Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Den siste eleganten i det vackra spelet

Andrea Pirlo ger fotbollens skönhet ett ansikte.
Han är den geniale gentlemannen som visar att utseendet spelar roll i det här spelet.
Han är den siste eleganten i fotbollsvärlden. 

Med statistiken här intill kan vi förklara vad som gör Pirlo fantastisk på planen.

Ska jag förklara varför jag älskar att se honom spela fotboll måste jag också skriva om hur han ser ut, hur det ser ut, när han gör det.

Ingen annan skulle kunna se så sval och snygg ut efter att ha dominerat en het kväll i djungeln. Före matchen i Manaus förde han bort en hårslinga som skymde sikten. 95 ångvarma minuter plus en paus senare gjorde han om samma rörelse. Någon skillnad? Det föll en droppe från slingan andra gången.

Andrea Pirlo är det sista hoppet för oss som inte tycker att alla fotbollsstjärnor måste se ut som tatuerade gangsterledare, särskilt som de i tyngsta fall bara snott en cykel.

Han ser ut som han spelar. Klassiskt, elegant, tidlöst.

En gång satt jag i Rom och pratade Italien i allmänhet och italiensk fotboll i synnerhet med Sven-Göran Eriksson. Han hittade en koppling i skönhet.

– I Italien är det vackra viktigt. Det märks på hur folk klär sig, det märks i hur de bor och det märks i fotbollen. Det kan vara okej att förlora men då måste det ske med stil.

Det vackra i Italien är inget onödigt bling-bling. Och i Andrea Pirlos vackra sätt att spela fotboll är inget onödigt.

Jag har skrivit att det kan vara svårt att se på unga talanger vilka som ska bli vuxna stjärnor. Det finns undantag. Andrea Pirlo är ett. Han var bara 16 år när han debuterade i Serie A för Brescia, då hade många länge sett det genombrottet komma.

Först försökte ledare få honom att ha en högre utgångsposition på mittfältet, som en klassisk ”tia”, men det var när han drogs tillbaka han hittade platsen han fortfarande kan styra och ställa ifrån.

Matchen mot England var inte gammal när Pirlo droppade ner några meter från sin mittfältsposition, fick bollen och en fri yta, vände snabbt upp och eftersom han redan före nerdroppen tog reda på var med- och motspelare befann sig visste han vad han skulle göra.

Genomskäraren var perfekt.

90 minuter senare. Italien behövde vinna tid och yta. Pirlo fick bollen och behövde inte titta en extra gång. Han visste var planens pjäser fanns.

En kort stöt skickade ut bollen på en perfekt skruvad bana.

Pirlo slog 103 av 108 passningar rätt, överlägset flest i matchen och rekord i årets VM.

Totalt lyckades Italien med 561 av sina 602 passningar, 93,2 procent. En högre siffra har inte uppmätts i en VM-match sedan 1966.

Många av Pirlos passningar är enkla och långt från motståndarmålet. Men om det stannat där hade han bara varit en sidledsspelare i mängden. Pirlo slog också flest passningar av alla på planens offensiva tredjedel.

Och den här statistiken säger också en hel del:

Andrea Pirlo sprang klart minst antal ruscher.

Andrea Pirlo var uppe i klart lägst toppfart.

Andrea Pirlo visar att man kan dominera utan att springa fort och mycket och nästan helt utan att spela fysiskt.

Om man bara har en extremt bra förmåga att läsa och förutse spelets skeenden.

Och om man bara har ett huvud som kan rotera, om man alltid vet hur spelplanen ser ut och var medspelarna finns innan man har fått bollen.

Det är den förmågan som gjort att Anders Svensson i sina bästa stunder gått att likna vid Pirlo. Men Svenssons största svaghet har varit självförtroendet. När Pirlo vänder om litar han på sin första tanke och slår passningen direkt. Svensson har ofta tvekat helt i onödan, vänt och vridit en gång till och tappat det första läget.

England valde att inte låta en spelare ständigt finnas nära Pirlo och spela på gränsen. Det ansågs vara en självmordstaktik i djungelvärmen att försöka markera bort Pirlo, det skulle kräva för mycket i benen för att matcha det Pirlo har i skallen.

Jag vill också tro att England och andra lag drar sig för att spela hårt och grisigt mot en elegant gentleman. I dag är det Gnaget-Borges Costa Rica som ställs mot Italien och de vet att vägen till framgång går genom att neutralisera Andrea Pirlo. 

Förbundskapten Cesare Prandelli beskrev efter matchen mot England lagkaptenens betydelse.

– Andrea Pirlo är en spelare som kan skapa kvalitet i varje del del av planen. Han har sådan erfarenhet att han kan kontrollera varje yta.

Och själv sade Pirlo:

– Jag var lagkapten för ett modigt Italien som ville spela bra fotboll och tvinga på England vårt sätt att spela.

Andre Pirlo fick ett lyft på karriären när han bytte Milan mot Juventus, han har fyra raka ligatitlar men efter VM är det slutspelat i landslaget ”Gli Azzurri”.

Det känns onödigt, särskilt som Pirlo själv nyligen sade:

– Träningen blir mer vetenskaplig och vi får hela tiden mer näringsutbildning. Om man ser efter sig själv och är villig att anpassa sig finns det ingen anledning att du inte ska kunna spela på toppnivå till sena 30.

Andrea Pirlo är 35 år. Ung.

Till sist: Det finns en spelare som kan fylla Pirlos lucka, Kroatiens Luka Modric.

När han drar sig ner har han blicken och foten för att vända upp och slå Pirlo-passningar. I andra matchen i Manaus körde Modric på i Pirlos spår när han slog den öppnande djupledsbollen som lade grunden till 1–0 mot Kamerun.

Tyvärr har Modric klippt sig. Och ett Pirlo-skägg ska han inte försöka att ge sig på.

Fakta. Passningsstatistik

Antalet passningar framåt som når rätt adress ger en fingervisning om hur kreativ en spelare är. Så många offensiva passningar har spelmotorerna lyckats med i VM-inledningen:

48 Andrea Pirlo, Italien (mot England)

41 Steven Gerrard, England (mot Italien)

29 Luka Modric, Kroatien (mot Kamerun)

21 Xavi, Spanien (mot Holland)