Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-27 07:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/derbytranarna-blev-vanner-nar-norling-fatt-sparken/

Fotboll

Derbytränarna blev vänner när Norling fått sparken

Bild 1 av 2 Hammarbys tränare Stefan Billborn om varför han ser så sammanbiten ut under match: ”Det hänger ihop med att jag aldrig är nöjd.”
Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån
Bild 2 av 2 När Rikard Norling första AIK-vända slutat med att han fått sparken hade han idé som ledde till att han och Billborn blev vänner.
Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

När Rikard Norling fått sparken i AIK ledde det till att han och Stefan Billborn blev vänner.

Här berättar Hammarbys tränare hur vänskapen uppstod och om sitt dåliga samvete när han inte pallar att prata fotboll med den store Bajensupportern och stolta pappan Bosse Billborn.

Inför bortaderbyt mot AIK minns Stefan Billborn också sina sista minuter i anonymitet. 

En januarionsdag 2018. Stefan Billborn skulle presenteras som Hammarbys nye huvudtränare på restaurang Kvarnen.

– Jag stod utanför någon köksingång och väntade. Då kom en gubbe med Hammarby-halsduk och frågade: Vet du vem som ska bli ny tränare i Hammarby?

–Ja, det är jag. Nej ärligt, sade han, vem är det? Nämen det är jag. Och han bara: ”Äh!” Och så gick han.

Snart ett och ett halvt år senare har Stefan Billborn satt sin tydliga profil på Hammarby. På söndagen väntar AIK och Rikard Norling på Friends. Hur deras relation är?

– Den är bra. Vi brukar träffas och fika ett par gånger om året, säger Billborn. 

Rikard Norling är född 1971, Stefan Billborn 1972. Norling gjorde kometkarriär som tränare men kraschade när han fick sparken av AIK i slutet av 2008. Då hade Billborn klivit upp till Brommapojkarnas juniorlag efter att flera gånger följt BP-spelare från 13 till 16 år.

– Rikard hade en fundering att han kanske inte skulle vara fotbollstränare utan jobba med ledarskapsutveckling.

– Han tänkte att elittränare inte har möjlighet att åka iväg och förkovra sig när de jobbar med ett lag. Kan det inte finnas en nisch att någon kommer till tränarna i en klubb och är med dem i deras vardag och kör en form av internutbildning? Och så testade han idén i BP.

Nog för att fotbollsintresset var stort bland BP-tränarna men vad jag hört tyckte vissa att nördnivån nådde lite väl höga höjder när det klickade mellan Billborn och Norling.

– Rikard skulle vara med mig och gå vid sidan i två veckor men var nog där i fyra. Vi satt före och efter träningarna och gick igenom saker. Vad har vi gjort? Vad kan vi göra bättre? Det kunde vara allt från hur man står och pratar med gruppen till vilka övningar man kört. Efteråt fick jag en hel pärm han hade sammanställt, det var jäkligt ambitiöst gjort.

Det låter som att Billborn tror på utbildningsidén Norling hade. Den blev ändå aldrig verklighet. Jobbet med Assyriska kom emellan.  

– När Rikard hade Malmö FF var jag nere och gjorde praktiken på min PRO-utbildning hos honom. Vi pratade lite löst om att jag skulle jobba med honom. 

Vem av er är mest fotbollsnörd?

– Det är han. Det är jag övertygad om, säger Stefan Billborn. 

– Jag var extremt fotbollsnördig när jag jobbade med ungdomar. De där lagen, det var allt i mitt liv. På gott och ont. Jag är helt övertygad om att det du lägger ner i form av engagemang i spelarna är det du får tillbaka. Jag har haft John Guidetti boende på madrass hemma hos mig när hans föräldrar var borta. Jag har haft Junior som spelare sedan han var 12. 

– Jag tappade jättemycket av mitt sociala liv under de 20 år jag höll på så, det är egentligen sjukt. Jag har jättestort fotbollsintresse men nu är det ett jobb. Jag plöjer inte alla matcher när det är VM.

– Däremot läser jag mycket så att jag är hyfsat uppdaterad på vart den internationella fotbollen är på väg. Jag har prenumererat på den holländska tränartidningen i 20 år. 

Vad är du nyfiken på nu?

– Det är fortfarande hur man skapar yta och oorganisation hos motståndarna när de ska försvara sig. Hur man skapar förståelse för det hos de egna spelarna.

Stefan Billborn ger direktiv i en hemmamatch mot Häcken.

Likheten mellan Norling och Billborn är att de hade klubbens dna i blodet när de blev huvudtränare i AIK respektive Hammarby.

– Jag var på Hammarbymatcher när jag var liten med farsan och med kompisar. Min pappa är jätte-hammarbyare. Han har åkt på bortamatcher och går på alla hemma. Jag är uppfostrad att vara hammarbyare men när jag var tränare i BP var det skönt att jag inte hade något uttalat supporterskap. 

Hur tycker din pappa (Bosse) det är att hans son nu tränar Bajen?

– Han tycker nog att det är jävligt stort. Han är lite som en tupp. Fast det är mest jobbigt tycker jag.

Stefan Billborn beskriver med värme och frustration situationer på föräldrarnas hemmaplan. 

– Om folk kommer fram på gatan och vill prata fotboll så försöker jag alltid ta mig tid. Men däremot, när min farsa vill prata, då orkar jag liksom inte. Det kan jag få skit av honom för och jag får dåligt samvete ibland.

– Och så står mamma bredvid: ”Prata inte fotboll, då går Stefan härifrån”. Men jag vill att det ska vara en fristad att träffa dem. 

Stefan Billborn har snabbt fått en relation med Hammarbys fans som Rikard Norling länge haft med AIK:s. I grunden finns en förståelse från tränarbänken upp till läktarna. 

– Det här är det finaste tränarjobbet man kan ha i Sverige, i alla fall med min uppväxt, säger Stefan Billborn. Om FC Köpenhamn ringde och sade att jag fick fyra gånger så mycket pengar – nej, det finns ingen anledning.

– Jag respekterar supportrarna och har samma bakgrund som många. Jag har bott på södra sidan i hela min uppväxt. Tyresö, Bandhagen, Rågsved. De kanske kan identifiera sig med mig.

– När jag fått jobbet var det en, antagligen äldre, herre som mejlade: Så jävla skönt att det är nån som pratar stockholmska.

Stefan Billborn hade direkt en tydlig bild av hur Hammarby skulle vara. Den tekniska fotbollen skulle lyftas fram. Skit-i-om-vi-förlorar-attityden skulle bort.

Han hade också en tydlig programförklaring av hur Hammarby skulle spela. Han presenterade det här för spelarna:

– Fotboll spelas med en boll. Det är vår boll. När vi har bollen ska vi anfalla, anfalla, anfalla. När vi tappar bollen, då tar vi tillbaka den. Det är essensen. Det är Hammarby för mig. 

– Vi vill spela dominant fotboll. Dominant fotboll är inte att stå och vicka på arslet och göra överstegsfinter. Dominant fotboll är att sätta runt bollen hårt så att motståndarna måste flytta på sig och det är att attackera med fart. Det jag får tuppjuck av är om spelarna gör saker för att vara läckra. Vi har skalat bort sånt.

Bajentränaren med anteckningsblocket mot Örebro.

Att följa Stefan Billborn när Hammarby spelar är att se en tränare som verkar uppleva olika nyanser av elände. På presskonferensen i måndags – efter 2–2 mot Norrköping i årets allsvenska match – sade han:

”Jag mår alltid dåligt. Före, under och efter en match.” 

– Det hänger ihop med att jag hela tiden sitter och tänker: ”Vad händer nu? Vad händer nu?” Jag tittar väldigt kritiskt på allt och slänger ur mig ”fan” och ”skit”. Det spelar ingen roll om vi leder med 4–0 eller ligger under, säger han dagen efter när vi träffas på Årsta IP.

– Jag vill att det ska vara på ett visst sätt, samtidigt är jag väldigt mån om att spelarna ska ha en frihet och att de läser spelet och har förståelse för hur man angriper saker taktiskt.

– Men det hänger också ihop med att jag aldrig är nöjd. Jeppe (Andersen) brukar vara på mig ibland: ”Du är så jävla negativ. Nu har vi vunnit fyra raka och slagit Östersund och det är bara skit allting.” 

– Jag är medveten om det men om man har haft förmånen att vara framgångsrik på ungdomsnivå och få fram många spelare så tror jag att det är hemligheten. Men kan inte vara nöjd. Då blir det ingen utveckling på spelarna.

– Jag vet att jag blir filmad på bänken när vi har målchans och det ser jättekul ut om jag inte rör en min. 

I stället antecknar han i sitt block.

– Jag skriver ner alla tider och sekvenser så att jag lättare ska hitta det när jag tittar på matchen efteråt. Jag skriver också ofta ner en minut och en känsla. Min känsla om vad som kommer att ske eller om det ser ut på ett visst sätt. Sen brukar jag skriva ner saker jag ska ta upp i halvtid. Det är oerhört viktigt att kunna leverera något som spelarna tycker är relevant. Annars är det bättre att hålla käften.

De gånger Stefan Billborn står upp är laget oftast i underläge. Det är en signal till spelare och fans. Jag är också här.

Han har inte alltid varit så här vid sidlinjen.  

– Från början när jag hade ungdomslag, då var det radiostyrt. Jag stod och skrek och låg på spelarna som sjutton. Sen började jag inse att jag hjälper dem inte med att vara så. Jag måste lära dem vad det är som gör att om vi gör så här så blir det så här. Och i dag, att tro att man ska få ut några taktiska direktiv på Tele2 är bara larvigt. Man hör inte varandra. 

Nackdelen med att vara fysiskt passiv vid sidlinjen är att alla känslor stannar i kroppen.

– Jag är mentalt slut efter en match. Det spelar ingen roll hur matcherna varit, säger Billborn.

Vad gör du då?

– Jag åker nog bara hem och sätter mig och tittar in i väggen och hoppas att jag kan sova. 

Att personer i elitidrotten har svårt att sova efter match eller tävling är vanligt. När Stefan Billborn kommer in på vårens succéspelare Muamer Tankovic säger han:

– Han har mognat mycket och han har nog sett om matchen två gånger när vi träffas för att han inte kan sova.

Stefan Billborn tycker att Hammarby är ”mycket bättre spelmässigt i år”. En orsak är det defensiva jobb exempelvis Tankovic gör. 

– De fyra vi har längst fram får enormt mycket frihet – mot att de lägger ner det jobb som krävs i återerövring och press. Det presspelet sätter mentaliteten för hela laget.

En annan framgångsfaktor är Vidar Örn Kjartansson. Den isländske anfallaren är på lån från ryska Rostov. Derbyt kan vara sista matchen i Hammarby.   

– Jag vet att Jesper (Jansson, sportchef) och Micke (Hjelmberg, chefsscout) har alternativ. Vi vill helst behålla Vidar men vet att det kan bli svårt. 

Kjartansson avslutade anfallet som till och med fick Stefan Billborn att flyga upp av glädje. Norrköping fick aldrig låna bollen innan det var 1-0.

– Kan man slå 32 passningar och göra mål, säger Billborn och börjar le. Att lyckas med det är fantastiskt. 

Läs mer: Landslagsplatsen ett lyft för Per Karlsson