Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 06:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/jag-var-som-tjurfaktaren-i-tjuren-ferdinand-stanga-mig/

Fotboll

”Jag var som tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand: Stånga mig”

Henrik Rydström har levt med Kalmar FF i 25 år.
Henrik Rydström har levt med Kalmar FF i 25 år. Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

Efter 25 år i föreningen blev tre månader på tränarbänken slutet för Henrik Rydström i Kalmar FF. För DN berättar han om hur han börjat självcensurera sina politiska åsikter, och hur han stångats med klubbledningen.

– När de här 15 matcherna kom så insåg jag att ”it's a trap”. Jag kommer inte ur de här matcherna levande, säger han.

Malena Johansson
Rätta artikel

Henrik Rydström vänder nästan varje resonemang till kritik mot sig själv. Men efter en timme i telefon säger han:

– Jag tror att jag har råkat skapa en bild av att jag är jävligt obekväm att ha att göra med, och det är jag ju inte. Däremot har jag ett behov av att vara uppriktig med hur vi har det.

Han konstaterar själv att han pratar mycket, om hur hans politiska engagemang har varit ”jävligt ouppskattat” och hur han med sorg har klättrat ner från barrikaderna mot sverigedemokrater och rasister, hur han och Nanne Bergstrand rök ihop när de skulle samarbeta som tränare, och hur hans åsikter om föreningens utveckling inte har fått något gensvar. 

– Nu summerade jag det på ett bra sätt för dig, jag hade inte gjort det för mig själv än, säger han.

Hans sammanfattning är:

– Det här är min bild. Men jag är lite som tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand, jag spänner ut bröstet, fan liksom, stånga mig i alla fall då. Och det gjorde de ju till slut. Jag säger inte att det jag säger är rätt, men jag vill fan att vi diskuterar och vrider och vänder och försöker, har vi verkligen gjort allt vi kan hela tiden för att vi ska kunna ta nästa steg? Dels för att skapa ett värde som folk ser mer än resultatet, men också skapa resultat. Och att det är en miljö där människor mår bra och vill jobba. Det är nästan som att jag går upp i falsett här, men det är det jag brinner för. Men man har från föreningens håll mer varit, ”usch, det är väl bra som det är”. Och många saker är väldigt bra, men jag vill ha mer. Då har jag nog om jag ska vara självkritisk hanterat den frustrationen dåligt, och så har jag blivit tjurig, och då har nog vissa tyckt att ”fan vad han är jobbig. Måste han vara här?”

Henrik Rydström har varit i Kalmar FF i 25 år, som spelare mellan 1993 och 2013, sedan i ungdomsakademin, och sedan förra året som assisterande tränare. Medan han pratar har medlemmar lyckats med att samla ihop 140 underskrifter, vilket tvingar styrelsen att hålla en extrastämma. Han fick ta över som huvudtränare när Nanne Bergstrand blev sjukskriven för en utmattningsdepression för tre månader sedan. Beskedet i söndags kväll, att Rydström inte får förlängt kontrakt, har rört upp känslor i föreningen. 

På frågan om han har en annan syn på hur föreningen ska vara än styrelsen, tvekar han först.

– Jag vet inte, för jag vet inte riktigt vad styrelsen... jag vet inte vad de har velat egentligen mer än att jag har märkt – det är inget unikt egentligen, jag tror att det är ett samhällsfenomen – att man har blivit så jävla rädd för att misstolkas. Jag ser det på mig själv, du ser på hur jag uttalade mig för tio, femton år sedan, och hur politisk jag var i bloggtexter, tidningstexter, jag stod på barrikaderna mot sverigedemokrater, rasister. Jag gör ingenting sådant längre, tyvärr. Vilket är en sorg, för man är så rädd att någon ska tolka det på något sätt som gör att de kanske blir irriterade.

– Det är likadant när vi pratar nu, jag tänker hela tiden, du hör ju att jag hela tiden försöker problematisera. Vänta nu, det kommer att bli en rubrik där det står att Rydström kritiserar Kalmar FF, och så är det ingen som orkar ta sig igenom texten, och så frågar jag dem, ”men har ni läst texten”, ”nä, men de här fyra ringde och sade att du...” Men jag gjorde inte det, men de här säger att du gjorde det, och så säger jag ingenting, och så har vi en produkt som ingen bryr sig om.

Rydström var med och tog Kalmars enda SM-guld någonsin 2008, med Nanne Bergstrand som tränare, och han tycker att föreningen efter det glömde bort vardagen, värderingar, just det som de varit så bra på.

– Inåt och utåt hade vi en identitet som var rätt tydlig under tio, femton år, men vi drabbades av framgångens förbannelse.

– Ja, vi vann SM-guld, men det är någonting som kan inträffa när allting stämmer, det är inte det normala tillståndet. Vad är vi utöver det? 

Nanne är som min morfar och jag är superpräglad av hans fotbollssyn. Eller, morfar är fel, han är snarare som min farsa, men sedan kommer det här: du vill göra uppror mot din farsa.

Han säger att han som ledare har diskuterat sådana frågor sedan han lade skorna på hyllan 2013, men han tycker inte att föreningen har nått fram till ett svar.

– När jag framförde den typen av åsikter kände kanske vissa att jag sablade ner dem. Man kan se det på två sätt, antingen var jag usel på att framföra det eller så var de inte riktigt mottagliga för det. Men jag körde väl huvudet i väggen rätt kraftigt. Det kan vara så att det är jag som är värdelös på kommunikation. Man kan ju använda den här tiden till att fundera på, skulle jag ha varit smidigare, kunde jag ha varit lenare i rösten, kunde jag ha varit mer diplomatisk? Antagligen. Men jag tror att alla arbetsplatser eller organisationer tjänar på att man vågar vara självkritisk och öppen med att saker och ting inte alltid fungerar. 

Rydström blev tillsammans med Jens Nilsson assisterande till sin gamle tränare Nanne Bergstrand förra året. 

– Där blev det egentligen lite konstigt, jag känner att jag själv var lite halvkorkad i några intervjuer, för Nanne är som min morfar, jag gillar ju farbrorn, och jag är superpräglad av hans fotbollssyn. Eller, morfar är fel, han är snarare som min farsa, men sedan kommer det här: du vill göra uppror mot din farsa.

Även om det bara blev tre segrar på höstens 15 matcher så säger Rydström att laget spelade på ett sätt som Kalmar aldrig gjort förut. 

Han är 60 procent Nanne och 40 procent något annat, säger han.

– Jag vill attackera och spela framåt, men han vill ju absolut inte ha bollen. Jag tror på att ha bollen om man kan göra någonting vettigt med den. Jag ville visa att jag är min egen. Jag tänkte inte fullt ut på att kanske Nanne känner att det blir fel. Det är sådana saker som jag försöker lära mig, hur man ska navigera i det där och kommunicera det?

Folk i Kalmar FF var nog inte så vana vid att se Nanne och Rydström vara arga på varandra, säger han. De har inte talats vid den senaste tiden, men nu tänker han att de ska sätta sig ner. ”Utanför fotbollskontexten så blir det nog lättare.”

– Nanne var van att stå oemotsagd. Och så sade han att ”såhär och såhär är det”. Och så kom jag med siffror som sade att det inte alls är på det sättet. ”Jomen så är det.” ”Men det är ju inte det.” ”Men det är det ändå.” ”Okej.” Så byggdes väl hans frustration på och så byggdes min frustration på. Men det fanns ju jättemycket i det som också var bra. Jag lärde mig otroligt mycket, för jag tvingades att se, ”vänta nu, nu gjorde han så och det blev ju bra”, det fanns ingen logik i det, men då hade han sin intuition.

Han säger att han respekterar beslutet i sig att inte förlänga med honom, och att han själv kanske hade velat lämna ändå. 

– Jag älskar tränaryrket. Det här har bara ökat min lust till fotboll och att jobba med det. Hoppas att man kan få göra det. Jag tycker att det är rätt bra, jag behöver komma bort från Kalmar FF, så kan man lugnt säga. Och Kalmar FF behöver komma bort från mig. 

Men han gillar inte motiveringen, att lagets resultat under hösten inte levt upp till förväntningarna. Han hade hellre sett att någon hade sagt att de till exempel ville ha en tränare med mer erfarenhet, eller som stod för någonting annat än han. Och att fler hade tagit ansvar för situationen.

– Jag köper att man väljer den här vägen, för jag tycker det är någonting man gör för sällan. Vi klamrar oss fast vid varandra, jag klamrar mig fast vid Kalmar FF och Kalmar FF klamrar sig fast vid mig, och vid andra ledare och spelare som kanske objektivt sett inte borde vara kvar. Jag ifrågasätter inte det, säger han. 

Han säger att det var ”pissförutsättningar” att ta över i somras, med offensiva värvningar som inte hade fungerat på flera säsonger, ett spel som hade gått i stå, spelare som var skadade och slutkörda.

– När de här 15 matcherna kom så insåg jag att ”it's a trap”. Jag kommer inte ur de här matcherna levande. 

Läs mer: Styrelseledamot försvarar hanteringen: ”Ska jag ha presskonferens varje gång en anställd slutar?”