Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Fotboll

Ett bevis på att damfotbollen har växt

De svenska spelarna firar det avgörande 1–0-målet.
De svenska spelarna firar det avgörande 1–0-målet. Foto: Jonas Ekströmer/TT

INBLICK. Det svenska avancemanget till VM-slutspelet i Frankrike nästa år innebär att trenden förblir obruten. 

Sverige har aldrig missat att kvala in till ett stort mästerskap – VM, EM eller OS.

Men den här gången var det tajtare än någonsin. Det var först under kvalets avslutande 90 minuter, i bortamötet med Danmark, som Sverige kunde säkra VM-biljetten tack vare 1–0-segern mot Danmark.

Att kampen om en VM-plats den här gången var tuffare än tidigare handlar inte om att Sverige stannat i utvecklingen. Utan ska snarare ses som ett bevis på att damfotbollen växt, och blivit bredare.

Läs mer: Sverige klart för VM – Jakobsson matchhjälte 

De lätta matchernas tid är förbi, vilket Sverige fick uppleva när man förlorade bortamötet med Ukraina (0–1). Och det finns fler exempel: England, VM-trea senast, pressades in till mållinjen av Wales om gruppsegern.

Regerande Europamästarna Nederländerna tvingas till playoff efter förlust mot Norge på tisdagskvällen.

Island var 90 minuter från att skicka regerande olympiska mästarna Tyskland till playoff.

Skottland, som förra året kvalade in till första stora mästerskapet hittills (EM i Nederländerna), tog förstaplatsen i gruppen sedan Schweiz tappat poäng i den sista omgången på tisdagen.

Det var bara Spanien, som klättrat på rankningen senaste åren, och Italien, som inlett en seriös satsning mot toppen, som klarade att trampa igenom VM-kvalet utan större problem.

Den trend vi ser i VM-kvalet är frukten av den satsning på damfotboll som gjorts på klubblagsnivå i Europa senaste åren – där de stora klubbarna på herrsidan insett vikten av att bredda varumärket med damfotboll på Europanivå.

Backar man tillbaka till tidigt 2000-tal var Champions League en affär mellan lag från tyska Frauen-Bundesliga och allsvenskan. 

För knappt tio år sedan tog franska Lyon position som ett av de absolut bästa lagen i Europa, och lockade till sig spelare från övriga Europa – Lotta Schelin, Caroline Seger och Ada Hegerberg för att nämna några. Lyon har fått efterföljare i PSG och Montpellier.

En utveckling som innebar att allsvenskan, som vid sidan av Bundesliga länge var den ledande ligan i Europa, successivt tappade mark. 

Från att ha lockat till sig toppspelare från USA, Brasilien, Kanada, Japan, Norge, Danmark, Finland och flera av de sämre rankade nationer i Europa, har allsvenskan utvecklats till en försörjningsliga.

Exempelvis har de två senaste årens bästa spelare i Europa, nederländskan Lieke Martens och danskan Pernille Harder, använt allsvenskan som språngbräda innan de tagit det avgörande steget i sina karriärer.

Svenska klubbar har helt enkelt inte ekonomiska resurser att hänga med när de stora pengarna gjort entré. Och när förbundskapten Peter Gerhardsson ska följa betydelsefulla landslagsspelare i sina klubblagsmiljöer får han resa till Montpellier, London, Wolfsburg, Berlin och München.

Lag som Wolfsburg, Frankfurt och Turbine Potsdam hade tidigt, och har fortfarande, resurser. 

Lyons ägare Jean-Michel Aulas klev in med kapital som gav klubbens damlag möjligheten att ta upp kampen med framför allt de tyska klubbarna. Och han fick en efterföljare när Qatarägda PSG inledde sin satsning några år senare.

De senaste två tre åren har utvecklingen varit explosionsartad i England. Framför allt har klubbar som Chelsea och Manchester City, men också Liverpool, Arsenal och Everton, satsat stora pengar på damfotboll. Och i år har även Manchester United tagit steget.

Chelsea är ett utmärkt exempel på satsningen, och på ”brandskattningen” av damallsvenskan. Där återfinns inte mindre än åtta ex-allsvenska spelare – Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Ali Riley, Anita Asante, Maren Mjelde, Ramona Bachmann och Adelina Engman.

Ägaren Roman Abramovich har dessutom låtit bygga en egen anläggning för damlaget på herrarnas stora anläggning i Cobham. Och han har köpt loss AFC Wimbledons stadion i Kingston upon Thames för att damlaget ska ha en egen arena.

Ett annat exempel är Manchester City som våren 2017 lånade in den amerikanska världsspelaren Carli Lloyd från Houston Dash. Lloyd hade en veckolön på 35 000 pund (410 000 kronor).

De engelska klubbarna har fått sällskap av andra stora varumärken i Europa som Barcelona, Atlético Madrid, Juventus och Fiorentina. Klubbar som öronmärkt pengar för en satsning mot Europatoppen, och som värvar spelare brett.

För att hänga med i utvecklingen jobbar därför Uefa med en omstöpning av Champions League, som kan komma att tas i bruk redan säsongen 2020–21.

Nuvarande format, där hårdsatsande ligor som de i Tyskland, Frankrike och England har lika stor representation (två lag) som exempelvis de tjeckiska och danska ligorna, kommer att åtgärdas. Uefa vill ge de stora ligorna mer utrymme.

Dessutom skissar man på ett gruppspel i stället för genomgående utslagsrundor när de stora lagen kliver in i turneringen i sextondelsfinalen.

Förra säsongen försvann exempelvis Bayern München mot Chelsea redan i sextondelen. Samtidigt som Kazygurt från Kazakstan kunde krångla sig vidare på bortamål mot skotska Glasgow City, för att sedan förlora med 16–0 mot Lyon i åttondelen.

Globalt dominerar Europa landslagsfotbollen, med elva nationer rankade bland de 20 främsta i världen. Det innebär att Europa är tilldelat nio av totalt 24 platser i nästa års VM.

Toppar rankingen gör USA, där ligan lever i symbios med förbundet, US Soccer, vilket innebär att landslaget kan vara samlat under långa perioder.

Sedan följer i tur och ordning Tyskland, Frankrike och England. Följda av Kanada, Japan och Brasilien. 

Sverige är för närvarande elva på världsrankingen, vilket är lagets sämsta position sedan Fifa införde rankingsystemet för 15 år sedan. Men marginalen upp till den sjätteplats Sverige hade för ett år sedan är liten.

Slutsatsen är att svensk landslagsfotboll är konkurrensutsatt på ett annat sätt än tidigare. Fler länder ställer allvarliga frågor, och då hårdnar kampen om de åtråvärda platserna i mästerskapen.

Och med fler ekonomiskt starka ligor/klubbar i Europa kommer fler landslagsspelare på sikt också att få sin fortsatta utveckling utanför damallsvenskan, precis som är fallet på herrsidan.

Fakta.Sverige i mästerskap

Sverige i VM

1991 Kina, brons

1995 Sverige, kvartsfinal

1999 USA, kvartsfinal

2003 USA, silver

2007 Kina, gruppspel

2011 Tyskland, brons

2015 Kanada, åttondelsfinal

 

Sverige i EM

1984 Inte ett officiellt sanktionerat mästerskap av Uefa, guld

1987 Norge, silver

1989 Västtyskland, brons

1991 Danmark, kvartsfinal

1993 Italien, kvartsfinal

1995 Tyskland, silver

1997 Sverige/Norge, brons

2001 Tyskland, silver

2005 England, brons

2009 Finland, kvartsfinal

2013 Sverige, brons

2017 Nederländerna, kvartsfinal

 

Sverige i OS

1996 Atlanta, kvartsfinal

2000 Sydney, kvartsfinal

2004 Aten, fjärde plats

2008 Peking, kvartsfinal

2012 London, kvartsfinal

2016 Rio de Janeiro, silver

Europa har tre platser i OS 2020, som går till de tre främsta europeiska nationerna vid VM i Frankrike 2019.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.