Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 08:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/i-var-forening-tror-vi-pa-de-nyanlandas-kraft/

Fotboll

”I vår förening tror vi på de nyanländas kraft”

Kaveh Pakjoo engagerar sig ideellt för att få till fritidsaktiviteter för ensamkommande ungdomar, bland annat fotboll. Foto: Hampus Andersson

Tro inte att det räcker att slänga in en fotboll och att integrationen sedan löser sig av sig självt. Eller som de säger: anställ någon invandrare från förorten, de pratar samma språk. En naiv tanke det också, enligt Kaveh Pakjoo, som kom till Sverige från Iran som barn. 

Han vet att det krävs tanke bakom en verksamhet för att hjälpa ensamkommande ungdomar in i det svenska samhället. Det är vad han gör i Blackeberg och Bromma utanför Stockholm, där han 2018 utsågs till Min lokala hjälte i Bromma.

När han nyligen läste DN:s reportage om vad som hänt med fotbollen i Sorsele i Västerbottens inland blev han bestört. 

Sorsele IF fick hundratusentals kronor för att underlätta integreringen av invandrare, i de flesta fall flyktingpojkar från Afghanistan. Resultatet blev att svenskar och nyanlända i stället gick åt varsitt håll. Först försvann svenskarna från klubben och startade eget. Nu försvinner de ensamkommande killarna och kvar står tränaren utan lag.

Politiker och idrottsförbund trodde av gammal vana och utan närmare eftertanke att fotbollen skulle bli en sluss in i samhället för invandrare. I Sorsele anser inblandade att fotbollen i stället har splittrat samhället.

– Jag har inga lösningar och svar att ge idrottsföreningar i Västerbottens inland, men det går med ganska enkla medel att tillsammans med ungdomarna skapa målbilder och förutsättningar som är positiva, säger den utbildade fritidsledaren Kaveh Pakjoo.

Lite mer än 30 ungdomar spelar fotboll på Blackebergs bollplan när DN besöker Kaveh Pakjoos förening.

Han startade en ideell förening och skissade på en idé för nyanlända afghanska pojkar, delvis eftersom han själv växte upp på institution och visste hur det är att lägga sig på kvällen på ett boende utan mamma och pappa.

– Målet är att erbjuda dem så mycket fritid som möjligt nära skolan, säger han. 

Att ha kul, skratta och träffa kompisar, få ett avbrott i vardagen och ett andrum från miljön på boendet, men också att ge dem något de har nytta av i framtiden, beskriver han verksamheten som han lägger ned runt tio timmar oavlönat arbete på i veckan.

Ingen av pojkarna kunde åka skridskor, så han startade ett skridskoprojekt. Många av dem kunde heller inte cykla eller hade ingen cykel, så ett cykelprojekt startades. Simning blev ett annat projekt. 

Vi vågar ställa krav på dem för att de ska växa.

En grillfest för grannar och vänner arrangerades. Lokala samarbetspartner lokaliseras i Bromma och Blackeberg. Så blev det futsal och fotboll. Senare testades 24 olika sporter under nästan ett år.

– Vår tanke med fotbollen har aldrig varit tävling eller seriespel, det här är kompisfotboll, alla är välkomna på samma premisser. Tillsammans med ungdomarna bygger vi upp vad vi har för regler, anda och kultur och de ska efterföljas, säger Kaveh Pakjoo, och fortsätter:

– I vår förening tror vi på de nyanlända ungdomarnas kraft. De har gjort en jätteresa hit och är vana att kämpa hårt. Därför vågar vi också ställa krav på dem för att de ska växa.

Hade det blivit annorlunda om ni spelat tävlingsfotboll?

– Jag tror det hade skapat en annan anda. Det behöver inte vara negativt, men man ska vara klar med vad man har för målbild. Och vårt mål har varit att ha kul, skratta och att pojkarna ska få ett andrum.

”Vårt mål har varit att ha kul, skratta och att pojkarna ska få ett andrum”, säger Kaveh Pakjoo. Foto: Hampus Andersson

Med fotbollen som verktyg har ledarna sedan visat hur det går till i svenskt föreningsliv. Enkla saker som samlingar, sitta i ring, prata, rösta, fruktstund, språket.

– Vi bjuder alltid på frukt – och blir det för hett på planen så bryter vi för fruktstund. Och sedan pratar vi, säger Kaveh Pakjoo.

Det är inte konstigt, menar han, om det blir tufft ibland, när ungdomarna bär med sig ”mycket känslor”.

– Men då gäller det att vara en trygg vuxen och bryta och ta fajten. Vi har haft otaliga diskussioner med ungdomarna och omröstningar med dem: Hur vill ni ha det på er fotboll? Vad är det som gäller? Under en tid utnämnde vi alltid den som hade spelat sjystast, som fick en chokladbit. Ingen tycker det är kul när det blir för hårt.

Då gäller det att vara en trygg vuxen och bryta och ta fajten.

Genom kompisfotbollen som Kaveh Pakjoo startat har nyanlända afghaner hittat till andra idrottsföreningar, fått jobb och ett socialt nätverk.

● ● ●

Svante Elfving fick idén till Sverige United när Fotbollförbundets årsmöte lanserade kampanjen ”Alla är olika – olika är bra”.

Han hade ett förflutet som division 4-spelare, pojklagstränare och styrelseledamot i tio år i allsvenska Elfsborg. Han ville bidra och beslöt att dela med sig och startade då en stiftelse för att stötta eldsjälar och föreningar inom fotbollen.

Syfte: fotboll för integration.

Nu har Sverige United delat ut stipendier på 50.000, 30.000 respektive 20.000 kronor i tre år vid en årlig gala på Operaterrassen i Stockholm. Stiftelsen har även hjälpt ett 80-tal klubbar från Parkalompolo IK i norr till Trelleborg i söder med upp till 10.000 kronor i ekonomiskt stöd. Som ofta betytt att klubbarna kunnat köpa bollar, västar och koner.

Det kan säkert vara svårt för en enskild klubb att veta hur den ska gå till väga för att lyckas med integrationen av nyanlända och invandrare, tror Svante Elfving.

– Vi har startat ett forum på vår Facebook-sida för de klubbar vi hjälper. Där delas många råd och tips i en sluten grupp. Tanken är att det ska bli ett mer aktivt forum där klubbar kan hjälpa varandra hur man ska tänka och göra, säger han.

Läs mer: Integrationsprojektet slutade med att laget försvann