En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-03-31 01:12
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/cancerforskaren-som-simmar-snabbt-i-em-bassangen/
GLASGOW. Redan som liten hade EM-simmaren Magdalena Kuras en dröm om att bli forskare.
Nu är drömmen verklighet.
Magdalena kombinerar idrottssatsningen med att forska om cancerformen malignt melanom.
– Vi är i ett tidigt skede, men det är väldigt givande, spännande och viktigt, säger Kuras.
– När det gäller till exempel bröstcancer finns det tydliga klassificeringar, men inom malignt melanom (hudcancer) finns det inga klassificeringar. Det i sin tur gör att det är svårt att veta exakt vilken behandling som kommer att fungera, och vilken prognos patienten har. Det är sådana saker vi tittar på.
Magdalena Kuras, som tagit en examen i biomedicin på Lunds universitet och som nu doktorerar, är en del av ett team som jobbar med de här frågorna.
– Vi jobbar med kliniska studier på tumörer från patienter.
Målet är att hitta markörer som gör att sjukdomen tidigt kan hittas och därmed också tidigt behandlas.
– Det är många människor som på olika sätt är berörda och drabbas av den här sjukdomen. Därför känns det viktigt att vi kan hitta vägar som hjälper dem och som förbättrar deras liv.
Magdalena Kuras brinner för sitt jobb, och pratar länge om hur glad hon är över att ha hittat rätt plats i livet. Men cancerforskaren Kuras har också en annan plats hon trivs nästan lika bra i som i labbet på Lunds universitet – nämligen i bassängen.
30-åriga Magdalena Kuras, som nu tävlar i EM i simning i Glasgow, är en av veteranerna i det svenska simlandslaget. I den svenska truppen är hon den kvinnliga simmare som har varit med längst.
– Mitt första mästerskap var kortbane-EM i Helsingfors 2006, och jag slog juniorrekord på i stort sett allt som jag simmade, berättar Magdalena Kuras.
Hon fortsätter med ett skratt:
– Jag tog mig till finalen på 50 meter frisim och det är jättekul när man ser bilder från finalen. Alla finalsimmare utom jag hade långa dräkter, jag däremot simmade i en vanlig baddräkt.
Sedan debuten har Magdalena Kuras mästerskapslista blivit lång. Hon har inte alltid fått de stora rubrikerna, men i flera mästerskap varit en viktig del av de svenska lagkapperna.
– Det har hänt så mycket under de här åren. I min debut vann vi till exempel guld på 4x50 meter frisim, något som självklart var fantastiskt, säger Magdalena som mestadels kallas för Magda.
– VM i Melbourne (2007) var spännande. Eftersom simningen är så stor i Australien satt det 15.000 på läktaren. Vi hade banan bredvid Australien och när jag gick upp på startpallen buade hela publiken. Det var inte något som jag var van vid, men en mycket speciell upplevelse.
Magdalena Kuras funderar en stund innan hon säger:
– Och det är klart att EM-guldet i Berlin 2014 på 4x100 meter frisim var riktigt roligt att ta.
Den glädjen som simningen ger henne gör att hon trots det tuffa och utmanande jobbet som forskare har valt att fortsätta.
Men även Magdalenas dygn innehåller bara 24 timmar. För att få ihop heltidsjobbet med satsningen på simning har hon varit tvungen att minska träningsdosen.
– Sedan årsskiftet har jag dragit ner på träningen med ungefär 50 procent, men också blivit ännu noggrannare med att varje träning måste ha ett syfte. Jag vill inte slösa bort tid. Har du nio simpass i veckan gör det kanske inte så mycket om inte alla är lika välplanerade, men när man bara har fem är det väldigt viktigt.
Den minskade träningsdosen har inte gjort henne långsammare, och dessutom har den haft en annan viktig effekt.
– Tidigare blev jag ofta sjuk när det närmade sig mästerskap, men sedan jag drog ner på träningen har jag inte varit sjuk en enda gång. Det kan bero på att jag nu har en bättre balans mellan träning och återhämtning.
– Det enda jag nu ångrar är att jag inte gjorde det här tidigare. Jag förstår att man måste träna mycket när man är ung, men när jag var 24-25 år kunde jag ha gjort saker annorlunda.
Trots den minskade träningsdosen är det runt 20 timmar varje vecka som Magda ägnar åt att träna – på land eller i vattnet.
– Många frågar mig om jag inte tycker att jag får försaka saker, men jag tänker inte så. Det jag väljer bort är att gå ut och festa, men jag lever ett väldigt socialt liv. När andra åker hem efter jobbet åker jag och tränar och träffar en massa människor.
Parallellt med framgångarna i simbassängen har Magdalena alltid prioriterat studierna, och att hon blev forskare är ingen tillfällighet.
– Båda mina föräldrar är akademiskt utbildade så det har på något sätt alltid varit självklart att jag ska plugga. Som idrottare är du van vid att du måste använda din tid effektivt och det har jag haft stort nytta av i studierna, säger Magdalena.
– Och redan som liten hade jag en dröm om att hålla på med forskning. Jag hittade en sådan där gamla ”Mina vänner-bok” där jag hade skrivit att när jag blev stor skulle jag bli forskare eller jobba i kiosk, fortsätter hon med ett skratt.
I Glasgow har Magdalena hunnit simma två individuella lopp, 50 meter frisim och 50 meter ryggsim. I båda loppen tog det stopp i försöken. Det gjorde det också för det svenska laget på 4x100 meter frisim där Magdalena var en av simmarna.
På måndagen simmar Magda i mixedlagkappen. På tisdagen simmar den 30-åriga veteranen 100 meter frisim. Det är hennes sista EM-lopp i Glasgow, men om det också är hennes sista mästerskapslopp är långt ifrån säkert.
– Jag har inte några direkta planer på att sluta, men jag vet ju inte hur länge till som det fungerar att träna så lite som jag gör nu. Det kanske funkar några år, eller så platsar jag inte nästa gång. Därför försöker jag njuta och ta in allt som händer.
