Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Fotboll

Hån byttes mot eufori – fansen fick sitt ryska underverk

Ryska fans firar i Moskva efter segern mot Spanien.
Ryska fans firar i Moskva efter segern mot Spanien. Foto: Maxim Zmeyev/AFP

Moskva. I Ryssland har fotbollen alltid varit populär – och just därför har landslagets svackor varit en källa till förtvivlan. Att ryska laget nu har tagit sig till kvartsfinal är större, mycket större än någon hade vågat hoppas på. 

Inför matchen mot Spanien är olyckskorparna många. På Facebook pågår vilda diskussioner bland mina ryska vänner om hur mycket man ska våga hoppas den här gången, när Ryssland ska spela mot ett av världens bästa lag.

– Jag vill påpeka att vi talar om fotboll. Inte om hockey. Glöm era illusioner, skriver Ilja, en kompis till mig i Moskva.

– Vi har inga illusioner. Ibland vill man bara tro på underverk, svarar en kvinna i tråden.

Underverket blev sanning – än en gång. Men det är det få som tror i elfte minuten när Ryssland gör självmål. Det är mittbacken Ignasjevitj som klackar in 1-0 liggande på marken, ett mål så komiskt att folk omkring mig i fanzonen skrattar.

Som ryssarna ofta gör åt sitt landslag.

– När de spelar bra älskar vi dem. När de spelar dåligt skulle vi kunna ge dem alla sparken på en gång, säger Andrej Bojev, som jag träffar i kön till öltältet.

Samtidigt skämtar han om att Rysslands rykte som ett svagt och osäkert lag hade spridits med avsikt innan VM-turneringen.

– Det var bara en liten list, säger han, väl medveten om att jag inte tror honom. Ingen trodde på allvar att Ryssland ens skulle ta sig vidare till åttondelsfinal. 

Men Andrej Bojev anför ändå några sakförhållanden som pekar på seger.

– Vi har ett ungt lag. Spanien är både EM- och VM-mästare, men vi har unga spelare som vill vinna.

Det ryska laget har redan innan matchen gått från att ha varit hela folkets driftkucku till dess stolthet. När jag tar mig till fanzonen vid Moskvauniversitetet i en oändlig ström av fans insvepta i ryska flaggor är stämningen på topp. 

Ignasjevitjs självmål dämpar glädjen. Några killar bakom mig säger att det antagligen är bäst att gå hem. Eller åtminstone till öltältet. De ryska fansen är vana vid att vänta sig vad som helst av sitt lag och det finns fortfarande en mental beredskap för att den här gången tvingas bevittna ett fullkomligt fiasko.

Men så drar spanska laget på sig en hands. Artiom Dziuba kliver fram för att sätta straffen och hela fanzonen vid Moskvauniversitetet börjar skrika av förväntan. 

De blir inte besvikna.

Det finns två spelare som de ryska fotbollsälskarna litar på till hundra procent: Anfallaren Artiom Dziuba och mittfältaren Aleksandr Golovin. Under detta VM har de blivit riktiga folkhjältar, i klass med de mest populära hockeyspelarna.

Ju längre matchen lider, desto mer upphetsad blir stämningen i fanzonen. Alla vet att om det går till straffavgörande har Ryssland en chans. Det börjar regna och jag får plats under ett paraply tillsammans med en frysande Moskvatjej i tunn sommarklänning och en peruan i solglasögon och med en gigantisk inkakrona på huvudet. 

När den ryska segern i strafftävlingen är ett faktum exploderar hela folkhavet. Glädjen är gränslös och firandet fortsätter hela vägen in mot stan i gratisbussarna som Moskva stad har ordnat.

– Ja russkij! Kakoj vostorg! Aleksandr Pusjkin - tjempion! (Jag är ryss - vilken glädje! Aleksandr Pusjkin är en mästare) ropar en man med hes röst så det skallar i bussen och folk skrattar och svarar "Rossija! Rossija!" 

Jag ringer till en av mina äldsta ryska vänner, Aleksej som bor i Sankt Petersburg, älskar fotboll och är en devot fan av Zenit. Först skriker han av glädje i luren, sedan säger han lugnt:

– Nu har vi hoppat ett huvud högre än vår egentliga höjd. Jag tror det blir stopp här. Vi får Danmark eller Kroatien emot oss och de är inga bedagade stjärnlag utan starka och välorganiserade. Sådana lag är mycket svårare för oss. 

Men, tillägger han – man vet aldrig.

Runtomkring mig firar Ryssland. Folk sjunger den populära visan Katiusja och över hela Moskva breder den ljusa sommarnatten ut sig.

Det är otroligt, men Ryssland är fortfarande med i VM.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.