Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 01:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/darfor-ar-stavhopparna-ett-kompisgang-som-hjalper-varandra/

Sport

Därför är stavhopparna ett kompisgäng som hjälper varandra

Armand ”Mondo” Duplantis med vänner och konkurrenter under damernas stavfinal. Foto: Johan Esk

DOHA. Det här är bilden av familjestämningen i stavhopp.

Det är inte i många sporter man umgås så här dagarna innan man ska göra upp om ett VM-guld.

Längst till vänster finns franske Renaud Lavillenie som länge varit sportens största stjärna. Längst till höger sitter belgaren Ben Broeders och när bilden ska tas kommer amerikanen Cole Walsh farande nerifrån och kastar sig in i bilden:

– Hej, jag vill vara med.

Lavillenie missade finalen, Broeders får svårt att slåss i toppen, Walsh är en skrällvarning.

I mitten sitter de två som ska tillhöra den absoluta guldstriden.

USA:s Sam Kendricks och Sveriges Armand ”Mondo” Duplantis.

DN följer damernas stavfinal i kurvan där aktiva, ledare och anhöriga från många länder och olika sporter håller till. Stavhopparna som ska göra upp i tisdagens herrfinal rör sig och byter plats lite som alltför rastlösa elever i ett klassrum. De hittar alltid en annan hoppare att slå sig ner bredvid och surra med.

Att hänga tillsammans så här avslappnat så nära årets viktigaste kväll är en högst ovanlig syn i en alltmer gravallvarlig elitidrottsvärld.

Scenen stämmer bra ihop med hur hopparna är med och mot varandra under tävling. Det peppas, pratas och tipsas. De är lika mycket kollegor som konkurrenter.

Några rader nedanför Mondo och hans kompisar sitter pappa Greg. Han var själv en framstående hoppare på 90-talet, seger i DN-galan 1991, och förklarar varför just stavhopparna är så här.

– Det är en riktigt hård sport. Det är så mycket som måste fungera. Hoppandet, coachandet och att resa med stavar. Det kräver samarbete. Alla måste samarbeta med varandra. Du blir van vid att hjälpa varandra oavsett var du kommer ifrån.

Vad händer om någon kommer och mer vill köra sitt eget race, är det okej?

– Visst. Ibland kommer det någon som inte är så extrovert, det är okej det med. 

– Men stavhoppets moral och etik är att om någon behöver hjälp, då hjälper man. Det spelar ingen roll om det handlar om hoppandet eller resandet. Det var så redan när jag hoppade.

– Men det kanske inte var lika vänligt under kalla kriget.

En förklaring till stavhoppets popularitet är den där kombinationen av vänskap och galenskap. Hopparna vill flyga högt men utsätter sig för fara.

Angelica Bengtsson bjuder oss i kurvan och alla tittare runt om i världen ett svårslaget exempel på kombinationen.

Angelica bryter staven, hittar till slut en annan som är hennes och tar den svenska rekordhöjden 4,80. Då brakar det loss på läktaren.

Mondo flyger ner i bänkraderna och kastar sig över sin pappa.

När Mondo hämtat andan säger han:

– Det är nog det mest otroliga jag sett i hela mitt liv inom stavhopp. Personbästa. Svenskt rekord. Minuterna efter…

Mondo bara skakar på huvudet när han syftar på hur Angelica kom igen efter stavbrottet.

– Hon gav sig själv nytt liv där. Jag tror inte att jag hade klarat det. Den mentala tuffhet som krävs där – det är helt galet. Folk kanske inte förstår hur otroligt det där var som hon just gjorde.

Efter tävlingen messar jag mamma Helena Duplantis om en sak jag glömt att fråga. Har Mondo brutit staven under tävling någon gång?

”När han var 7 år, när han slog sitt lilla åldersvärldsrekord. Tror att det är enda gången, annars bara på träning.”

Läs mer: 23 kilo tyngre – då krävs kraft för att slå Duplantis