Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Boulespelaren som tolkade tystnad som dålig stämning

På lördagen vann Ali Abdi Aden singeltävlingen i Rålambshovsparken. På söndagen avgörs det prestigefyllda tremannaspelet.
På lördagen vann Ali Abdi Aden singeltävlingen i Rålambshovsparken. På söndagen avgörs det prestigefyllda tremannaspelet. Foto: Magnus Hallgren

För sex år sedan kom han till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. I dag är Ali Abdi Aden en av Sveriges bästa boulespelare. 22-åringen från Somalia har tagit sporten med storm – och luckrat upp en tyst idrottskultur.

–  Tystnad och så, det får jag panik av!

Ali Abdi Aden skrattar.

Det gör han ofta.

En helikopter surrar över Rålambshovsparken i Stockholm, musik spelas från picknickfiltar och barn stojar när landslagsspelaren – i flipflop – förbereder sig för helgens bouletävling La Majonnaise.

– Vissa vill ha tyst omkring sig när de spelar, men jag pratar mycket, säger han.

– Därför är det skönt på den här tävlingen, när folk står runt om och tjoar och tjimmar. Det är mycket mer mäktigt än när det ska vara tyst och fokuserat.

Han minns tillbaka på VM i Marseille, boulens Mecka, för två år sedan:

– Jag var nog den enda som pratade där.

– Vissa tycker det är roligt när jag pratar, andra blir psykade eller sura. Men det är lite så som vi är. Människor är olika.

Foto: Magnus Hallgren

○ ○ ○

Det är snart sex år sedan Ali Abdi Aden kom som ensamkommande flyktingbarn från Somalia till Sverige. Sent i september 2009 landade han som 16-åring på Arlanda.

– Jag hade förberett mig och tagit med mig en varm tröja, berättar han om den där första dagen i sitt nya land.

– Jag hade köpt den tröja som jag skulle haft på mig om det hade varit som allra kallast i mitt hemland, men då pratar vi 19 grader! Jag tänkte att ”den här kommer jag klara mig bra på” men när jag klev ut från Arlanda fick jag panik.

Här kan Ali inte låta bli att skratta igen:

– Jag visste inte om jag hamnat i något slags konstgjort kylrum eller om jag var utomhus. Jag gick direkt tillbaka, in på Arlanda, och bara kände ”va fan var det där?”. Sedan frågade jag polisen där ”hur kommer jag ut?”. Och de bara pekade på dörren. Jag var nog chockad i två timmar efteråt.

○ ○ ○

Sedan Migrationsverket klivit in hamnade Ali Abdi Aden på ett boende för tjugo ungdomar från hela världen i Upplands Väsby.

Varför lämnade du Somalia?

– Jag ville komma ifrån korruption, utbilda mig och komma till ett fritt land, säger han.

Tiden i Upplands Väsby handlade mycket om att lära sig svenska, men så en dag ville en fritidspedagog att ungdomarna skulle välja var sin sport.

På skoj hade Ali spelat boule hemma i Somalia, och nu inleddes en intensiv jakt på att hitta en klubb i Stockholmsområdet.

Det var lättare sagt än gjort. Men så öppnade klubben Sitting Boule, som tränade i Liljeholmshallen, dörren.

– Vi var där massa ungdomar. Jag och en till fastnade, men efter en månad var det bara jag kvar.

Vännen Niklas Marklund är klubbkamrat med Ali Abdi Aden i Sitting Boule och tidigare förbundskapten för svenska boulelandslaget.

– Vi var den enda klubben som nappade, minns Niklas Marklund i dag.

– De hade ringt till ett par tre andra klubbar i Stockholmsområdet, men där fanns inte intresset att ta hand om de här flyktingbarnen, medan det i vår klubb var självklart.

Abdi Aden visade sig ha en stor talang och imponerade på veteranerna i föreningen.

– Rent tekniskt har han en väldigt fin bollkänsla och bra teknik, säger Niklas Marklund.

– Sedan är han inte rädd för att misslyckas. Det är nog Alis största styrka.

Foto: Magnus Hallgren

○ ○ ○

Framgångssagan började direkt. Ali Abdi Aden, i dag svensk medborgare, fick tävlingslicens och nya klot. Han fick spela i svenska cupen och tog sig hela vägen in i landslaget. På meritlistan i dag finns en rad SM-medaljer, varav två guld.

I juni tog talangen studenten från vård- och omsorgsprogrammet. I september väntar EM i Bulgarien.

– Boulen har betytt mycket, i det sociala och i integrationen, säger han.

– Det har varit väldigt mycket lättare att komma in i språket. Sedan har jag heller inga problem med att säga fel och att folk skrattar. Och jag har vågat säga väldigt mycket saker, som både har varit roligt, konstigt och pinsamt. 

○ ○ ○

Helgens tävling La Majonnaise arrangeras av evenemangs- och restaurangkedjan Boulebar och beskrivs som Nordens största boule­tävling. Namnet är en ordlek med kända stortävlingen La Marseillaise i Marseille.

Enligt ex-förbundskaptenen Niklas Marklund är boule alltjämt populärt som en social aktivitet. Tävlingsidrottandet upplever dock en nedgång.

– I Sverige tänker man ofta att ”boule – ”pensionärssport”, säger Ali Abdi Aden.

Vad är tjusningen med sporten?

– Tjusningen är att man kan vara i olika åldrar eller en hel familj, en kvinna som är gravid eller en pigg ung kille som är 18 år. Alla kan möta varandra och man vet inte vem som ska vinna. Det är väldigt lätt men samtidigt väldigt svårt. Det krävs teknik och psyke.

Ali Abdi Aden samlar ihop kloten i ”Rålis” och hälsar på människor till höger och vänster.

Han berättar om när han första gången klev på en buss i Sverige – och tolkade den vardagliga tystnaden i bussen som ”dålig stämning”.

– Jag trodde att någon hade bråkat därinne! skrattar han.

Är vi för tysta i Sverige?

– Nej, folk är väldigt trevliga och sociala. Folk vill vara glada. Men man kanske inte alltid tar det där första steget att börja prata, säger han.

– Men jag har fortfarande lite av det där kvar i mig. Nu på tunnelbanan brukar jag prata med folk, skoja.

Detsamma gäller i boulen.

Enligt Niklas Marklund har Ali Abdi Aden bidragit med mer än bara sin teknik i sporten.

– Alis tillskott i svensk boule har varit väldigt nyttigt. Hederskodex i sporten har nästan varit som i golf eller tennis. Man ska vara tyst när motståndaren kastar, säger Marklund.

– Det blir en omställning när två kulturer krockar, men här krockade de på ett positivt sätt. Det har varit positivt för svensk boule att det har blivit mindre tillknäppt och lite mer glädje, även bland elitspelarna.

Foto i text: Magnus Hallgren