Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 18:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/johan-esk-lagerback-i-norge-ett-exempel-pa-en-av-idrottsvarldens-logiska-luckor/

Fotboll

Johan Esk: Lagerbäck i Norge – ett exempel på en av idrottsvärldens logiska luckor

Lars Lagerbäck har bytt Sverige mot Norge. Varför tillåts inte spelare byta landslag på samma sätt? undrar DN:s sportkrönikör Johan Esk Foto: Vegard Wivestad Grött/Bildbyrån

Det är egentligen fullständigt ologiskt att Lars Lagerbäck kan sätta sig på Friends som förbundskapten för Norges fotbollslandslag i söndagskvällens kvaldrama.

Det här kunde lika gärna handla om Pia Sundhage eller någon av flera andra. Förbundskaptener i fotboll har blivit en framgångsrik svensk exportvara. 

Det kunde också gälla svenskar i andra sporter eller utländska förbundskaptener i andra svenska landslag. 

Det här har inget med just Lagerbäck att göra men han är ett typiskt, talande och aktuellt exempel för en av de största (av många) logiska luckor idrottsvärlden kan visa upp.

Tränare kan byta landslag hur många gånger som helst.

Supportrar kan ha flera landslag att hålla på bakom det egna.

Spelare – de har oftast bara ett lag, ett val.

Ge mig logiken i att man som spelare inte får byta landslag om man vill men man kan leda hur många som helst. Det är som mycket i idrottsvärlden. Det bara är så.

Har man som fotbollsspelare spelat en match för ett landslag kan man vara körd för alla andra. Regelverket är snårigt och det leder ända när till yngre landslag.

De två minuterna som inhoppare spelaren fick på tilläggstid mot Blåbärsland kan visa sig väldigt ödesdigra. En ny förbundskapten kommer, nobbar spelaren och låser dörren till landslaget. Ännu en ny förbundskapten dyker upp men istället för en ny chans blir det noll uttagningar och en bortkastad nyckel.

Jag skriver ”ett landslag”, inte ”sitt landslag”. För vilket landslag en spelare mest identifierar sig med behöver inte vara det han eller hon spelar för. Spelaren kanske inte ens identifierar sig mest med ett land utan ett folk. Som kanske inte ens har ett landslag.

Det här är en mycket mer omfattande fråga än den om idrottares könsidentitet. 

Ja, det ämnet är svårt och allvarligt och ska tas seriöst. Det görs också. Medan idrott och könstillhörighet stöts och blöts och diskuteras och ord vägs på våg har reglerna för vilket fotbollslandslag spelare får representera klubbats med en smäll och lagt kort ligger.

Jag missunnar varken Lars Lagerbäck eller Pia Sundhage att vara förbundskaptener för landslag nummer tre (Sundhage var i och för sig ”bara” assisterande i Kina) vid sidan om Sverige.

Sven-Göran Eriksson har aldrig haft Sverige men fyra andra landslag. Bora Milutinovic och Carlos Alberto Parreira har båda varit förbundskaptener för fem olika lag i VM. Brassen Parreira lyckades få sparken efter två matcher för Saudiarabien under VM 1998.

Så här kan det förstås vara.

Men det borde då också vara lättare för spelare att byta till ett annat landslag.

Spelare som inte används eller använts av ett landslag på ett tag borde kunna få ta chansen i ett annat. Det borde skapas ett system som gör att några få minuter inte blir förödande för resten av karriären.

Ja, jag vet. Landslag ska bestå av spelare som representerar sitt lands lag men varför ska det vara så om det inte leds av en förbundskapten som gör det.

Invändningen och motiveringen är att en förbundskapten ska komma med kunskap som kan lyfta det lilla fotbollslandet. Om det är sånt biståndsarbete det handlar om – varför inte kunna hämta en hyfsad forward också?

Det skulle väl sticka ut för mycket om Zlatan Ibrahimovic på karriärens höst och för sitt varumärkes skull drog på sig USA:s landslagströja. Han, som inte är amerikan, skulle påverka laget för mycket.

Lars Lagerbäck är inte islänning men ska man peka på en enskild person som påverkade att Islands fotbollslandslag fick uppleva sin största framgångsvåg är det utan tvekan svenske Lagerbäck.

I våras såg Lagerbäck sitt nya landslag Norge ha 2–0, ligga under med 2–3 och ordna 3–3 i matchens sista sekvens mot Sverige. 

Det genomusla försvarsagerandet vid 3–3-nicken efter hörna borde fortfarande svida för svenska spelare och ledare. En svensk seger där hade gjort att Sverige i praktiken varit klara för EM vid seger på söndagen.

Nu ser det istället ut som om kampen om andraplatsen och en direktplats till det galet utspridda EM 2020 kommer att leva till den sista omgången, 15 november.

Och även om det inte är en direktplats i potten så är det här EM-kvalmötet ovanligt laddat för att vara en fotbollsmatch mellan Sverige och Norge.

Det beror på att det är Sverige mot Lagerbäck.

Och att det är en match mellan talangerna, klubbkompisarna, de hetaste spelarna länderna har just nu.

Alexander Isak mot Martin Ödegaard.

Till sist: Det är anmärkningsvärt att ett fotbollsland som är så bra på att exportera förbundskaptener aldrig haft en utländsk, vare sig på herr- eller damsidan. I VM 1958 hade George Raynor titeln tränare för Sverige.

Det är också anmärkningsvärt att det just nu är så svårt att hitta svenska klubbtränare utomlands.