Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Esk: Vädret kan inte få avgöra svensk fotbolls framtid

Svensk fotboll behöver tak över huvudet. Inte arenatak som dras över några gånger om året. Massor av enkla hallar för året-runt-spel. Det behövs om Sverige ska haka på resten av fotbollsvärlden.

Fråga 1: Hur många hallar med fullstora konstgräsplaner finns i Reykjavik?

Svar: sex.

Fråga 2: Hur många finns i hela Sverige?

Svar: lika många.

När Cristiano Ronaldo stängt den svenska dörren till VM kom diskussionen om herrlandslagets framtid. Ny förbundskapten? Ny assisterande? Nya spelare? Nya visioner och idéer?

En diskussion är redan stängd, de andra lär inte leda till några revolutioner. Det är lika bra att blickarna flyttas långt från nu.

Svensk fotbolls framtid finns i nya hallar.

Antingen byggs det hallar så att svenska ungdomar kan göra som resten av världens fotbollsspelare. Eller så ger vi bort tre, fyra månader av utveckling. År efter år efter år.

Jag skriver det här när första snön faller över Stockholm och som skidmissbrukare med svår abstinens är det vitt guld jag ser och det som hotar är tövädret som ska dra in.

Som fotbollsledare för ett gäng 12-åringar ser jag att en säsong kan ta slut om inte tövädret drar in.

Aftonbladets reporter Johan Flinck hade i veckan en intervju med Björn Andersson, i dag Bayern Münchens chefsscout för “EU-topptalanger”. Att Andersson inte har en central roll i svensk fotboll är naturligtvis en skandal. Han är för obekväm, han borde vara chefsideolog.

Jag håller med om allt Andersson säger i intervjun – utom det här:

“Vi har minst lika bra förutsättningar som de stora fotbollsländerna”.

Det stämmer att vi har massor av fotbollsplaner, men det är inte många som går att spela på vintertid. Det saknas tak, det saknas kommuner som har råd att ploga planerna, det saknas dyra värmeslingor som gör konstgräset spelbart.

Och det saknas vanliga inomushallar där det går att köra någon form av träning med fotboll.

Att vara ungdomsledare för ett fotbollslag i Stockholm och hitta inomhustider är lika lätt som att hitta en billig hyresrätt på Strandvägen.

Vintertid får inomhusidrotterna företräde till hallarna. Så ska det vara. Vi i fotbollsfolket får hoppas på en grön vinter.

Det finns 75 konstgräshallar i olika storlekar i Sverige. Enligt Svenska fotbollförbundets hemsida finns det 565.000 spelare i landet.

I senaste numret av förbundets Magasinet Fotboll skrivs om att 10 miljoner kronor satsas på att bygga nya hallar. Men det är pengar som kommer från Uefa. I magasinet står också att svensk fotboll satsat 100 miljoner kronor i anläggningskostnader sedan 1996. 5,8 miljoner kronor i snitt per år är en ansenlig summa. Ändå en bra bit från de 300 miljoner Svenska fotbollförbundet stoppat in i 2,8-miljardersbygget Friends.

Man kan säga mycket om Friends.

Men jag kan aldrig förstå hur fotbollens företrädare kan säga att Friends är en satsning som ska hjälpa svensk fotboll in i framtiden.

Vad som behövs för att framtiden ska vara ljus är massor av enkla övertryckshallar – det påminner om klassiska tennistält – som går att resa över plastgräsplaner månaderna när mörkret och kylan lagt sig.

Halvplanstält skulle räcka långt. Ett sånt kostar ungefär fem miljoner kronor. Det som låter som dyra kommunkostnader, det är ändå billiga sociala investeringar. En träningsplan är i praktiken en ungdomsgård där vi ideella ledare gladeligen jobbar gratis åt kommunen.

Svenska fotbollsungdomar är i dag på en helt annan nivå än generationer som den jag tillhörde under tidigt 80-tal.

Förklaringen är influenser och underlag. Dagens barn är uppföda med att se Barcelona, inte Burnley. De spelar på konstgräs som inbjuder till högt passningstempo, inte gropiga grusplaner som skapade så snabbt bollrull att få kunde klara det. De tränar mer på att lösa problem i stressade lägen, mindre på att spela runt uppställda koner.

Men bara för att svenska fotbollsungdomar lyft sig återstår att se om de generellt kommit närmare andra länder. Utvecklingen pågår över hela världen, konstgräsplaner läggs ut överallt, alla inser att alla spelare på planen måste kunna mer. Och i de flesta länder kan utvecklingen pågå året runt. När Lars Lagerbäck förklarade Islands framgång var just satsningen på fotbollshallar en punkt.

I torsdags var det 15 killar i Essinge IK:s P01:or som körde ett pass på en perfekt plan när stormen Sven var på ingång. Även om jag följt spelarna i sju år kan jag inte låta bli att imponeras över deras tempo i tvåmålsspelet. Trenudd, krav på att vända spel från kant till kant, mottagning med rätt fot, sånt kan vara vardagsmat även för pojklag som inte elitsatsar.

Vi vet inte när vi kan ha nästa träning med boll.

Vädret får avgöra och bestämma över svensk fotboll.