Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 16:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/hade-projektet-blivit-av-hade-jag-nog-bott-i-afrika-nu/

Fotboll

”Hade projektet blivit av hade jag nog bott i Afrika nu”

Bild 1 av 2 Patric Jildefalk blev inte fotbollsproffs. Men ångrar inte sitt liv i AIK:s tjänst.
Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån
Bild 2 av 2 Patric Jildefalk blev AIK-tränare. Och han ångrar ingenting.
Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

Han hade två drömmar. Att bli fotbollsproffs eller rockstjärna. Patric Jildefalk blev AIK-tränare. Och han ångrar ingenting.

– Mitt mål kommer alltid att vara ansvarig tränare för ett lag och helst av den här storleken för det är vad jag drömde om när jag valde att bli tränare.

Om Rikard Norling får sparken så kan Patric Jildefalk, 33 år, ta över.

Men än så länge får han nöja sig med att vara assisterande till AIK:s guldtränare. 

– Att vara en del av ett team är helt fantastisk. Jag ska alltid tacka Rikard för att han involverat mig mer och mer i A-laget.

Det är Jildefalk som bestämmer vem som ska lägga straffarna, ett rätt enkelt beslut med Sebastian Larsson i laget.

I övrigt är det Norling som står för de slutgiltiga besluten.

– En assisterande ska gå in och hjälpa huvudtränaren med det huvudtränaren vill göra, det tror jag handlar om en social sida, att förstå en människa och det tror jag att jag är bra på, säger Jildefalk.

Han är uppvuxen i Rotebro men känner sig mer hemma i västerort och Solna efter att ha spelat ungdomsfotboll i Brommapojkarna, Vasalund och AIK.

I Brommapojkarna spelade han med Gabriel Özcan som gick till AIK 2006 men ideliga skador satte stopp för en karriär som såg ut att föra honom riktigt långt.

I AIK spelade Jildefalk i pojkallsvenskan med Per Karlsson, de gick också i samma klass i Solna gymnasium, men ”Pertan” fick ofta kliva upp till juniorerna och träna med A-laget. 

– Han gjorde alltid sitt jobb till det yttersta och höll en hög lägstanivå. Han var rätt mycket mittfältare då men blev sedan mittback.

Pappas pojkdröm dog när Patric Jildefalks egen proffsdröm dog. ”Men jag sitter ju här som svensk mästare.” Foto: Jonas Lindkvist

Under sista året på gymnasiet insåg Jildefalk att han inte skulle kunna ta stegen mot toppen. Ett tufft beslut som fick pappa John att be honom tänka om både en och två gånger.

– Hans pojkdröm dog där och då på något sätt. Men jag kan inte ångra mitt beslut, jag sitter ju här som svensk mästare, säger Jildefalk när vi träffas i foajén i klubbhuset i Karlberg.

Samtidigt frågade Mikael Stahre, som tränade AIK-lagen på skoltid, om Jildefalk inte ville bli tränare i stället.

Jildefalk hann knappt sluta som elev innan han var tillbaka som ledare på gymnasiet och han var dessutom assisterande tränare i AIK:s 93-lag där han fick se en ung Robin Quaison.

– Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var jätteduktig men jag undrade också om han skulle hålla hela vägen.

Innan Jildefalk ens fyllt 21 år fick han förfrågan om att gå in som tränare i AIK:s allsvenska damlag. Han fortsatte en säsong till, då med Benny Persson.

– Jag ville påverka allt och var jäkligt ambitiös, jag ville göra allting. 

Han skrev in sig i historieböckerna som den yngste tränaren för ett elitlag oavsett herr eller dam.

– Det var jäkligt stort på ett sätt men samtidigt var damfotbollen outvecklad, det fanns oerhört mycket att göra.

Efter placeringarna fyra 2008 och åtta 2009 åkte damlaget ur allsvenskan 2010. Men gick upp igen året efter.

Efter succén med Mohamed och Teteh Bangura började AIK:s sportchef Björn Wesström se sig om efter ett samarbete med klubbar i Sierra Leone.

I det projektet ville han ha med Patric Jildefalk.

– Björn ångrar nog att det inte blev så för vi tror att det kunnat bli jäkligt bra. Förutom att jag förmodligen bott i djungeln i dag. 

Tillsammans med Jens T Andersson åkte Jildefalk till Ghana och Togo. Under en veckas tid satt AIK-duon på läktaren och tittade på ett ”Dream team” som agenter satt ihop. 

Man kan inte förstå hur det är om man inte varit i de här krigshärjade länderna.

Senare åkte de tillsammans med Wesström till Sierra Leone för att se om man kunde ta över en klubb eller starta en egen klubb. 

Efter att ha utrett de ekonomiska möjligheterna åkte projektet i papperskorgen.

– Infrastrukturen var åt helvete. Man kan inte förstå hur det är om man inte varit i de här krigshärjade länderna. 

I stället för att bosätta sig i Sierra Leone började Jildefalk arbeta med både scouting, U21-laget och AIK:s akademi. 

Som 30-åring undrade Jildefalk vad nästa steg skulle bli.

– Det finns andra uppdrag runt om i Sverige som jag absolut skulle vilja testa på. 

Men åter igen klev Björn Wesström in i handlingen och frågade om Jildefalk ville ansvara för analysarbetet.

Skulle Jildefalk lämna AIK? Han funderade på andra utmaningar i fotbolls-Sverige men blev kvar i Solnalaget. Foto: Jonas Lindkvist

Under en vecka satt han tillsammans med Ulf Kristiansson för att lära sig hur arbetet går till. 

– Jag tycker att Ulf är bäst i landet när det gäller den teknik som har med analys att göra. 

Fram till maj 2016 var det tränaren Andreas Alm som fick nytta av Jildefalks analyser.

– Andreas ville testa väldigt mycket för att se vad som passade oss bäst, det passade mig. 

När Rikard Norling, som han kände sedan tidigare, tog över blev Jildefalk ännu mer bekväm i sitt jobb.

Tillsammans tittade de på ett traditionellt 4–4–2-system och såg 3–5–2 som ett komplement att sätta in när det behövdes. 

– Rikard hade bland annat varit hos italienska Torino och sett deras 3–5–2-spel. Han hade också använt det i superettan. Jag hade själv spelat så med damerna och i akademin. 

Tanken var att kunna använda 3–5–2 i kvalet till Europa League.

– Ligger vi under så behöver vi flytta fram mer folk men leder vi så kanske vi behöver backa ned med lite spelare. 

Ett första test skulle ske i allsvenskan mot Malmö FF på hemmaplan 17 juli 2016.

– Jag minns det så väl. Vi hade fått en vecka på oss att träna in systemet och ingen visste om det, det fick inte läcka ut på något sätt. 

AIK vann skotten med 14–8 och hörnorna med 5–2 i en match som slutade 1–1.

– Vi kände att det funkade och det var då det började. 

I fjol gav 3–5–2 utdelning i form av SM-guld och 50 gjorda mål på 30 matcher. 

Även om AIK har läge för guld även i år så har spelet knappast höjts till nästa nivå och målen ramlar inte in lika lätt som då.

– Många lag har läst vårt spel och frågan inför den här säsongen var vad vi måste skruva på. Jag tror att det handlar mer om våra spelare än att vi har gett motståndarna nycklarna att låsa upp vårt spel. 

Det är de matcherna han lackat ur, Sirius borta där vi låg under med 1–2 och det behövdes kastas pennor, liksom.

AIK använder videoklipp i pausen för att hitta rätt väg framåt och hålla tätt bakåt.

– Det kanske bara är tre matcher där vi inte använt en enda bild. Det är de matcherna han lackat ur, Sirius borta där vi låg under med 1–2 och det behövdes kastas pennor, liksom. Då blir det känslomässigt och mer verbalt. 

I fjol tog spelare som Alexander Milosevic och Robin Jansson på sig huvudroller direkt.

– Nu har det tagit lite mer tid innan det satt sig. 

AIK hoppas på en lika poängrik höst som i fjol.

– Början på hösten i fjol var fantastisk, då orkade vi nöta på som tråkig traktor. Där är vi inte riktigt i dag men vi är en poäng från serieledarna och har vunnit mot dem. De sju matcher som återstår kommer bli minst lika sagolika som i fjol.

På söndag står Rikard Norling med kavaj, nystruken skjorta och blanka skor för att leda AIK i bortaderbyt mot Hammarby.

– Vi som är runt är arbetare och klär oss i arbetarkostymen som är AIK-overallen. Hur mycket kostymmänniska är man? 

Patric Jildefalk tror att ”de sju matcher som återstår kommer bli minst lika sagolika som i fjol.” Foto: Jonas Lindkvist