Esk: Bisarrt eller sjukt – för Olsson är det en helt normal sommar

Johan Olsson valde att köra vidare för att kunna vinna femmilen i VM i Falun. Han valde därmed att ha kvar yrket som gör sommaren till ett träningsläger.

– Själva femmilen är inte svårigheten, säger Johan. Svårigheten är att få soppan att räcka till när man åker så fort som vi gör. Det är det träningen handlar om.

Träning handlar också om att hitta balansen mellan att träna mycket men inte för mycket. Att våga vila när huvudet vill köra på i jakten på endorfinkickar.

Eller som Johan Olsson säger:

– Min melodi har varit att våga vila för att musklerna sedan ska orka piska på hjärtat.

Vila och vila. Allt är relativt. Från vinter till vinter ser minst två veckor i månaden ut så här för Olsson. Sju arbetsdagar och 13 träningspass.

Torsdag eftermiddag står det ”vila” i träningsdagboken. Vad gör du då?

– Så lite som möjligt men ändå så mycket som möjligt.

– Det tuffaste med sommarträningen är eftermiddagspassen. Just för att det ofta är då folk hittar på något. Så när jag är ledig gör jag bara det andra gör vid den tiden på sommaren, som att åka ut till någon ö och bada.

Sedan Johan Olsson mejlade över programmet på en träningsvecka i juli 2013 har jag visat det för vänner som åker Vasaloppet, springer Lidingöloppet eller bara rör sig en hel del.

Bisarrt, sade någon. Helt sjukt, sade en annan. Herregud, konstaterade en tredje.

– Jag kan förstå att folk reagerar så, men för mig är inte själva träningen jobbig, säger Johan Olsson.

– Det är det här att få allt runtomkring att fungera. Funkar inte det tar det bara några dagar så fungerar inte träningen heller.

– Samtidigt har jag en vardag som är uppbyggd så att jag ska kunna träna så här mycket. Jag har en fru (Anna) som får anpassa sig mycket. Om vi ska resa någonstans måste det vara väl förberett. Jag kan träna på förmiddagen och efter lunch åker vi 25 mil till Höga Kusten. Då har jag med fika som jag tar för att kunna dra ut direkt när vi kommer fram.

Det där var nästa grej jag tänkte fråga om. Hur mycket äter du?

– Jag kanske äter 25–30 procent mer än genomsnittet. Jag ser till att få i mig energi under passen. Jag har med energikaka eller sportdryck.

Det finns elitskidåkare som sagt att det bästa med att sluta var att de slapp äta så mycket, all den där pastan...

– För mig är det inte jobbigt att äta, jag gillar och är intresserad av mat. Jag bävar mer inför den dag när jag slutat och inte kan äta lika mycket.

– Jag tror inte på att äta så mycket pasta, potatis och ris. Jag har dragit ner en del på kolhydrater, jag tror att det är viktigt att jag får i mig bra fetter. Jag hörde (Lars) Frölander säga i Mästarnas mästare att han gillar avokado. Det är sånt jag äter. Nötter, bär och avokado.

– Får jag i mig bra energi och bra näringsämnen som kroppen mår bra av så tror jag att det är viktigare än att äta enorma mängder med kolhydrater.

Samtidigt gillar ju du och Anna goda middagar med goda viner. Du verkar inte vara en asket direkt?

– Det är nog det sista jag är. För mig är det otroligt viktig att jag får njuta, annars skulle jag inte stå ut med den träning och det liv som är runt skidåkning.

Den här träningsveckan du skickat över, hur är den jämfört med hur det ser ut för andra i världseliten?

– Generellt tror jag andra har mer löpträning, jag har inte kunnat springa så mycket som jag velat på grund av skador. Jag hoppas definitivt kunna gå över till att träna mer löpning. Det är en enkel och rolig träningsform.

Johan Olsson har tränat extremt mycket i 14 år. Fördelen är att han lärt sig att lyssna på kroppens signaler.

– Istället för att se förlusten i att stå över ett träningspass har jag sett vinsten i att det ofta inte behövs så mycket vila för att kunna gå på hårt igen. Det här har jag blivit bättre på. Förr körde jag bara på och så blev det istället längre perioder av skador.

Nackdelen med alla träningsår är att kroppen har många ställen som sänder ut varningssignaler.

– Jag har många svaga länkar som inte behöver så mycket belastning för att säga ifrån.

Därför kan han inte träna som han vill.

– Ibland kanske jag skulle vilja träna jätte-, jättemycket och sedan gå ner. På grund av skador kan jag inte riskera att gå över gränsen. Det gör att mina träningsveckor ofta ser ganska lika ut.

Juli och augusti brukar vara de tyngsta månaderna i antalet träningstimmar. I år ska det där flyttas framåt i kalendern. Han kommer också lägga in mer tid för återhämtning och rehab.

Allt för att uppnå målet med verksamheten, att vara först i mål 1 mars 2015.