Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Allsvenske stjärnan lånade för att finansiera sitt spelmissbruk

Tidigare lagkaptenen i Kalmar Tobias Eriksson beskriver sitt spelmissbruk som ”en liten snöboll som kom i rullning och till slut gick det riktigt åt helvete”.
Tidigare lagkaptenen i Kalmar Tobias Eriksson beskriver sitt spelmissbruk som ”en liten snöboll som kom i rullning och till slut gick det riktigt åt helvete”. Foto: KENTA JÖNSSON

Utåt hade Tobias Eriksson en snygg fasad som framgångsrik fotbollsspelare i Kalmar FF. Inom sig brottades han med sitt spelmissbruk och vetskapen om att han spelat för mycket stora summor pengar. Han är inte överraskad över undersökningen som visar på ett högt spelberoende bland svenska elitidrottare.

– Jag är faktiskt lite rädd över utvecklingen. Spelet har blivit så lättillgängligt, säger den allsvenske mittfältaren.

Det började med att han som liten följde med till travbanan hemma i Hälsingland. Det fortsatte med att han började spela för allt större summor under tiden på fotbollsgymnasiet i Sundsvall. Det slutade i en mardröm med havererad ekonomi, lögner och skamkänslor.

Varken familj eller lagkamrater anade vad som pågick.

– Till skillnad från alkohol och narkotika är det här ett missbruk som varken luktar eller syns och man blir väldigt bra på att dölja att man har problem, säger 32-åringen, som fick chansen i landslaget 2010 och även varit Kalmars lagkapten.

Efter många år av problemspelande blev situationen ohållbar våren 2014 och han bestämde sig för att berätta, först för sin familj och för sin klubb, sedan också för allmänheten i en intervju med lokaltidningen Barometern. I dag har han inga problem att prata om sitt tidigare missbruk. Tvärtom känner han att han får styrka av att öppna sig.

– Och om jag kan hjälpa andra som hamnar i samma situation känns det bra, säger han och förklarar att han inte är särskilt förvånad över de alarmerande siffror kring elitidrottares spelvanor som DN kunde presentera på onsdagen.

Läs mer: 111 hockeyspelare på elitnivå känner någon som spelat på en egen match

Undersökningen från Karolinska Institutet visar bland annat att tio procent av manliga elitidrottare och ledare inom fyra stora bollsporter är att betrakta som ”problemspelare” och att tolv procent av de manliga eleverna på landets riksidrottsgymnasieutbildningar är i samma kategori.

– Nej, tyvärr är jag inte så överraskad över de siffrorna. Den yngre generationen är född med mobil och ”padda” i handen och numer har spelandet blivit så lättillgängligt. Jag är faktiskt lite rädd för utvecklingen och vart det kan barka hän, säger Eriksson och pekar på tid och pengar som faktorer som gör att elitidrottare löper större risk än andra att hamna i beroende.

Belöningen är ständigt närvarande i en idrottsmans hjärna och då kanske man söker den även på andra ställen.


– En elitidrottare har inget vanligt nio-till-fem-jobb. De flesta har mycket tid över och dessutom är en medellön i allsvenskan betydligt högre än en vanlig lön. Sedan är det ju så att man får en viss form av kick och sorts belöning när man tävlar och vinner matcher. Den där belöningen är ständigt närvarande i en idrottsmans hjärna och då kanske man söker den även på andra ställen. Kombinationen tror jag gör att vi löper större risk än andra, säger Eriksson.

Hans eget intresse för spel är djupt rotat. Redan som liten följde han med till travbanan och det dröjde inte så länge förrän han fick hjälp med att spela en till synes oskyldig enkelrad på V5.

16 år gammal flyttade han hemifrån och till fotbollsgymnasiet i Sundsvall. Det blev många besök på Bergsåkers travbana. Han blev duktig på att plocka ut vinnare och kände uppskattning från omgivningen eftersom han kom med bra tips. 2004 fick han kontrakt med GIF Sundsvall, började tjäna egna pengar. Insatserna blev högre.

Fem år senare gick flytten till Kalmar FF och nu var det den stadens travbana som han ständigt besökte. Han spelade även på Oddset och Stryktipset och allt mer började kretsa kring spelet. Han planerade så att han var ledig när det var trav, vilket gick ut över familj och vänner. Förlusterna ökade och lönen från Kalmar FF räckte inte till.

Han började låna pengar för att finansiera sitt spelande.

– Det gick snabbt och jag fick de pengar jag tyckte jag behövde för stunden, men rent ekonomiskt var det ju inte särskilt bra, säger han och beskriver sin situation som ”en liten snöboll som kom i rullning och till slut gick det riktigt åt helvete”.

Det var en liten snöboll som kom i rullning och till slut gick det riktigt åt helvete.


Under flera år
var varje dag en ständig jakt på vinster som skulle minska skulderna. Fast å andra sidan använde han likt många spelmissbrukare de flesta av de vinster han gjorde på nya spel. Tobias säger att det känns skrämmande när han tänker på hur mycket tid och pengar han lagt på spelandet.

Länge vill han inte inse sina problem och rollen som allsvensk fotbollsspelare och ett ordnat liv gick att gömma sig bakom.

– Att ta steget och våga erkänna för sig själv, det är det som är det svåraste, säger han.

Vad var det som fick dig att tag steget?

– Jag kände inte att jag orkade fortsätta själv. Att gå och bära på något sånt här och hålla uppe en fasad om att allt är bra är extremt påfrestande psykiskt. Sedan kände jag att jag måste få hjälp med att strukturera upp min ekonomi.

Varför tror du att du ”trillade dit”?

– I grunden tror jag att det fanns en ängslighet i min kropp och att spelet blev ett sorts forum för mig där jag kände mig trygg. Om man hade förlorat en fotbollsmatch och man mådde lite sämre blev spelet en tillflyktsort och som en sorts tröst.

Vilken hjälp fick du av Kalmar?

– Efter att jag berättat för min familj, vilket var extremt tufft, pratade jag med klubben, som hjälpte mig att komma i kontakt med en bankman som kunde styra upp den ekonomiska biten och spärra allt det som måste spärras. Klubben har agerat mycket bra och mina lagkamrater visar respekt. Det är ingen som frågar om jag ska vara med och spela.

Påverkades din prestation på planen av ditt spelmissbruk?

– Jag tror det. En reflektion efteråt är väl att jag hade en del skador vid den här tiden och det kan ha berott på att jag inte kände mig riktigt närvarande på planen. Man var inte lika påkopplad som man borde vara och det gjorde att man hamnade fel i vissa situationer. I och med att jag fick många skador fick jag också ännu mer tid över till att spela. Det här var den tid då mitt missbruk eskalerade.

Nordin Gerzic i Örebro är en annan spelare som berättat om sitt missbruk och det finns ett flertal exempel på utländska spelare. Har du kollegor inom fotbollen som också är drabbade?

– Inte någon som har kommit till mig och berättat det, men jag tror ju att det i alla fall finns många som är i ett stort riskbruk.

Om restauranger skulle tillåtas göra reklam för ”Happy hour” och att man fick en flaska på köpet skulle nog många reagera.


Karolinska Institutets undersökning visar på att det är många elitidrottare som är i din situation och det talas om ett växande problem. Vad kan man göra åt det?

– En viktig sak är att prata om det och lyfta fram det i ljuset, precis som du och jag gör nu. Sedan tycker jag att samhället borde titta på om man ska skärpa restriktionerna när det gäller spelreklam. Det är helt sjukt som det är nu på vissa tv-kanaler, på fem minuter kan du ha tio spelbolag som gör reklam för hur du kan vinna pengar och hur du får bonusar. Om restauranger skulle tillåtas göra reklam för ”Happy hour” och att man fick en flaska på köpet skulle nog många reagera.

I dag har Tobias Eriksson kommit ur sitt helvete. Han lever ett ordnat liv tillsammans med sin sambo och sin 3,5 månader gamle son och gläds åt att Kalmar FF efter en tung vårsäsong fått vind i seglen och har en bra chans att klara sig kvar i allsvenskan. Numer är det bara spel på planen som gäller. Han vet att en hundring på Oddset kan få samma förödande effekt som för en nykter alkoholist som tar ett glas vin.

När han ser tillbaka på det som varit har han mest skuldkänslor inför sin familj.

– Jag är väldigt ledsen för det jag ställt till för mina anhöriga. Jag har insett att det ekonomiska inte är det viktigaste i livet. Även om jag skulle vilja ha allt det här ogjort vet jag att jag vuxit som människa och insett mina brister men också mina positiva sidor, som jag försöker att lyfta fram. Jag har lärt känna mig själv.

Läs mer: Svenska ishockeyförbundets ordförande oroas över matchfixning bland spelarna