Efter dagar av sol har det regnat på natten och söndagsförmiddagen och på Djurgårdens träningsanläggning vid Kaknästornet är det nästan lite kyligt.

På konstgräset är det full fart. Alla spelarna har överdragsjackor på, många har dessutom halvlånga långkalsonger för att hålla värmen ordentligt.

17 supportrar är på plats för att följa söndagens träning. Störst intresse riktas mot en blond, ganska långsmal kille i rött skägg.

På Curtis Edwards bröst står det nummer 24, hans nummer i Djurgården. Det är hans tredje träning med laget sedan övergången från Östersund blev klar och Edwards, i sina klarlysande rödorange skor, visar med handklappningar och rop på engelska att han är med.

När mittfältspelarna och anfallarna tränar snabba passningar med bara ett tillslag visar nyförvärvet sin tekniska skicklighet.

– Good Curtis, ropar Thomas Lagerlöf, den ena i Djurgårdens tränarduo.

När det blir dags för spel tar andra halvan över och Kim Bergstrand driver på. Tempot är högt och när någon spelare gör mål får han glada tillrop.

Stämningen är så bra den kan vara i en spelartrupp som just nu ligger trea i allsvenskan, som har tio raka matcher utan förlust och som vid en vinst mot Elfsborg på måndagskvällen blir nya serieledare.

– Det var en intensiv träning och det är en bra grupp. Bra och starka tekniker, så jag gillar det verkligen, säger Curtis Edwards när han stannar till på vägen upp mot omklädningsrummet och den hägrande lunchen.

Med svetten rinnande i ansiktet berättar han om varför han lämnade Östersund och varför det blev Djurgården.

– Jag kände bara att jag hade uppnått mycket med Östersund, men nu var jag osäker på om vi skulle kunna nå samma höjder igen. När så Djurgården visade intresse, en toppklubb som vill spela i Europa, så var det rätt tid att ta steget.

– Jag tycker att det är ett steg upp.

Avgörande för valet av ny klubb var ett samtal med Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand.

– De berättade att de följt mig hela tiden i Östersund och verkligen gillade mig som spelare och sa att jag skulle passa bra in i laget. Om man frågar fotbollsspelare, så är tränarnas tro på en den viktigaste saken. Så det var en stor faktor, säger Curtis Edwards.

Det här var din tredje träning, har du lärt känna några spelare än?

– Jag hade tittat på Djurgården mycket så jag känner igen alla spelarnas ansikten. Nu ska jag lära känna dem, de har välkomnat mig och de är coola.

Är det någon skillnad på träningen i Östersund och i Djurgården?

– Det är mer spel och tempot är högre här, så det är något jag måste vänja mig vid. Det är ungefär samma övningar som i Östersund, men tempot är högre.

Hur känns det att vara med matchtruppen mot Elfsborg?

– Jag kommer att sitta på bänken, så det är kul. Det är bra att få vara inblandad redan i den första matchen. Jag måste jobba hårt så kanske jag får chansen snart.

Du vill helst spela som innermittfältare där det hård konkurrens?

– Ja, det är många bra spelare. Jesper (Karlström), Kevin (Walker), Fredrik (Ulvestad), Astrit (Ajdarevic). Det är talangfulla spelare så jag vet att det kommer att bli tufft. Det är ett steg upp från där jag varit, men jag är redo.

25-årige Curtis Edwards fotbollsresa är något utöver det vanliga. 

– Det har varit upp och ner, ja, det är en lite speciell historia. Det är galet egentligen.

Han kommer från Middlesbrough i nordöstra England, vilket hörs tydligt på hans dialekt. Fotboll började han spela som liten knatte i Morton FC, men han hamnade så småningom i storklubben Middlesbroughs akademi. Han var klart lovande och som 16-åring fick han spela två träningsmatcher med A-laget och en reservlagsmatch.

Men sedan tog det stopp.

– Jag var i Middlesbrough i åtta år tills jag var 19 år. Då slutade jag spela. Efter det spelade jag bara på lördagar i min pappas korplag i ungefär två år.

– Och sedan blev det division 3 i Norrland, säger Curtis Edwards och får det att låta som den mest självklara sak i världen.

Men hur gick det till när du hamnade i lilla Ytterhogdal?

– Det var en kompis från Middlesbrough som spelade där. Jag vet inte om du känner till Brian Wake, han spelade i Östersund när de låg i division 1 och började träna Ytterhogdal. Jag pratade lite med honom på Facebook och han frågade om jag ville komma över, berättar Curtis Edwards och fortsätter:

– Då arbetade jag som byggnadsarbetare i London tillsammans med min pappa och höll på att bygga en garagebyggnad och jag tänkte bara, varför inte? 

Hur var det att komma till lilla Ytterhogdal från London?

– Jag åker och testar något nytt och ser vad som händer.

– Det var mycket tyst och litet, men ärligt talat så älskade jag det. Jag gillade att spela och att få komma bort från min hemstad och bara ta det lugnt.

Men vad gjorde du på fritiden?

– Vi var tolv engelska killar, så du kan ju tänka dig. Det var mycket Fifa-spel och sådana saker och det gick bra för oss, vi vann många matcher. Det var verkligen kul.

Och så såg Östersund dig?

– Ja, i en vänskapsmatch mot Djurgården faktiskt. Det var en tuff match.

Totalt spelade Curtis Edwards 81 matcher i Östersund och gjorde 13 mål. Men det blev också elva matcher i Europa League och Edwards säger att hans största upplevelse i karriären så här långt är mötet med Arsenal på Emirates stadium i London när Östersund chockvann.

– Hela min familj och massor av vänner hade kommit ner från Middlesbrough och Östersund hade så många supportrar där.

– Det var ett annat nästan obegripligt ögonblick. Det var inget jag hade väntat mig när jag gick till Östersund, men jag försökte bara njuta av stunden för det är inte ofta man får sådana chanser.

– Synd bara att vi förlorade hemma.

Curtis Edwards tackar förre Östersundstränaren Graham Potter för att hans fotbollskarriär fick en nystart. Potter lämnade Östersund för Swansea, men tränar nu Brighton i Premier League.

– När jag kom till Östersund trodde jag inte att jag skulle få spela så mycket. Men han trodde på mig direkt och jag fick spela mycket och han tog fram det bästa ur mig som fotbollsspelare.

Hur skiljer han sig från dina nuvarande tränare?

– De är likadana. Det är intensivt och de kräver mycket av spelarna varje dag. Spelarna vill jobba riktigt hårt och kämpa för laget och för att ta en plats.

– Och det gillar jag, säger Curtis Edwards.