Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-17 08:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/det-jag-madde-samst-av-var-att-se-att-min-hast-hade-ont/

Sport

”Det jag mådde sämst av var att se att min häst hade ont”

Paradressyrryttaren Louise Etzner Jakobsson och hästen Zernard är medaljkandidat i EM. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

ROTTERDAM. VM blev en besvikelse, men det var inte den missade möjligheten att rida hem en medalj som gjorde mest ont.

– Det jag mådde sämst av var att se att min häst hade så ont, säger paradressyrryttaren Louise Etzner Jakobsson.

Nu mår hennes häst Zernard bra igen, och ekipaget är redo för en ny medaljjakt. Den här gången i EM.

Louise Etzner Jakobsson sitter på läktaren vid EM-arenan i Rotterdam. 

Innan vi pratar om nuet börjar vi med att färdas ett år tillbaka i tiden, till VM i North Carolina.

Tillsammans med sin häst Zernard var Louise Etzner Jakobsson på förhand det största svenska medaljhoppet i världsmästerskapet.

Ett år före hade ekipaget tagit både EM-silver och EM-brons i Göteborg, och året före två bronsmedaljer i Paralympics.

Men redan i den första VM-klassen kände Louise att något var fel med hennes häst. Hon hade rätt. Zernard hade drabbats av akut fång (inflammation i framhovarna).

Därmed var VM över för ekipaget.

– Med tanke på att han i stort sett aldrig har varit sjuk kom det som en stor chock, berättar Louise Etzner Jakobsson.

– När vi kom hem gjorde vi flera röntgenundersökningar, och efter några veckor tog vi också diverse blodprover för att se om det fanns någon bakomliggande orsak till att han hade blivit sjuk. Men det fanns det inte så än i dag vet vi inte vad det var som gjorde att han fick fång.

Efter en längre tids vila började Louise och Zernard träna mot nya mål.

I mars i år blev det dock tydligt för Louise hur mycket upplevelsen i USA hade påverkat henne.

– Jag var och tävlade i Danmark, där jag vann samtliga tre klasser. Efter den första klassen kändes det som om jag tappade ett ton. Då förstod jag hur mycket jag hade gått och burit på sedan VM, men som jag hade försökt trycka undan, berättar Louise som blir rörd när hon pratar om de oroliga dagarna i USA.

– Min häst är min partner och vän, och att att se honom ha så ont var otroligt jobbigt.

För åtta år sedan skulle Louise Etzner Jakobsson leda ut en häst hemma på gården på Gotland.

En ögonblickshändelse kom att förändra hennes liv.

Något skrämde hästen, och Louise flög flera meter upp i luften och landade på bakhuvudet. 

Smällen orsakade en hjärnskada som bland annat gör att hon inte orkar lika mycket som före olyckan, har dåligt minne och som gör att all inlärning tar längre tid.

Trots det är 59-åriga Louise Etzner Jakobsson en av världens bästa paradressyrryttare. 

Med hjälp av en stöttande familj kan hon tävla på den högsta nivån.

– Det här har alltid varit ett familjeprojekt, och som tur är har de inte tröttnat än, säger Louise med ett leende.

– Till USA följde min äldsta dotter med barn med, och här i Rotterdam är min yngsta dotter med barn på plats. Det är fantastiskt att få dela det här med dem. Det är en gåva.

Sedan smällen i VM har Louise och Zernard utvecklats ytterligare. Något som resultaten under våren och sommaren visar.

I EM i Rotterdam, som för Louise del inleds på torsdag när den första individuella tävlingen avgörs, är dock konkurrensen tuff i Louise klass.

Guldfavorit är hemmaryttaren Sanne Votes på Demantur som i VM red hem två individuella guldmedaljer och ett lagguld.

– Det blir svårt att slå henne, men jag ska göra mitt allra bästa, säger Louise Etzner Jakobsson.

Läs mer:

Felicia Grimmenhag: De tyckte att jag skulle byta till rullstolstennis 

Guide: Allt du behöver veta om ryttar-EM