Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Endast 17 procent av förbundskaptenerna är kvinnor

Grafik: Jonas Backlund

145 män. 30 kvinnor.

Så ser könsfördelningen ut bland förbundskaptener inom idrotts-Sverige.

– Utvecklingen här har stagnerat, säger Jenny Svender, jämställdhetsansvarig i Riksidrottsförbundet.

I en serie artiklar har DN granskat jämställdheten inom idrotten.

Det har handlat om såväl representation som kultur och jargonger, i första hand i styrelserummen.

2011 fastslog Riksidrottsförbundet (RF) att inget kön ska vara representerat med mindre än 40 procent i idrottsförbundens styrelser 2017. Men i oktober i år nådde bara 26 av 71 förbund jämställdhetsmålet.

Det är dock inte bara på styrelsenivå som RF har satt upp mål för könsfördelningen. Målsättningen 60-40 gäller även bland tränare på landslagsnivå – men också här har idrottsrörelsen misslyckats.

DN har räknat förbundskaptenerna på seniornivå i RF:s 71 specialidrottsförbund och inom varje förbunds respektive discipliner, herr- och damlandslag.

Av totalt 175 förbundskaptener i november 2016 är 145 män. Bara 30 – eller 17 procent – är kvinnor.

Jenny Svender, jämställdhetsansvarig i RF, säger att hon inte är förvånad.

Även RF för statistik över antalet män respektive kvinnor bland landslagstränare. Men en vidare definition, där förbunden själva får ange vilka som leder deras landslag snarare än att bara förbundskaptener räknas, gör att RF i sin senaste sammanställning landar på något fler kvinnor (29 procent 2015).

– Det finns ett begrepp som heter relativ underordning, säger Svender.

– De här siffrorna är ett uttryck för det. Både kvinnor och män kan i dag bli elittränare och få landslagsuppdrag. Men när det väl kommer till statusuppdragen blir det ofta en man som får den absolut viktigaste eller ytterst ansvariga positionen.

Oavsett räknesätt är mönstret tydligt: Männen leder svenska landslag – och utvecklingen har de senaste åren stått och stampat.

Enligt Svender har RF:s siffror sett mer eller mindre likadana ut sedan jämställdhetsmålet sattes 2011.

– Det är ganska vanligt att det blir så här i jämställdhetsarbete, att man når viss framgång när frågorna finns högt upp på agendan – men sedan går det trögt och man tappar styrfart, och trillar de då lite längre ner på prioordningen händer absolut ingenting. För det här går inte av sig självt, säger Jenny Svender.

Finns det en föreställning inom idrotten att förbundskaptenen ska vara en man?

– Ja, och här finns ju även forskning från andra arenor, inte minst från näringslivet, när det handlar om ledarskap och kön. Det är väldigt tydligt inom idrotten att bilden av den kompetenta ledaren genom historien har hängt ihop med föreställningar om manlighet.

– Vi är alla bärare av föreställningar om vem vi ser framför oss i den här rollen. Sådana föreställningar är svårt att skaka av sig – men helt nödvändigt.

Många män leder till fler män, säger Jenny Svender och menar att män, i rekryteringsprocesser, tenderar att välja in nya män.

– Vi har en tendens att välja några som är likadana som oss själva.

Att titta på just rekryteringsprocesserna och vilka normer eller nätverk som styr dem är en del av RF:s nyligen intensifierade jämställdhetsarbete. Men att gå samma väg som när det gäller förbundsstyrelser, där Riksidrottsstyrelsen på RF-stämman i maj kommer att föreslå kvotering för att nå målen, tror Jenny Svender inte på.

– Nej, jag tror att det finns mer effektiva sätt – helt enkelt att bli bättre på att tidigt uppmärksamma de kvinnor som finns, som är i begynnelsen av sina tränarkarriärer. Det finns ju kvinnor som är tränare längre ner i leden, hur ska vi se till att skapa en bra väg för dem?

– Men min personliga reflektion är att det här verkar vara lite svårare att prata om än när det handlar om representationen i styrelser. Det känns som att det här är lite knepigare att ta i.

Vad finns för vinning i att försöka nå en mer jämställd förbundskaptenskår?

– Det är symboliskt viktigt. Om man ser att det finns kvinnor på vissa positioner signalerar det till alla andra att ”de där positionerna är tillgängliga för mig – oavsett kön”, säger Jenny Svender.

– Man kan börja drömma om att bli en tränare av världsklass och kanske vara med på ett OS.

Hon avslutar:

– Men jag vill gärna undvika fällan att kvinnor ska tillföra något ”kvinnligt” i jobbet, som sociala perspektiv eller kommunikation. Jag tror att individer är alldeles för olika där.

Fakta.Kvinnliga förbundskaptener

* Inom Riksidrottsförbundet (RF) finns 71 specialidrottsförbund.

* Med samtliga discipliner inräknade finns inom dessa 175 förbundskaptener - 145 män och 30 kvinnor.

* Det ger procentfördelningen 83 procent män, 17 procent kvinnor – långt ifrån RF:s jämställdhetsmål om 60-40 bland landslagstränare år 2017.

Så har vi räknat

DN har utgått från uppgifter på respektive idrottsförbunds hemsida i november 2016. Vi har enbart räknat högsta ansvariga seniorlandslagstränare inom varje sport eller disciplin. I de allra flesta fall har den personen titeln förbundskapten, inom några förbund används titeln sportchef eller A-landslagstränare.

Åtta förbund saknar rollen.

Så räknar RF

* Även Riksidrottsförbundet (RF) för statistik över könsfördelningen bland tränare på seniorlandslagsnivå. I datainsamlingen används dock ett vidare begrepp än enbart förbundskaptener, vilket medfört att förbunden tolkar frågan olika och i vissa fall skickar in siffror för hela landslagsorganisationen snarare än bara antal män och kvinnor på högsta post.

* I RF:s nyligen presenterade statistik för 2015 var 71 procent, av 698 inrapporterade landslagsledare, män. 29 procent kvinnor.

* Procentandelen har mer eller mindre sett likadan ut sedan 2011.