-Pichler”, men han har ju lärt sig en del av Wolfgang.

Johannes Lukas är nu huvudtränare för svenska skidskyttelandslaget. Foto: Jonas Lindkvist

Huvudpersonen själv håller med. Det viktigaste han har fått med sig från sin tidigare läromästare är disciplin och motivation, säger Johannes Lukas.

– Men jag är inte Pichler. Jag kan inte göra vad Wolfgang gjorde. För ingen kan ”copy” Wolfgang. Och det vill vi inte heller.

● ● ●

Han genomför hela intervjun på svenska, kastar då och då in ett engelskt ord, men pratar obehindrat om allt från träningsupplägg till drömmar.

– Jag bestämde förra året att jag måste träna språk. Tar jag det här jobbet vill jag prata svenska, säger han och fortsätter:

– När det handlar om ”identification” är det en bra grej.

Ska man backa bandet är det fem år sedan han kom till svenska skidskyttelandslaget.

Som 21-årig praktikant.

Johannes Lukas läste en universitetsutbildning i idrottsvetenskap i Tyskland. Han behövde en 6-8 veckors praktik. Och bestämde sig för en chansning.

– Jag tänkte att det kunde vara kul att göra praktiken i skidskyttet eftersom jag har sysslat med skidskytte själv, på juniornivå – inte så högt upp, säger han.

– I Tyskland ville jag inte göra den. För där vet jag hur det funkar. Men så kände jag Wolfgang lite via min pappa. Jag skrev till honom: ”kan jag ringa dig?” Och sen var jag med.

Praktikanten har tagit över. ”Jag är inte Pichler. För ingen kan ”copy” Wolfgang. Och det vill vi inte heller”, säger Johannes Lukas. Foto: Jonas Lindkvist

Hur var det att komma in i det här gänget?

– Det var riktigt kul. Det var jättebra från början, jag var lite förvånad över att de aktiva lyssnade så mycket på vad jag sa – det var ingen som frågade ”hur gammal är du?”. 

– Men i toppsport tror jag inte att ålder spelar någon roll. Det är bara viktigt att man har disciplin, respekt åt båda håll och jobbar bra. Det gick ganska fort innan Wolfgang kunde säga att jag skulle ta teknikgrejer eller styrkegrejer med åkarna. 

Vad betydde det att få det förtroendet från någon som Pichler, som har varit med så länge?

– Mycket. Det var ju jättebra, jag har lärt mig mycket av honom.

– Jag hade inte tänkt vara kvar så länge, ett år kanske, men sen sa han hela tiden ”Johannes, nu tar vi ett år till”. 

Pichler kallades lite skämtsamt för ”demontränaren”. Är det något du vill ta efter?

– Nej, säger Johannes Lukas och skrattar till.

– Jag behöver inget speciellt namn, tror jag.

Är du lika hård?

– Jag skulle inte säga att jag är lika hård, men när vi hade ett möte inför säsongen sa jag till åkarna att ”vi kan bli ’friends’, men vi måste jobba hårt, speciellt på de hårda passen”. Det handlar om att vara hundra procent professionell och ha disciplin. Det är viktigt för mig. Man kan ha en bra kommunikation – vi vill ha mycket dialog – men är man på träning kan man inte diskutera hela tiden och opponera sig, där måste man jobba hårt och disciplinerat. 

Och där har du sista ordet?

– Ja, och där tror jag kanske att det är lite lättare för Wolfgang och mig, att vi har tysk mentalitet. Det är fortfarande min känsla, att det är lättare för oss att ta besluten för i Sverige är alla så – kanske inte ”känsliga”, men ja, du vet…

Johannes Lukas tystnar ett tag, funderar.

Johannes Lukas vill hela tiden utveckla sina tränarmetoder, säger han. Dessutom har han digitaliserat landslaget lite. Foto: Jonas Lindkvist

Det är mycket ”å ena sidan” och ”å andra sidan”?

– Exakt, ja, säger han och skrattar.

– Men i Tyskland är det inte riktigt samma. Jag kan tänka att ”nej men nu var det inte bra, nu sätter vi oss vid bordet och pratar om det här och tar ett beslut så är det bra sen”. Men ibland måste jag fråga Mattias (tränarkollegan Nilsson): ”Var jag för hård nu? Var det okej?” Han kan svara ”ja, det var okej, men…”

– Jag vill gärna ha diskussioner, men man måste komma till beslut och ha respekt.

● ● ●

När Johannes Lukas började jobba med svenskt skidskytte var det svenska landslaget långt nere i källaren. Profiler som Björn Ferry, Carl Johan Bergman och Helena Ekholm hade tackat för sig, damerna hade inte ens nått OS i Sotji 2014.

Men nere på ungdomsnivå fanns en okänd tonåring som hette Sebastian Samuelsson. Liksom en lovande talang vid namn Hanna Öberg. 

Några år senare skulle Samuelsson och Öberg leda Sverige till några av svensk OS-historias största skrällar. Totalt tog skidskyttarna fyra medaljer (två guld och två silver) i Pyeongchang 2018. Succén följdes upp i vintras, med tre medaljer (en av varje valör) i hemma-VM i Östersund.

Johannes Lukas ser nästan lite tagen ut när han tänker tillbaka. 

– Alltså. Det är häftigt. Sådant kan man inte planera, säger han.

– Den första världscupsäsongen var man kanske nöjd med topp-tio, då var det kul, sen kom första pallen… sen åkte man till OS och var lite nervös själv, liksom ”vad ska jag göra här?” Och så får man en medalj och en till... Det är nästan som ett pris för det jobb man gör och som en motivation till att utveckla det ännu mer.

Vad är då nästa mål? VM i italienska Anterselva i februari, och långsiktigt OS i Peking 2022.

– Självklart vill vi fortsätta så här. Men det vet alla att det är inte bara att säga att ”nu tar vi tre-fyra-fem medaljer på nästa VM”. Man måste kämpa varje år för att ta en medalj, säger Johannes Lukas.

● ● ●

Att ha en ännu större bredd, och kunna konkurrera om pallen i varje stafett ingår i treårsplanen. Dessutom att utveckla herrsidan, där det har blivit lite tunnare sedan veteranen Fredrik Lindström avslutat karriären.

Johannes Lukas har behållit Wolfgang Pichlers grundupplägg. Men samtidigt har mycket handlat om vad de svenska OS- och VM-stjärnorna kan göra ännu bättre.

En sak har utkristalliserat sig tydligt: Taktiken. 

Därför har Sveriges nye huvudtränare infört en för laget helt ny träning under försäsongen – på explosivitet, attacker och ryck.

– Jag har ju stått ute i spåret i fyra säsonger, på varje världscup, och sett vad som händer i sista backen. Där är det inte bara en fart utan det blir alltid attacker. Så här har vi tänkt att vi måste vi bli bättre, säger Lukas. 

– Det kan inte handla om att bara hänga på och hänga på hela tiden. Vi kanske vill köra attack.

Han fortsätter:

– Så det är mitt mål för de kommande tre åren att åkarna måste ta beslut om banan, vilken del av banan som är deras bästa och vilken attack du ska köra på vilken plats. Det har vi jobbat med individuellt, för det är inte alla som är bäst uppför, det kan bli nedför eller över krönet.

När DN följer en intervallträning i Idre får åkaren i tät i uppgift att lägga in två korta ryck.

– Det viktigaste är självklart att man är fysiskt stark och skjuter bra. Men på sista varvet kan det här vara skillnaden mellan plats ett och fyra. Det är viktigt att man vet innan sista varvet vad man ska göra. Vill man ha en pallplats ska man ha en plan, inte bara följa med och kolla vad andra gör.

Är svenskarna bra på det här?

– Ja, men i början var det lite svårt, tror jag. Jag behövde kanske ställa ut koner och säga ”där ni ser en kon kan ni köra en attack”. Sen bestämde vi att på det här varvet ska du lägga in ett ryck. Då kom frågan ”på vilken plats?”. Jag svarade ”men det måste ni bestämma själva”.

● ● ●

Skidskyttarna jobbar fortsatt som ett kollektiv och hyllar sin gemenskap. Hela laget är ett team, säger Johannes Lukas, men konstaterar även att små individuella skillnader i träningsupplägget har blivit en förändring. 

– Det kan vara till min fördel att jag är ganska ung. Jag tänker inte köra samma och samma hela tiden utan jag tänker hela tiden på vad jag kan göra bättre, vad vill de aktiva göra, liksom ”hur känns det för dig?”, säger Johannes Lukas. 

Intervjun är över och planer för morgondagen ska skissas upp.

– Har man gjort ett jobb i 30 år så är man kanske lite trött.

– Men jag känner verkligen att jag vill göra grejer nu, jag vill fortsätta utveckla grejer. Och kanske kan jag också förstå de aktiva lite bättre eftersom jag vet hur det är, med sociala medier hela tiden och sådana saker. Jag kanske skickar info om träningar i vår Messengergrupp i stället för att mejla eller behöva träffas hela tiden.

En modernisering så att säga?

– Ja, lite digitalisering, säger Johannes Lukas och ler. 

Eller som åkarna säger: Pichlers träning 2.0. 

Läs mer: Öberg hyllar Lukas: ”Nu kan vi ha en dialog runt träningen”

 

Läs mer: Korvkransar, toapapper och oanvända sågar – vinterstjärnorna om sina mest udda priser