Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/30-ar-efter-murens-fall-ar-tysk-fotboll-fortfarande-delad/

Fotboll

30 år efter murens fall är tysk fotboll fortfarande delad

Bild 1 av 2
Foto: imago sport
Strålkastarna på Friedrich Ludwig Jahn Sportpark sticker upp bakom resterna av Berlinmuren. Här radade Stasi-klubben Dynamo Berlin upp mästartitlar på 80-talet. Numera är klubben ett bottenlag i den tyska fjärdedivisionen.
Bild 2 av 2 Strålkastarna på Friedrich Ludwig Jahn Sportpark sticker upp bakom resterna av Berlinmuren. Här radade Stasi-klubben Dynamo Berlin upp mästartitlar på 80-talet. Numera är klubben ett bottenlag i den tyska fjärdedivisionen.
Foto: imago sport

När Berlinmuren föll 1989 jublade folket. Ett nytt, återförenat Tyskland kunde börja byggas.

Men för fotbollen i östra Tyskland innebar murens fall rena raset. Nästan 30 år senare är det delade Tyskland är fortfarande en realitet, inom fotbollen.

Rätta artikel

Det är talande att den tyska VM-truppen i somras bara innehöll en enda spelare från östra Tyskland – Toni Kroos.

Kroos är född och uppväxt i Greifswald i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, som ligger vid Östersjökusten.

Borträknat RB Leipzig, är det också talande att Bundesliga inte innehållit ett enda lag från det forna DDR sedan 2009, då Energie Cottbus åkte ur. 

RB Leipzig sjösattes samma år, när österrikiske Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz klev in och öppnade en tysk filial i sitt sportimperium. 

Mateschitz köpte förortslaget SSV Markranstädt, som spelade i femte divisionen, för 3,5 miljoner kronor. Drygt en miljard kronor investerades, och sju år senare nådde RB Leipzig Bundesliga.

Men Mateschitz var superkapitalisten från väst, som inte hade ryggsäcken fylld med stagnerad planekonomi och besvärliga kopplingar till Stasi och den gamla kommunistregimen. Han kunde bygga RB Leipzig från scratch.

De stora klubbarna från DDR-tiden kunde däremot inte hantera det faktum att två helt olika politiska och ekonomiska system möttes. En omställning som det sannolikt kommer att ta minst en generation till att hantera.

BNP per capita i det forna DDR är sedan 1995 fast vid 75 procent av det västliga genomsnittet. Drygt två miljoner invånare har lämnat östra Tyskland efter återföreningen, majoriteten ung arbetskraft.

Vi backar till 8 maj 1974. På De Kuip i Rotterdam lyfte lagkaptenen Manfred Zapf cupvinnarcupen mot skyn sedan 1.FC Magdeburg besegrat mäktiga Milan i finalen med 2–0.

Milans Karl Heinz Schnellinger i närkamp med Magdeburgs Detlef Raugust och Wolfgang Seguin under cupvinnarcupfinalen 1974.
Milans Karl Heinz Schnellinger i närkamp med Magdeburgs Detlef Raugust och Wolfgang Seguin under cupvinnarcupfinalen 1974. Foto: imago sport

Och det skulle komma mer.

22 juni 1974, ett fullsatt (60 200) Volksparkstadion i Hamburg. DDR besegrade värdnationen Västtyskland med 1-0 i den avgörande gruppspelsmatchen i VM. 

Jürgen Sparwasser, från just Magdeburg, blev den hyllade matchvinnaren i det politiska prestigemötet.

Den kommunistiska regimen i Deutsche Demokratische Republik hade medvind. Rejäl medvind.

Nu vann visserligen Västtyskland VM-guld två veckor senare. Men ingen kunde ta ifrån den Erich Honecker-styrda propagandamaskinen att DDR var enda nation som besegrade den kapitalistiska grannen i väst i VM-turneringen. Och det utnyttjades.

Ryktet sade att Sparwasser blev rikt belönad av kommunistpartiet efter VM. Det skulle ha handlat om en bil, ett hus och en rejäl summa pengar. Men det har han senare dementerat.

I stället var det så att Sparwasser ett år innan muren föll hoppade av till väst. Han fick chansen, och tog den när han spelade i en veteranturnering i Västtyskland. 

Då fanns inget som tydde på att DDR bara drygt ett år senare skulle falla ihop som nation.

Östtysklands Jürgen Sparwasser gör matchens enda mål bakom Vässtysklands målvakt Sepp Maier i gruppspelsmatchen under VM 1974.
Östtysklands Jürgen Sparwasser gör matchens enda mål bakom Vässtysklands målvakt Sepp Maier i gruppspelsmatchen under VM 1974. Foto: dpa

I juni 1989 monterade ungerska myndigheter ner elstängslet som markerade gräns mot Österrike. Någon månad senare hade 13 000 östtyska turister flytt via Ungern till Österrike. 

Det skapade en kedja av händelser. DDR förbjöd resor till Ungern. Men det innebar att östtyskarna i stället såg Tjeckoslovakien som en väg ut ur östblocket. Via Tjeckoslovakien sökte de sig antingen vidare till Ungern, eller till den västtyska ambassaden i Prag. 

På detta följde massprotester inne i DDR. 

Som en följd av demonstrationerna under hösten hade den mångårige ledaren Erich Honecker avsatts, och ersatts av Egon Krentz. 

4 november samlades cirka en halv miljon människor i en demonstration på Alexanderplatz i Berlin och skanderade ”Wir wollen raus” – ”Vi vill ut”.

Och för att lätta på trycket beslöt Krentz den 9 november att låta de som önskade besöka Västtyskland skulle få möjlighet att göra det. Tre gränsövergångar skulle öppnas nästa dag, varav den ena i Berlin.

Günther Schabowski, partibossen i Östberlin, skulle offentliggöra beslutet vid en presskonferens. Men instruktionen från partiledningen var knapphändig, och på en direkt fråga förklarade en stressad och inte helt välinformerad Schabowski att beslutet gällde med omedelbar verkan. 

En information som omedelbart gick ut i västtyska nyhetssändningar, som kunde följas även i DDR.

Kort därefter strömmade folk till de sex gränsövergångarna i Berlin, och krävde att vakterna skulle släppa igenom dem. 

Vakterna som inte nåtts av någon information kontaktade militärledningen och blev tillsagda att släppa igenom de mest aggressiva, och specialstämpla deras pass så de inte skulle kunna återvända. 

Men problemet kvarstod i och med att det var tusentals vid varje gränsövergång som krävde att släppas igenom.

Ingen i partiledningen var beredd att ta ansvar för situationen, som bara blev värre och värre i takt med att fler och fler sökte sig till, och tryckte på vid gränsövergångarna.

Och till slut, klockan 22.45 på kvällen, tog det ansvariga befälet vid Bornholmer Straße, Harald Jäger, själv beslutet att öppna gränsövergången.

På andra sidan mötte västtyskar med blommor och champagne.

3 oktober 1990 återförenades Tyskland.

Men efter återföreningen skulle det dröja ytterligare ett år innan fotbollen i öst och väst samlades under samma paraply.

Hansa Rostock vann den sista upplagan av DDR-Oberliga, säsongen 1990-91, och blev tillsammans med ligatvåan Dynamo Dresden bidragen från östra Tyskland i tyska Bundesliga hösten 1991, som för en säsong utökades med två lag.

Den tyska fotbollens vagga stod i östra Tyskland. Förbundet bildades 1900 vid ett möte i Leipzig. 

När Tyskland delades efter andra världskrigets slut förbjöds samtliga organisationer inom Tysklands gränser, inklusive idrottsklubbar. 

I DDR startade Oberliga 1949, men det var i kommunismens välregisserade famn. 

Klubbar döptes om, lades ner, eller förflyttades.

Säkerhetspolisen, Stasi, med drygt 100 000 anställda och minst dubbelt så många infiltratörer, styrde utvecklingen.

I Dresden lades SC Friedrichstadt ner 1950, återuppstod som Volkspolizei Dresden och senare Dynamo Dresden. Klubben vann både ligan och cupen. 

Då grep Stasichefen Erich Mielke in och flyttade samtliga spelare till Östberlin, skapade Stasiklubben Dynamo Berlin.

Mielke såg också till att flera av de bästa spelarna från andra klubbar flyttades till Dynamo Berlin, och han hade även makten över domarkåren.

Från 1979 till 1988 vann Dynamo Berlin tio raka mästartitlar. 

Dynamo Berlin firar DDR-mästerskapet 1982 på Friedrich Ludwig Jahn Sportpark.
Dynamo Berlin firar DDR-mästerskapet 1982 på Friedrich Ludwig Jahn Sportpark. Foto: ADN-Bildarchiv

Men i Europaspelet var det ändå lag som Dynamo Dresden, Magdeburg, Lokomotive Leipzig och Carl Zeiss Jena som hade större framgång. Utanför DDR kunde ju inte Mielke styra domarkåren.

Magdeburg vann cupvinnarcupen 1974, Carl Zeiss Jena och Lokomotive Leipzig var i final i samma turnering 1981 respektive 1987. Dynamo Dresden nådde semifinal i Uefa-cupen 1989.

När Tyskland återförenades ritades fotbollskartan om. Stasis grepp om idrotten försvann i ett penndrag. Demokrati och kapitalism innebar en omställning som var omöjlig att hantera.

De bästa spelarna såldes till klubbar i västra Tyskland. Korruption var samtidigt ett stående inslag, vilket innebar att pengarna som kom in lika snabbt försvann ur verksamheten.

Hansa Rostock var enda lag som lyckades etablera sig i Bundesliga under en längre period (1995–2005). Men det berodde på att man agerade annorlunda, man använde pengar från spelarförsäljningar till att rekrytera billigt från kringliggande länder. Ett tag hade Hansa Rostock sex svenskar i startelvan – Rade Prica, Marcus Lantz, Andreas Jacobsson, Magnus Arvidsson, Joachim Persson och Peter Wibrån.

Energie Cottbus agerade efter samma mönster och gjorde sex säsonger i Bundesliga fram till 2009. I Cottbus spelade bland annat Jonny Rödlund.

Peter Wibrån var en stor publikfavorit i Hansa Rostock där han spelade mellan 1998 och 2003.
Peter Wibrån var en stor publikfavorit i Hansa Rostock där han spelade mellan 1998 och 2003. Foto: imago sport

Dynamo Berlin föll med Stasichefen Mielke. Är i dag bottenlag i fjärde divisionen, på väg ner i femman igen, och en klubb som är starkt förknippad med huliganism. 

Ett par tusen åskådare ser matcherna på Friedrich Ludwig Jahn Sportpark i Berlin, en arena som gränsar till Mauerpark där Berlinmuren tidigare ringlade.

I samma serie, Regionalliga Nordost, finns även andra stora lag från DDR-tiden, som Chemnitzer FC (FC Karl-Marx-Stadt), Rot-Weiß Erfurt (Turbine Erfurt) och Lokomotive Leipzig.

Carl Zeiss Jena, som likt Lokomotive Leipzig nådde en final i cupvinnarcupen, spelar i tredje divisionen idag, tillsammans med Hansa Rostock, Energie Cottbus, FSC Zwickau (BSG Sachsenring Zwickau) och Hallescher FC (SC Chemie Halle).

Magdeburg, det enda lag från DDR som vann en Europatitel, spelar i andraligan tillsammans med Dynamo Dresden, en gång semifinalist i Uefa-cupen, Union Berlin och Erzgebirge Aue (Wismut Karl-Marx-Stadt/SC Wismut Aue).

Men vägen uppåt är brant. 

Union Berlin, folkets lag som under DDR-tiden var en nagel i ögat på Stasi-styrda Dynamo Berlin, är hoppet. Laget har i princip fullsatt (22 000) på Stadion An Der Alten Försterei i Köpenick varenda omgång, och ligger inför vinteruppehållet på uppflyttningsplats till Bundesliga.

Svensken Sebastian Andersson firar ett mål Union Berlin-supportrar på hemmaarenan An den Alten Försterei i Köpenick i östra Berlin.
Svensken Sebastian Andersson firar ett mål Union Berlin-supportrar på hemmaarenan An den Alten Försterei i Köpenick i östra Berlin. Foto: Contrast/Oliver Behrendt