Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Johan Esk: Sjöberg tar solklar seger i bokduellen med Zlatan

Det har kommit en sportbok i år som ni måste läsa. Patrik Sjöbergs. Att läsa den är mer omtumlande än att se höjdhopp över svarta stup.

Att läsa boken om Zlatan Ibrahimovic är lika underhållande som att se en 1–1-match mot Cesena. Det händer en del, men jag hade väntat mig mycket mer.

Två stjärnor som beskrivs som rebeller och klassresenärer och nyhetsmaskiner. Patrik Sjöberg och Zlatan Ibrahimovic. Bådas liv blev böcker i år och eftersom livet är en tävling är det här bokduellen.

Den gamle höjdhopparen och den okände journalisten. Mot den aktuelle superstjärnan och den kända kulturknutten.

Det är solklar seger för Sjöberg och Markus Lutteman mot Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz. Att läsa Sjöbergs bok är som att ständigt få smällar i magen. Bam, bam, bam, som Zlatan skulle sagt. Och däremellan skratta åt sanslösa stories.

Problemet med Zlatans bok är Zlatans spel.

Zlatan har sparkat bort o:et för det omöjliga på en fotbollsplan.

När jag har boken i handen vill jag bli lika underhållen, överrumplad, lika fylld av känslor som när han är som mest magisk på planen men orden väger för lätt.

Jag är med på minnesresan från Rosengård men blir alltför sällan medryckt.

Problemet med Zlatans bok är inte att varenda inskjuten bisats läckt ut och blivit uppslag i kvällisarna. Det är att de flesta historierna är detaljerade bekräftelser på gamla Zlatan-rykten som valsat runt.

Han har bråkat med chefer och arbetskamrater – det har många.
Han hade det fattigt som barn – det har fler upplevt.

Farsan söp och morsan slog – det har tyvärr för många varit med om.
Men klassresan Zlatan Ibrahimovic gjort är en unik klassiker och ingen kickar bollen som han.

Kombinationen av allt är fantastiskt material men som Zlatan säger (om välkomnandet på Camp Nou) i boken:

”Jag kommer aldrig kunna beskriva det”.

Zlatans liv i landslaget beskrivs knappt alls, Fredrik Ljungbergs namn vill han inte nämna och ibland minns han som han vill.

”Jag fick ett inkast och började dribbla och plötsligt var Kyrgiakos långt bort, och då fick jag utrymme. Jag sköt rakt upp i krysset”.  

Zlatan om 1–0 mot Grekland i EM 2008. Inget om att han väggspelade med Henrik Larsson. En petig anmärkning? Ja, om det inte varit för att det var en av få gånger samarbetet mellan två av Sveriges bästa anfallare genom tiderna klickade.

Att Zlatan är så sparsmakad med detaljer om landslaget beror antagligen på att han fortfarande är aktiv och dessutom lagkapten. Därför väntar jag på uppföljaren. ”Zlatan och landslaget.”

Sådärja, försnacket är klart. Dags för match: ”Det du inte såg” vs ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”.

Förväntningar: Zlatan–Sjöberg 5–1.

Allt Zlatan säger och gör blir löjligt stort och när han nu hade en bok på gång fick han Läckberg, GW och hela gänget i gungning.

Sjöbergs kändes måttligt upphetsande, ännu en föredetting som skrev bok för 15 nya sekunder i rampljuset. Tjafsen med Stefan Holm kändes tjatiga. Det surrades om något nyhetsaktigt men det var väl bara några dopade friidrottare som skulle outas.

Mediemaskineriet: Zlatan–Sjöberg 5–5.

Förlagen jobbade på helt olika sätt men båda nådde lika imponerande resultat.

Zlatans bok höll tidningarna i ett hårt grepp dag efter dag inför boksläppet. Sjöbergs var en bomb som sedan dominerade nyhetsflödet totalt i en veckas tid.

Wow-upplevelse: Sjöberg–Zlatan 5–2.

Jag höll i Sjöbergs bok första gången och frågade DN-kollegan Jens Littorin:

– Vad är grejen (journalistspråk för nyheten)?

– Han har blivit sexuellt utnyttjad – av Viljo.

Jag var nära att tappa andan.

Så när jag började läsa borde jag ha varit förberedd men läsningen blev ändå en skakande upplevelse som skapade en helt ny bild av Patrik Sjöberg.

Boken om Zlatan Ibrahimovic bekräftar bara bilden jag tidigare haft av honom.

Läsupplevelse: Sjöberg–Zlatan 5–3.

Att läsa Sjöbergs bok var som att vara med när han på andra sidan helvetet tog sig in i kriget med sig själv och sina minnen.

Men inte bara det. Det var hur många lysande historier som helst i boken. De varvades på ett snyggt och smart sätt in i den pågående, smygande, äckliga känsla som Patrik Sjöbergs minnen av Viljo Nousiainen skapade.

Det märkligaste med Zlatan-boken är vad den lämnar efter sig. Ett ”jaha”. Trots alla beskrivna utbrott blir jag aldrig omskakad, aldrig överraskad. Jag drivs lätt framåt men känner aldrig draget av känslostormen han kan skapa på planen.

Och jag får ingen ny inblick i känslan av att vara ute på 2000-talets ultimata klassresa.

Skandalfaktor: Sjöberg–Zlatan 5–1.

Det är knark, svarta pengar, skatteflykt och mc-gäng i Sjöbergs bok. Det Zlatan höll på med spelar i juniorligan.

Sjöberg framställs som en vuxen rebell som aldrig slutat bråka. Zlatan känns som en trotsig tonåring som vill bli älskad och sedd.

Skvallernivå: Zlatan–Sjöberg 4–1.

Det blir väl hur stort som helst i Spanien och Italien att Zlatan tjafsat med den och den. Namnen som kommer upp kring Sjöberg har ofta passerat bäst-före-datum.

Humor: Sjöberg–Zlatan 5–2.

Jag älskar den här:

”Om Sven Nylander har tagit kokain sex, sju gånger, då har jag varit med åtta av de gångerna.”

Eller när en snuskgubbe ringer fel och hamnar hos fel del av Mästarnas mästare-gänget.

I Zlatan är det mer rörande när han får agera reseledare åt släkten mitt under VM i Tyskland.

Efterskörd: Sjöberg–Zlatan 5–?

Jag kan inte minnas någon bok som fått ett sånt genomslag på alla nivåer. Efter ”Det du inte såg” var sexuella övergrepp mot barn det alla talade om. På alla nivåer.