Den franska talangen som får NBA-lagen att tävla om att vara sämst

Då Wembanyamas Metropolitans 92 mötte NBA:s utvecklingslag G League Ignite i Las Vegas den 4 och 6 oktober öppnades mångas ögon för den talangfulle fransmannen. 223 centimeter lång besitter han förmågan att göra allt på basketplanen. Dribbla, skjuta, försvara, avsluta nära korgen – han är en komplett basketspelare.

Vilket Wembanyama demonstrerade inför 200 av NBA:s general managers och scouter som följde spelet från läktarplats och den miljonpublik som såg matcherna på tv. Med sina 37 och 36 poäng stod Wembanyama för två imponerande prestationer.

– Han är den mest unika spelaren jag någonsin sett och han är definitivt med i konversationen om den bästa som jag någonsin scoutat, sa en anonym scout till The Athletic efter matchen.

– Han fick allas huvuden att snurra som den där tjejen i ”Exorcisten”, sa en anonym klubbchef för ett lag i den västra konferensen.

Men för dem som följt med i NBA:s draftsnack är Wembanyama inget nytt namn, scouterna har haft sina ögon på honom sedan en lång tid tillbaka.

”Han kan mycket väl vara det största löftet i världen, oavsett ålder”, skrev ESPN:s dåvarande draftexpert Mike Schmitz på Twitter i oktober 2020, som redan två år tidigare uppmärksammat fransmannen som en unik talang.

https://twitter.com/Mike_Schmitz/status/1317837810221555714?s=20

Såvida inget oförutsett händer kommer fransmannen att väljas först av alla spelare i den kommande NBA-draften och hajpen kring Wembanyama är inte olik den som omgav LeBron James inför draften 2003. Det är till exempel inte många draftlöften som får sina matcher sända via NBA:s app innan de ens nått ligan.

Vilket lag i NBA som blir Wembanyamas framtida klubbaddress är dock oklart. Från 1947 fick laget som presterat sämst välja först. Sedan 1985 sker fördelningen av toppvalen i draften via ett lotteri, där lagen som presterat sämst har störst chans att få välja först.

Men detta system, där lagen i ligorna på sätt och vis belönas för sina sportsliga misslyckanden, har lett till ett modernt fenomen kallat ”tanking”.

Rakt översatt till ”att tanka” är tankande en strategi bland de nordamerikanska idrottslagen där man med vilje bygger en sämre spelartrupp med syftet att vara dålig och få välja tidigt i draften. Det måste poängteras att tankande är något som iscensätts av klubbledningarna. Spelarna som spelar för tankande lag anses fortfarande göra sitt yttersta för att vinna matcher.

Ett av de tidigaste fallen av tankande i NBA var då Houston Rockets under säsongen 1983-84 valde att kasta in handduken och ge fler av lagets bänkspelare mer speltid i syfte att förlora matcher. Klubbledningen ansåg att det vore mer fördelaktigt för lagets framtid att välja högt i draften än att nå slutspelet. Houston vann endast 25 matcher den säsongen och tilldelades den kommande draftens allra första val.

Tankande har blivit en alltmer populär strategi bland de nordamerikanska ligorna under det senaste decenniet. Mycket tack vare Sam Hinkie, Philadelphia 76ers general manager mellan 2013 och 2016.

Under Hinkies ledning var Philadelphia NBA:s klart sämsta lag. Under de tre säsongerna som Hinkie fattade besluten, 2013/14, 14/15 och 15/16, vann 76ers endast 47 av 246 matcher – en andel om 19 procent. Allt med syftet att välja högt i draften och välja ligans nästa storstjärna.

Det som skiljde Hinkie-ledda Philadelphia från andra fall av tankande var general managerns ärlighet mot supportrarna och media. Hinkie var tydlig med sin strategi, som kritiserades kraftigt.

– Vi fokuserar på hur vi ska få byggstenarna på plats så att vi har en chans att konkurrera sent i slutspelet. Lagen som gör det vinner mer än 50 matcher under grundserien, och de gör det oftast med hjälp av fantastiska spelare.

– Vi befinner oss fortfarande – hur mycket jag än har talat om hur vi fattar beslut, våra mål och vår spelarutveckling – i en spelarstyrd liga. En uppsättning spelare som kan bära oss långt i slutspelet är det enda sättet att nå dit, sa Hinkie enligt Business Insider vid sin presskonferens efter trejddeadlinen 2015.

De nordamerikanska idrottsligorna är uppbyggda med en franchisemodell utan ned- eller uppflyttning och bästa sättet att värva dessa spelare är i just draften. I teorin kan alla lag i ligan även värva spelare under fri agent-perioden, då spelare vars existerande kontrakt löpt ut får teckna nya avtal, men i NBA är detta inte fallet i praktiken.

NBA har i sitt kollektivavtal med spelarförbundet NBPA inrättat regler kring hur stor andel av ett lags lönebudget som får gå till en individuell spelare. Värdet av LeBron James prestanda på planen överskrider exempelvis sitt kontraktsvärde. Denna typ av kontrakt kallas för maxkontrakt.

Då maxkontraktet sätter gränser för hur mycket basketens absoluta toppspelare tillåts tjäna blir i stället en rad andra faktorer viktiga för dem när nya avtal ska tecknas.

Därmed är inte alla NBA:s destinationer lika attraktiva för spelarna. Och om de absoluta toppspelarna, som krävs för att vinna en ligatitel, inte vill skriva på för just ditt lag, då återstår draften som det andra sättet att värva dessa.

”Ibland innebär mitt jobb att förstå värdet av att förlora. Det låter galet, men om du är en general manager i NBA som jag är den sista platsen du vill befinna dig på ligans mellanskikt. Där finns endast två scenarion: antingen tar du dig till slutspelet och blir kanonmat åt ett av ligans topplag, eller så missar du slutspelet med knapp marginal och får välja mellan elfte och fjortonde plats i draften. Båda scenariona innebär att chanserna för att ens lag märkbart ska förbättras nästa säsong förblir låga. Det är ett katastrofrecept.

Du behöver superstjärnor för att kunna konkurrera i den här ligan och konkurrensen om dem främjar ett fåtal lag på stora mediemarknader. Stjärnorna begär trejder och smider tillsammans planer på var de vill spela när de väl blir fria agenter. Det är svårt för oss att konkurrera med det. Så ett högt draftval är det enda vi har.”

Så beskrev en anonym NBA-general manager sitt lags situation för ESPN i oktober 2013.

Sedan dess har ligan vidtagit åtgärder för att förebygga tankande. 2017 beslutade ligaledningen att ändra oddsen i draftlotteriet från det tidigare systemet, där det sämsta laget hade störst chans att tilldelas det första valet.

Den nya fördelningen, som användes för första gången vid draftlotteriet 2019, innebär i stället att de tre sämsta lagen alla har lika stor chans att vinna det första valet (14,6 procent) samt att det sämsta laget sett till antal vinster nu kan falla så långt som till femte plats.

Dessutom har ligan lagt till den såkallade play-in-turneringen som möjliggör att ytterligare två lag per konferens, tabellens nionde och tionde, har chansen att nå slutspelet. Turneringen debuterade under pandemislutspelet i bubblan i Orlando 2020 men har sedan dess blivit ett permanent inslag i NBA-säsongen.

Ligans kommissionär och högsta beslutsfattare Adam Silver sa inför säsongsstarten att åtgärderna kraftigt reducerat incitamenten för lagen att tanka.

– I slutändan inser jag att analyserna är vad de är och att det inte handlar om vidskepelse. En 14-procentig chans (att vinna draftlotteriet; reds. anm) är bättre än en 1-procentig chans eller en obefintlig chans. Men även om man ser till de direkta oddsen så gynnar det inte ett lag att vara det absolut sämsta laget i ligan, och även om man är ett av de dåligt presterande lagen har man fortfarande att göra med en 14-procentig risk.

– Det finns inte någon perfekt lösning, men vi anser fortfarande att en draft är det rätta sättet att bygga upp vår liga med tiden, sa Silver till ESPN.

Läs mer:

Johan Esk: Den amerikanska modellen går emot idrottens idé

Dunken i basket – från respektlös till ikonisk