Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 02:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/johan-esk-djurgarden-ar-derbynas-dorrmatta-nu-lyfter-aik/

Fotboll

Johan Esk: Djurgården är derbynas dörrmatta – nu lyfter AIK

AIK har gjort 1-0 och är på väg mot seger och ett lyft i tabellen. För Djurgården fortsätter problemen. Foto: Anders Wiklund/TT

Djurgården är våren 2019 derbynas dörrmatta och språngbräda. Ett lag motståndarna sparkar av sig sin skit på och lyfter.

Först var det Hammarby. Nu var det AIK som vann med 2–0 när Djurgården återigen rasade samman.

Johan Esk
Rätta artikel

Det var vägvalets derby. Statusmarkörernas match.

Mästaren AIK har haft sitt vanliga vårvirus men den här gången har det knackiga spelet delvis berott på att tränare Norling låtit hela havet storma när han kastat iväg trebackslinjen och skickat in massor av offensiv kraft på planen. Det har varken gett de mål eller det spel han varit ute efter.

På väg in i derbyt hade han tagit ett steg tillbaka, lagt fyrbackslinjen i förrådet och säkrat en typiskt oglamourös AIK-seger mot AFC Eskilstuna.

Nybygget Djurgården hade varvat högt och lågt mellan omgångar och under matcher. I starten liknade årets Djurgården fjolårets Hammarby. Ny(a) tränare fick saker på plats snabbt och hade bättre poängutdelning än spel.

På väg in i derbyt hade Djurgården rasat ihop helt mot Helsingborg, drabbats av mittbacksbrist (2018 var det överflöd på positionen) och känslosamma sår av derbyförlusten mot Hammarby.

Det här var derbyt när det skulle komma svar.

Det var dags för AIK att visa att försvaret av guldet är seriöst.

Det var dags för Djurgården att visa att laget inte står och faller med Erik Berg och Marcus Danielson.

Berg var avstängd och Danielson är fortfarande inte okej efter sin hjärnskakning och därför bildade Jacob Une Larsson och Fredrik Ulvestad mittbackspar i Djurgårdens åttonde backlinje på åtta matcher. Larsson har varit petad och skakig under våren, Ulvestad fick kliva ner från mittfältet.

När allt var över hade lagen gått åt olika håll.

Hammarby använde segern mot Djurgården för att blåsa bort en kris och har av bara farten tagit två nya segrar.

AIK hade visat upp en sorglig första halvlek, svarat för en total scenförändring och till slut tagit en solklar derbyseger som gav tre poäng och tre ton av sköna känslor.

Nu har AIK på allvar börjat försvaret av guldet.

Djurgården hade visat upp en stabil första halvlek men i andra var spelarna ett gäng statister som aldrig klarade av att resa sig efter den mentala smällen som 0-1-målet innebar.

Nu har Djurgården många allvarliga frågetecken med sig ner till veckans bortamatch i Falkenberg.  

Det var massor av energi i luften men när matchen började var det så sömnigt på planen att det behövdes en banger efter en halvtimme för att jag skulle vakna.

Djurgården fick styra och ställa i den första halvleken utan att skapa mycket för det.

AIK hade problem med det mesta, ända från uppspelsfasen. Målvakten Oscar Linnér slog helt ohotad bort tre bollar första 20 minuter.

Det var missförstånd och felpass i AIK, ingen spelare som tog tag i spelet och en press som var så patetiskt passiv att Djurgården kunde promenera ur den.

Astrit Ajdarevic slapp störas i sin nerdragna Kim Källström-roll och den oprövade mittbacken Ulvestad testades inte.

Mest vilse i den första halvleken var AIK:s inlånade 17-åring Jack Lahne. När lagen gick av planen i halvtid var det ändå han som haft matchens bästa chans i slutminuterna.

Vid en första anblick såg det ut som att Jacob Une Larsson tog godis från ett barn när han bröt. Och visst, Larsson träffade bollen först men det var en tuff tackling han satte in i samma moment och bjöd domare Bojan Pandzic läge att blåsa straff.

Chansens uppkomst blev viktigare än dess avslut.

Den uppstod efter slarv i Djurgården, som ett bevis för att laget vaggats in i trygghet och nonchalans. Djurgården bjöd AIK på en chans och en sån bjudning är en biljett in i matchen.

AIK fick känslan:

Om vi får en bra chans utan att göra något - hur ska det då bli när vi verkligen försöker?

Svaret kom snabbt i andra halvlek och det var Jack Lahne bakom ledningsmålet. 

Hans försök till avslut blev en andravåg som AIK - bland mycket annat - saknat i första halvlek. Enock Kofi Adu hittade Daniel Sundgren som direkt spelade snett inåt bakåt och där fanns Tarik Elyounoussi och om AIK inte visat mästarklass tidigare var det där ett mästerligt mål.

Och det var bara början.

AIK var i andra halvlek allt laget inte varit i första. AIK vann närkamper, kom med fart, fick till passningsspelet, rörligheten och Sebastian Larsson som så långt mest visat sin fotbollsskalle när han stängt ytor visade upp sin frisparksfot.

En smekning från mittplan gick över allt och alla i Djurgårdens osynkade backlinje och där dök norske Elyounoussi upp och stötte in 0-2. Det där var inte svensk mästarklass. Det var världsklass.

Och på läktaren satt Norges förbundskapten Lars Lagerbäck och såg lika nöjd ut som när han får älta försvarsspel i en Viasat-studio.

Djurgården har nu fyra raka matcher utan seger och under den perioden har det kommit två blytunga derbyförluster där Djurgården aldrig varit nära.

Djurgården har inte slagit AIK i allsvenskan sedan 2011 och den här gången föll laget ihop så där totalt som laget gjort flera gånger i vår. Astrit Ajdarevic ägnade andra halvlek åt menlöst alibispel och att se Buya Turay trassla in sig i sig själv var att se bilden av ett lag som letar efter en väg ur sina problem.

För AIK kommer solen att stiga över Solna och lysa klar hela måndagen. 

Läs mer: Elyounoussi derbyhjälte – AIK närmar sig toppen