Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-01 02:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/coleman-forst-kom-den-stora-chocken-sedan-acceptans/

Sport

Coleman: ”Först kom den stora chocken – sedan acceptans”

I en orolig tid har landslagssimmaren Michelle Coleman fått tänka om, och skapa nya mål i vardagen.
I en orolig tid har landslagssimmaren Michelle Coleman fått tänka om, och skapa nya mål i vardagen. Foto: Jonas Lindkvist

Det här var året när bra saker skulle hända.

Michelle Coleman hade planen klar för sig. Först på programmet stod EM och sedan OS.

Nu är allt förändrat. Simmaren tränar utan något konkret tävlingsmål – men inte utan mening.

– Först kom den stora chocken, sedan kom acceptans. Nu är jag i ett läge där jag försöker fokusera på att det kan komma något bra ur den här perioden, säger 26-åringen.

– Jag får till exempel ytterligare ett år på mig att landa i min roll som sprintsimmare.

– Tuffast tror jag att det är för dem som är i början av sin karriär, eller i slutet. Om man var inställd på att karriären skulle ha varit över efter OS i augusti – och kanske till och med gjort upp planer för vad man skulle ha göra sedan – har ett år stor betydelse, fortsätter hon.

Om det nu ens blir ett OS i Tokyo nästa sommar.

– Ska jag vara ärlig är jag nog mer pessimist än optimist när det gäller det. Någonstans i bakhuvudet är jag inställd på att det mycket väl kan bli så att OS helt ställs in.

– Det är klart att jag hoppas att det ska bli av, men för att inte behöva bli besviken en gång till är jag inte längre helt fokuserad på OS. 

Trots att alla tävlingar är inställda tränar Michelle Coleman fortfarande åtta simpass i veckan.
Trots att alla tävlingar är inställda tränar Michelle Coleman fortfarande åtta simpass i veckan. Foto: Jonas Lindkvist

Det här har varit våren när rubrikerna handlat om allt som inte blir av snarare än det som har hänt.

Först ställdes den internationella simtävlingen Swim Open i Stockholm in. Sedan följde en rad av inställda simtävlingar. Det blir inget SM i Halmstad, inget EM i Budapest och inget OS i Japan.

– Är det något som man under den här våren har insett – och har fått lära sig att hantera – är det att planer kan förändras väldigt snabbt, konstaterar Michelle Coleman.

Något som understryks mindre än ett dygn efter vårt möte. Under intervjun har Michelle Coleman berättat att hon under hösten hoppas simma världscupen och sedan avsluta året med kortbane-VM i Abu Dhabi.

Dagen efter kom beskedet att kortbane-VM flyttas fram ett år.

– Och vem vet om det blir någon världscup i höst? Och om det inte någon världscup ska jag i så fall simma ISL (International Swimming League)? Fast det kanske inte heller blir av.

Michelle Coleman skrattar till:

– Ja, ni hör själva. Det är egentligen inte så stor idé att planera allt för långt framåt. Jag får helt enkelt bara ta det som det kommer.

För min del var det osäkerheten som var svårast. Den skapade en oro.

Solen lyser starkt över Stockholm när Michelle Coleman kommer cyklande till fiket där vi ska träffas.

När DN träffade Michelle i mars berättade hon att det var svårt med motivationen och att hitta fokus.

Några månader senare har hon funnit en inre ro trots att inget blir som det var tänkt.

– För min del var det osäkerheten som var svårast. Den skapade en oro. När det stod klart att allt var inställt var det enklare att gå vidare.

Elitidrottares vardag är ofta extremt strukturerad, och allt görs med ett tydligt mål. De tuffa och ibland enformiga träningspassen ska leda fram till en maxprestation i en speciell tävling. När det självklara målet inte längre finns kvar måste idrottarna hitta en annan mening i träningen som gör att de dag efter dag orkar pressa sig själva.

I slutet av april presenterade fotbollsspelarnas internationella spelarfack Fifpro siffror som pekade på ett ökat antal utövare med depressions- och ångestsymptom, och forskare vid Lunds universitet genomför nu en undersökning hur de svenska spelarna i fotboll, ishockey och handboll mår under den här tiden.

Resultaten av den undersökningen kommer redan i juni.

– Vi som sysslar med en mätbar sport som simning har en fördel eftersom vi kan tävla mot oss själva. Har vi bara en simbassäng kan vi på ett konkret sätt mäta våra resultat. Det är nog skillnad på sporter där det krävs motstånd för att kunna bedöma hur formen är, säger Michelle Coleman.

– Personligen tror jag också att jag har viss nytta av att jag missade hela 2018 på grund av skada. Jag vet hur det är när inget blir som man hoppas. Inte för att det där året var speciellt kul, men det gav mig perspektiv. Nu kan jag glädja mig åt att jag åtminstone kan träna även om vi inte får tävla. Jag är inte säker att jag hade tänkt på det sättet utan erfarenheterna från skadeåret.

– Jag lärde mig att livet går vidare, och att det också finns ett slut även på den tuffaste av tider.

Michelle Colemans mål under tävlingsuppehållet är att bli starkare.
Michelle Colemans mål under tävlingsuppehållet är att bli starkare. Foto: Jonas Lindkvist

Något som också underlättat omställningen till en vardag utan tävlingsmål var att simmarna på NEC, Nationella elitcentrat, har en tränare som direkt insåg att han var tvungen att hitta nya vägar för att hans simmare inte skulle tappa sugen.

– Jag som simmare förlitar mig på min tränare och Johan (Wallberg) var väldigt bra när det stod klart att OS inte skulle bli av. Det var ju ett tufft läge för honom också, men han skapade snabbt en ny plan.

– Beslutet blev av vi skulle köra på i ytterligare tio veckor, och först efter det ta ledigt. Under de här veckorna har vi alla haft specifika saker som vi ska jobba extra med och fokusera på. Jag och Johan bestämde att jag skulle jobba på att bli starkare. Jag vill ha mer power och styrka i min simning. 

Michelle tar en bit av den utsökta chokladkakan innan hon med ett leende fortsätter:

– Därmed är vi tillbaka till det där med mål. När vi pratar om det blir det ännu tydligare hur viktigt det var att vi gjorde på det här sättet för det gav mig ett konkret mål som också gick att mäta.

Vad hoppas du att den ökade styrkan ska innebära i tävlingssammanhang?

– Jag hoppas att på 50 meter kunna flytta mera vatten, och på 100 kunna simma lättare de första 50. Jag vill använda den nyvunna styrkan till att bli snabbare ut på en hundring men på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Det är inte bara simmaren Michelle Coleman som tycker om att ha något att sträva mot. Privat fungerar hon på samma sätt.

Under hela simkarriären har 26-åringen vid sidan om elitsatsningen också läst på högskola, ibland mer och ibland mindre. Redan samma dag som beskedet kom att OS sköts fram började hon läsa på heltid.

– Under våren har jag haft fullt upp med det.

Tanken var hon skulle ha pluggat även under sommaren, men de planerna verkar inte gå i lås.

– Jag sökte även en sommarkurs, men tydligen är jag inte den enda som har insett att det här är en bra tid att studera så jag har inte kommit in utan är reserv.

– Som det ser ut nu kommer jag därför att ha sommarlov i fyra veckor. Det är första gången sedan 2010 som jag är ledig så länge under sommaren.

Fram till midsommar kör dock Michelle Coleman och träningskompisarna på det Nationella elitcentrat på Eriksdalsbadet på som vanligt. För hennes del innebär det åtta simpass i veckan. Till det kommer styrketräning och pilates.

– Den senaste tiden har jag känt att formen har börjat komma, och att kroppen svarar.

Michelle fortsätter med ett skratt:

– Så snart kommer väl frustrationen över att jag inte får visa det på tävling också.

Jag tjänar inga nya pengar och har därför inte heller någon möjlighet att bygga upp en buffert.

Tävlingsstoppet innebär inte bara missade möjligheter att simma hem medaljer utan också att tjäna pengar.

– I dag är jag väldigt tacksam över att jag simmade världscupen i höstas. Hade jag inte gjort det hade jag nog gått omkring i svettigare skor och varit betydligt mer nervös, säger hon.

Under världscupen simmade Michelle Coleman hem nästan en miljon kronor. I början av året ställde hon dessutom upp i den nya pengastinna touren ”Mästartouren” där hon tjänade drygt 400.000 kronor.

– Jag är ju egenanställd och jag har kunnat betala ut lön till mig själv som planerat, men det är från sparat kapital. Jag tjänar inga nya pengar och har därför inte heller någon möjlighet att bygga upp en buffert.

– Så det är klart att man tänker på hur länge klarar jag det, och jag är mer sparsam nu än tidigare. Samtidigt har jag relativt låga levnadskostnader, vilket känns tryggt. 

– Men jag vill egentligen inte klaga. Det finns människor som har det mycket värre, både inom min sport och i samhället i stort. Jag har en trygg vardag, och är inte speciellt orolig för egen del. Däremot tänker jag självklart mycket på vilken betydelse den här pandemin kommer att få för samhället i stort.