Vad är det som händer?

Den här gången är det inte en teatralisk kommentatorsfråga över en match som spårat ur på planen. Nu gäller det relationerna mellan ordningsmakten och en allt större grupp människor som går på allsvensk fotboll.

Det verkade så lugnt alldeles nyss.

Det här började inte med bengaler och det är inte heller där det kommer att sluta men bengalernas betydelse som gnista för den aktuella härdsmältan mellan poliser och supportergrupper går inte att blåsa bort.

Polis till supporter: ”Ska jag bryta fingret på dig?”

Bengaler och pyroteknik är den senaste symbolen för oberoende.

Historiskt har det alltid funnits supportrar som varit i konflikt med medierna, fotbollsetablissemanget och polisen.

Medierna har närmat sig de aktiva supportergrupperna. Fotbollsetablissemanget (främst elitklubbarnas organisation Sef) har förstått att publiken är det enda som håller världsklass i allsvenskan. Den stämning klackarna drar igång drar publik och om alla spelare och ledare var lika välförberedda som tifogrupperna skulle vi se bättre fotboll i allsvenskan.

Nu finns bara en motståndare.

Det motståndaren är polisen och polisen har kört en offensiv som är lika otajmad som obegriplig. Den har skapat självmål som gör miljön i och runt fotbollsarenor mer riskabel, även för poliserna själva.

Å ena sidan har polisen minskat styrkorna. Å andra sidan är det en offensiv mot pyroteknik som skapar mer skada än nytta.

För bengalerna fortsätter att brinna och den upphettade stämningen sprids. Från tifogrupper, ut i breda supportergrupper och ut från arenorna med en uppenbar risk för urspårning.

För det – relativa – lugn som präglat allsvenskan den senaste tiden bröts före och efter söndagens derby i Stockholm.

Och när det händer drabbas hon eller han som bara vill gå på fotboll. Det hände i söndags. Det kommer att hända igenom det fortsätter så här.

Jag har full förståelse för dem som inte bryr sig om fotboll och är trötta på att deras stad tas över av supportrar när det är match.

Jag har också full förståelse för den som hamnar i närheten av brinnande pyroteknik och mår dåligt av det.

Pyroteknik är förbjudet och polisen måste bekämpa det olagliga men det orimliga och oproportionerliga är att så mycket kraft läggs ner på ett brott med så låg straffsats.

Läs mer: AIK polisanmäler ordningsvakt för batongslag

Polisens insatschef Towe Skjöld säger i DN att polisen bara tänker på säkerheten och att det borde vi journalister göra.

Och ja, bengaler och bangers kan vara farliga. Men det är främst när de kastas till andra sektioner eller in på planen. Den form av misshandel ska en åskådare, fotograf, spelare eller funktionär aldrig riskera att drabbas av och det måste gå att lösa med nät.

De som sysslar med pyro i klackarna säger att säkerhetsarbetet är högt och risken liten. Polisen säger att brandrisken är stor, röken farlig men de bevis som dras fram är inte självklara.

Det är lika långt mellan lägren där som i den minst sagt märkliga debatten om debatten. Polisen säger att de har en bra dialog mellan olika grupper. Supportrar och säkerhetspersonal hos klubbarna säger att det knappt finns någon dialog alls. Pratar de ens samma språk?

Legalisera pyro? Visst, det vore väl bra om det gick att ”bränna” under ordnade former men då kommer det garanterat att uppstå något annat som skapar konflikter mellan polis och vissa supportergrupper.

Och då måste polisen få sin matchplan att fungera bättre. Det sägs därifrån att åskådare som bara vill gå på fotboll i lugn och ro ska kunna göra det. Det är inte den känslan som sprids nu.