Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 13:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/blohm-det-gar-att-ta-av-sig-machmasken/

Fotboll

Blohm: Det går att ta av sig machmasken

På Järntorgsgatan i Örebro finns ett litet café som heter Reiduns café. Det ligger lite undanskymt. Jag har många gånger cyklat förbi caféet men aldrig tidigare besökt det. Nu satt jag här med Agneta Blom som är nationell samordnare för att stärka den positiva supporterkulturen och motverka idrottsrelaterad brottslighet. Hennes vita lilla Bolognese låg trött intill fönstret och tittade på oss med uttråkade små ögon. Medan vi försökte samtala samtidigt som en hantverkare gick omkring och bankade i väggen.

Vi talade om manlighet och vad manlighet är och kan vara inom fotbollen i detta fall. Det är en fråga som jag alltid varit rätt kluven inför. För samtidigt som jag tycker att den machokultur som speglat fotbollen både inom lagen och på läktarna varit både fånig och skrämmande i sin våldsamhet och pennalism så har jag samtidigt alltid haft svårt att identifiera mig med den präktighet som motdebattörerna bär på.

De allra flesta har aldrig varit i den världen och förstår inte att till exempel elitfotboll kräver ett rätt stort mått av adrenalinpåslag och aggressivitet på planen. Just det som oftast sammankopplas med en snedvriden manlighet. Väldigt mycket i spelet går ut på att kontrollera detta så att det inte slår över i destruktivitet vilket bara förstör för individen och för laget. Däremot är det skönt att det mesta av den pennalism som fanns under min karriär och tidigare försvunnit. Så långt har vi ändå kommit att det oftare är bättre att vara en schysst kompis än att trycka ner och skapa osunda hierarkier i omklädningsrummen.

När Agneta hörde av sig var jag rädd för att vi skulle hamna i präktighetsträsket. Hon är ju utsänd av makten. Alltså regeringen. Det är sällan ett dekret utsänt från ovan får fäste på gräsrotsnivå eller i subkulturer. All förändring kommer inifrån. Att spelarna innan match går omkring med banderoller om att stoppa våldet, som fotbollsförbundet bestämt, stoppar ingen. Man måste förstå de man försöker förändra och det är väl bland annat det Agneta håller på med. Att förstå och förstärka det positiva i supporterkulturen som förhoppningsvis på sikt tränger undan det destruktiva och kriminella.

Vi satt nästan tre timmar och pratade. Ett samtal som gjorde mig mycket glad och förhoppningsfull. Det välkammade och präktiga ajabaja-fingret fanns inte där. Här fanns inte heller någon tanke på att ta oss tillbaka till ”heja grabbar friskt humör” utan mer en inställning om att man som besökare på en fotbollsarena måste få vara den man är så länge man håller sig innanför lagens gräns. Det är okej med rosthål och svärta. Man måste inte förvandlas till korgosse för att besöka en fotbollsläktare.

Kanske är manlighetsnormen ändå i förändring. Kanske måste man inte vara så där coolt endimensionellt ultrashård. Det går att ta av sig machomasken. ÖSK:arna ”Svartvita i Stockholm” har tagit fasta på det. Dom skriver: ”Vi har alltid haft som ambition att komma bort från den stereotypa fotbollskulturen. Bort från ultras och machoprylen. Inga maskeringar, inga bangers, ja ni fattar. Vi vill bara ha trevligt.” Ja, visst är det väl det man vill...?