Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/caroline-seger-att-fa-gora-200-landskamper-kanns-valdigt-coolt/

Fotboll

Caroline Seger: Att få göra 200 landskamper känns väldigt coolt

Sveriges lagkapten Caroline Seger kan göra sin 200:e landskamp i VM-finalen. Foto: Jonas Ekströmer/TT

RENNES. Caroline Seger både debuterade och jubilerade inför folktomma läktare i Portugal. Vill det sig väl väntar en folkfest vid nästa milstolpe under VM i Frankrike.

– Bara att få göra 200 landskamper känns väldigt coolt för mig, säger hon.

200 landskamper i fotboll är få förunnat. På herrsidan finns det ingen, varken i Sverige eller internationellt. På damsidan är de tjugo stycken.

Amerikanskan Kristine Lilly toppar listan med otroliga 354 landskamper, men så spelade hon också i landslaget i 23 år och rundade av som 39-åring med en VM-kvalmatch mot Mexiko i november 2010.

Sveriges mesta landslagsspelare Therese Sjögran är tolva på den internationella listan med sina 214 landskamper. Men nu närmar sig Caroline Seger.

Inte så att hon flåsar Sjögran i nacken; Seger har en bra bit kvar för att ta rygg på sin forna landslagskompis, men med 193 landskamper på kontot kan hon definitivt skönja en milstolpe som få passerat, om nu inte ryggproblemen under VM-uppladdningen ställer till det.

Läs mer: Så ska Segers rygg klara VM: ”Inte sitta ner för mycket” 

Caroline Seger gjorde A-landslagsdebut i mars 2005 med ett inhopp mot Tyskland i försäsongsturneringen Algarve Cup i Portugal. 50 personer såg Sverige förlora matchen i Lagos med 1–2.

Åtta år senare jubilerade hon i samma turnering. Det var några fler på läktaren när Sverige spelade 1–1 mot Kina, men inte fler än 150 såg Caroline Segers 100:e A-landskamp i mars 2013.

Nu väntar något helt annat om Sverige går hela vägen i Frankrike – Caroline Seger når 200 landskamper i en VM-final. Sveriges 34-åriga lagkapten får då ta täten för sitt blågula landslag in på Stade de Lyon med plats för nästan 60.000 åskådare.

– Bara att få göra 200 landskamper känns väldigt coolt för mig, sedan extra coolt om man skulle få uppleva det på det sättet när man gjorde sin hundrade landskamp inför typ hundra personer, säger Caroline Seger.

Tror du att de stora publikmatcherna under våren är början på något stort för damfotbollen?

– Man får hoppas att det är åt det hållet som det går, för det är den utvecklingen vi vill ha för nästa generation. Det är ju ingen vardag för oss att ha mycket folk på läktarna, men det gör ju väldigt mycket när man spelar med stämning och allting. Får det ett uppsving medialt så kan det lyfta rejält. Folk blir ju intresserade av en happening.

– Jag tror att detta mästerskap blir det största någonsin som man har upplevt tack vare trycket och utvecklingen som har varit den senaste tiden, och det i ett land som Frankrike som är så fotbollsintresserat och med ett landslag som kan gå hela vägen.

Är det lite overkligt att tänka att du är nära 200 landskamper?

– Ja, det känns konstigt och det känns att det gått väldigt snabbt. Det känns helt sjukt att man spelat så mycket matcher, men det är trots allt 14 år i landslaget så det är ju inte otroligt. Sedan ska man vara skadefri och få spela också. Bara att jag fått möjligheten att få båda är häftigt.

Vad är hemligheten?

– Grejen på senare år är att optimera allting man behöver göra för att man måste, du känner av kroppen på ett helt annat sätt. Jobbet blir ju inte lättare, snarare tuffare. Det handlar om att göra det hela tiden, man får inte bli bekväm. För mig har det handlat om att sova och dricka så in i bomben, just drickandet har jag fått en jäkla grej med, skölja rent kroppen från slaggprodukter och sånt.

Hur mycket vatten dricker du?

– Det är ju olika om det är varmt och så, men till exempel efter en match så vill man få i sig mycket, sedan är man än mer noggrann när man är iväg med landslaget för det är så få dagar. Man funkar ju så som idrottsmänniska, att hittar man ett sätt och börjar tro på det, så tror man stenhårt på det. Sedan är det kanske inte helt medicinskt belagt eller så, men ibland kan man lura huvudet och kroppen.

Hur har du utvecklats som spelare?

– Tänker jag tillbaka till när jag spelade i Stattena så var det mycket sparka, spring och jobba som fan, vi var verkligen inget bollförande lag. Men jag har alltid varit en väldigt uthållig spelare, orkat mycket. På senare år har jag blivit en skickligare fotbollsspelare i mitt passningsspel, mer bolltrygg, man lär sig ligga rätt, sådana grejer får man med erfarenhet och rutin.

Känner du fortfarande att du utvecklas, eller finslipar du det du har?

– Jag tror mer att jag aldrig har varit nöjd som fotbollsspelare. Oavsett hur bra det har gått, eller hur säsongen har varit, så vill man hela tiden pusha sig. Jag tror det är därför man kommit långt, för hade man blivit nöjd så hade man stannat där och blivit omotiverad.

– För min del handlar det alltid om att fråga mig själv om hur bra jag kan bli och hur långt jag kan gå, sedan tror jag inte att jag har jättestor utvecklingspotential kvar, men jag funkar så som fotbollsspelare att jag gärna vill vara bäst hela tiden, på både gott och ont.

Hur länge tänker du hålla på?

– Jag är nästan säker på att detta blir mitt sista VM, det skulle vara svårt att hänga i fyra år till, men jag sätter ingen bortre gräns. Jag tycker det är kul, jag är fortfarande motiverad, jag tycker fortfarande jag är en bra fotbollsspelare och kroppen känns helt okej, så varför skulle jag då sluta med det jag älskar mest, bara för att det står en viss ålder i mitt pass? Fortsätter det att gå bra så kör jag på, men den dan jag tappar motivationen så är det inte ens lönt. Det kommer jag att märka, för jag är fortfarande driven.

 

Fotbolls-VM i Frankrike 2019 – stor guide