Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/johan-esk-tur-att-inte-lagerback-drog-upp-handbromsen-tidigare/

Fotboll

Johan Esk: Tur att inte Lagerbäck släppte handbromsen tidigare

Emil Forsberg har gjort 1–1, räddat Sverige och inte minst sin lagkapten Andreas Granqvist. Foto: Janerik Henriksson/TT

I en match med många nyheter var det tur att försvarsgeneral Lars Lagerbäck inte ändrats för mycket som förbundskapten.

1–1-krysset var en förlust för hans Norge. För Sverige fortsätter kvalrysarhösten ända till mitten av november.

I en match med många märkliga saker var det typiskt att slutsekunderna var bland de underligaste jag upplevt. Var det inkast? Var det skadeavbrott? Nej, det var över. 

Norge behövde vinna. Sverige skulle inte förlora. Klart att det blev oavgjort, det var väl det enda som var riktigt logiskt den här regnsöndagen. Det var också rättvist.

Läs också: Poängtapp för Sverige – men EM-drömmen lever 

Lika spännande som det var att se hur matchen skulle bli var att se hur Sverige skulle starta den.

Skulle uppgiften om att Marcus Berg petas från start stämma?

Det gjorde den. Därmed var Anderssons mest anmärkningsvärda petning ett faktum.

Janne Andersson föll för den populism kollegan Lars Lagerbäck avskyr. Samtidigt visade Andersson upp en feghet när han inte gjorde sitt mittfält så starkt framåtlutat som möjligt utan lät Sebastian Larsson starta. Janne Andersson vågade inte ha ett mittfält där Albin Ekdal skulle ha tre offensiva specialister närmast framför sig.

Det märkliga med petningen av Berg var att den kom just nu. Att målskyttet har hackat är verkligen ingen nyhet, Bergs startplats har ändå varit skriven i sten.

Dessutom har Berg under kvalet blivit både viktigare och bättre i sin nya roll. Den som felvänd, bollmottagande forward som han ärvt från Ola Toivonen.

Det var en superskräll att 4–4–2-mannen Lars Lagerbäck hade en 4–5–1-uppställning

Jag ville ha Robin Quaison på yttermittfältet, tvivlade inte på att Quaison skulle kunna göra ett godkänt jobb i Berg-rollen men fruktade att hans egna djupledsspel in i straffområdet skulle hämmas. Så blev det.

Quaison och Isak turades om att droppa ner och möta boll. Svenska spelet blev rörligare, roligare men vad spelar det för roll om man spelar rolig fotboll om man inte får till vassa målchanser. De där raka, centrala, snabba anfallen Sverige brukar skapa målchanser med såg man för lite av.

Sverige försökte laga något som inte var trasigt. Sverige hade två djupledsstarka spelare på topp men försökte sällan söka Isak och Quaison med djupledsbollar.   

Och om det var sensationellt att Sverige skruvade en del på spelstilen var det en superskräll att 4–4–2-mannen Lars Lagerbäck hade en 4–5–1-uppställning. Bakåt var det trångt och syrafattigt när Sverige försöka ta sig fram. Längst fram klarade Joshua King att ta emot och hålla undan svenska mittbackarna på egen hand.

Länge hade Victor Nilsson Lindelöf störst problem, den hårt ifrågasatta Andreas Granqvist hade klarat sig betydligt bättre men för en mittback kan en enda felpassning förstöra så mycket.

När ”Granen” på mittplan slog en för kort och för lös passning och ”Vigge” inte vågade chansa på att kliva fram blev det en kontring och 0–1 av Stefan Johansen i 45:e minuten.

I början av andra halvlek drog sig Norge längre ner. Sverige drog upp farten mer och började slå snabbare inlägg och en sånt slutade med en röra och en påminnelse. Emil Forsberg, jo, han var kvar på planen. När nästan exakt timmen var spelad skickade Forsberg in 1–1.

Och då var det ett helt annat, farligare Norge som dök upp. In med AIK:aren Tarik Elyounoussi, upp med laget, upp med tempot och Sverige hamnade på hälarna. Tur för Sverige att Norge inte släppte handbromsen tidigare. Tur att Lagerbäck inte använde den taktiken mer och tidigare.

Till sist: Nordiska derbyna är över. Kvaldramat är långt ifrån slut.

Jag skrev inför matchen att serien kommer att leva till 15 november. Skrev att det är sista omgången. Näst sista ska det vara men det är ändå den som blir avgörande.

Sverige möter Rumänien på bortaplan. Omgången innan har Norge samma uppgift.

Med tanke på att Spanien räddade segern mot Rumänien på mållinjen på tilläggstid i torsdags blir det bökig bortamatch i Bukarest för Anderssons lag.

Det kommer troligen att krävas en poäng om Sverige ska ha Rumänien efter sig.

Och klarar man inte det finns det efter nyår livlinorna som Nations League lämnade efter sig.