Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-22 20:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/domarna-mitt-i-derbystormen-ville-inte-springa-mot-klacken/

Fotboll

Domarna mitt i derbystormen: ”Ville inte springa mot klacken”

Domaren Bojan Pandzic bröt tillfälligt vårderbyt mellan Djurgården och AIK på grund av att ett knallskott som kastades inne på arenan. Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

Publikfester och klassiska matcher å ena sidan. 

Å andra sidan läktarbråk och hatramsor. 

Ett Stockholmsderby vrider upp känslorna till max och i mitt i stormen står en domare som försöker sköta sitt jobb. 

– Det kröp fram en nervositet, konstigt vore annars, säger förre elitdomaren Martin Ingvarsson om när han fick reda på att han skulle döma ett derby.  

Andreas Ekberg dömer AIK–Djurgården under söndagen. 34-åringen har dömt Stockholmsderbyn tidigare men aldrig förut ”Tvillingderbyt”. 

Vårens derby mellan lagen, då AIK vann med 2–0, dömdes av Bojan Pandzic. Han menar att det är just den typen av matcher man vill ha som domare. 

– Det blir höjdpunkten. Du får en helt annan energi om det är 35.000 på läktarna än om det är 5.000, det går inte att undgå. Det är både positivt och negativt. Det blir mer tryck och sedan kommer en annan medial aspekt. Men det är en fantastisk roll man har där. Sveriges bästa lag och du står i mitten och ska styra det utan att hamna i fokus, säger Bojan Pandzic. 

Samtidigt tar han inte in alltför mycket av spektaklet som sker på arenan. 

– Man är i sin bubbla och man hinner inte ta in allt på läktarna som man gör från tv eller som publiken kan göra. Vi har nog med beslut att följa på planen. Möjligtvis om det är nåt avbrott i spelet, då kan man titta upp och tänka ”Wow, det här är häftigt”. Och så pang, stänger man den dörren och går tillbaka in i bubblan. 

Vad tänker du på med det negativa? 

– Det blir en annan press och den kan göra att man funderar lite för mycket i något läge. Den dagen man gör det finns det en risk att du tar beslut som inte är korrekt eller att du påverkas av yttre faktorer. Även om man inte gör det, sitter det någonstans omedvetet. Om det är hett där ute kanske man tar en frispark bara för att lugna ned det hela även om det inte är rätt. 

Med en stormatch som AIK–Djurgården följer också att domslut skärskådas på ett sätt som det inte gör i till exempel Falkenberg–Sundsvall. 

– Man förstår att det är derby och att det granskas hårdare. Det är inget man går och tänker på utan vi gör vårt jobb därute. Ibland har man oflyt som domare, man blir skymd eller blir lurad av en spelare. Men känslan att det är något större än normalt påverkar inte, för man vill bara göra rätt. 

När det vankas fotbollsderby brukar det ofta låta att det är viktigt att domaren sätter ”rätt nivå”. Alltså att tillämpa en högre toleransnivå för vad som är fult spel, och inte visa gula kort för en tackling som annars hade förtjänat varning. 

Bojan Pandzic berättar att det inte är något man som domare planerar på förhand utan att man känner av det under matchen. 

– Man kan inte förutse något som händer på en fotbollsplan. Är det derby är det ofta så att lagen vill ha en högre nivå. Det kan man märka som domare efter bara någon minut, att här vill de köra på. Då låter vi dem få det lilla extra som kanske inte går i varje match. 

Martin Ingvarsson lade visselpipan på hyllan efter säsongen 2010. Under en lång karriär med 338 allsvenska matcher hann Ingvarsson med att döma ”tvillingderbyt” mellan AIK och Djurgården fyra gånger. Involverar man Hammarby i ekvationen dömde han Stockholmsderbyn vid totalt 17 tillfällen. 

– Det är de matcherna jag kommer ihåg allra mest. Det var ju nästan en elektrisk stämning på arenan. Precis som spelarna lyftes man som domare av den här stämningen. Är det något man saknar är det faktiskt de här matcherna, säger Martin Ingvarsson.  

Påverkades du eller var man i en bubbla? 

– Man hör så klart alltihop, men någonstans fattar man beslut och tänker inte på konsekvenserna. Det var först efter ett beslut man förstod att det där inte var så populärt. Blåste du straff emot AIK framför deras klack, då ville du nog inte springa för långt ner mot den läktaren. Men jag vill påstå att man var så inne i det att man inte blev påverkad. 

Han har ett specifikt derby på näthinnan, AIK var i underläge med 0–3 men en upphämtning som inleddes med Mats Rubarths mål på halvvolley och Samuel Ayorindes nick på övertid, gav de svartgula en poäng på Råsunda den 2 juni 2003. 

– Man får ofta frågan vilka fel man har gjort och det är ju rätt så många. Men just denna match känner jag var min bästa. När jag gick av Råsunda var jag helt tom, jag hade inte hunnit tänka på hela matchen. Det hände saker hela tiden så man hade inte tid att reflektera över något annat än att fatta rätt beslut. Det var som att alla spärrar släppte, man var i trans. 

– Trots att de fångade upp 0–3 till 3–3 var det inga domslut som var ifrågasatta efter matchen. Det är ett gott betyg kan man tycka eftersom minsta lilla felbeslut hade hamnat på löpsedlarna, men nu blev jag knappt omnämnd över huvud taget. 

Martin Ingvarsson under AIK–Hammarby säsongen 2007. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det stökigaste derbyt Ingvarsson ansvarat för var Hammarby–Djurgården säsongen 2006. I första halvlek fick en linjedomare ett föremål kastat på sig och i den andra spårade det ur när fyrverkerier sköts in på planen och flera hemmasupportrar stormade Söderstations gräs. 

Martin Ingvarsson valde att bryta matchen. 

– Vi hade fått indikationer redan innan matchen att det kunde bli stökigt. Vi visste att någonting kunde hända och det fanns en beredskap. Vi fick ganska klara instruktioner att om det kom in folk på planen, var det bara att lämna så fort som möjligt. 

Vilka känslor var det när man tilldelades ett derby?

– Det var ju en konstlad känsla. Klart man var glad över förtroendet, men tro fan att det kröp fram en nervositet, konstigt vore annars. Men det är ju bra att vara lite nervös och när man väl blåste igång släppte det. Då var man i en miljö där man trivdes och som man kunde. 

– Jag fick världens bästa ledarskapsutbildning och jag fick betalt för det också. Att man ger sig ut i något där man inte vad som kommer att ske.