Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/krasnodar-undantaget-i-den-statliga-ryska-fotbollen/

Fotboll

Krasnodar undantaget i den statliga ryska fotbollen

Krasnodars Viktor Claesson och Sergej Petrov i duell med Celta Vigos Iago Aspas under en match i Europa League.
Krasnodars Viktor Claesson och Sergej Petrov i duell med Celta Vigos Iago Aspas under en match i Europa League. Foto: AP

Ryska fotbollsligan är rankad som den sjätte i Europa, snäppet bakom franska Ligue 1, och före den portugisiska och den belgiska.

Men ryska klubbar har förhållandevis svårt att hävda sig i den europeiska konkurrensen. Försvinner ofta när det drar ihop sig till utslagsrundor i Champions League och Europa League.

Rätta artikel

Ryska klubbar har endast tre Europatitlar – CSKA Moskva vann motsvarande Europa League 2005, Zenit Sankt Petersburg upprepade bedriften tre år senare, och följde upp med att besegra Champions League-mästarna Manchester United i Supercupfinalen med 2–1.

FC Krasnodar är en ung klubb, bildad för ganska exakt elva år sedan. Gjorde första säsongen i högsta ligan 2011–12.

Utvecklingen har varit positiv. De senaste fem säsongerna har man snittat en fjärdeplats, bakom etablerade klubbar som Zenit Sankt Peterburg, CSKA Moskva, Lokomotiv Moskva och Spartak Moskva.

Läs mer: ”Affären Olsson markerar våra spelares värde”

Det är stora pengar i rysk klubbfotboll, och ligans 16 lag byggs runt dyra utländska importer. Regelverket säger att varje klubb har rätt att ha elva utlänningar i truppen. Maximalt sex av dem får anmälas till match.

Just de stora pengarna är ett faktum som hamnade i blixtbelysning då FC Köpenhamn ville värva Andreas Granqvist från FC Krasnodar.  Det visade sig att Granqvists lön, efter skatt, motsvarade hela lönebudgeten för FCK:s spelartrupp.

Majoriteten av klubbarna i ligan har fyllt utlänningskvoten. I Krasnodar finns, utöver Kristoffer Olsson och Viktor Claesson, en spelare vardera från Serbien, Island, Belarus, Ecuador, Brasilien, Peru, Uruguay, Burkina Faso och Norge.

Det faktum att man måste komplettera med minst fem ryska spelare på planen innebär att inhemska spelare övervärderas lönemässigt. Vilket i sin tur innebär att de inte behöver söka sig ut i Europa och konkurrera för att tjäna stora pengar. Och det har försvagat Ryssland som fotbollsnation. Ryssland var den näst sämst rankade nationen av alla i VM i somras.

För tio år sedan var sex startspelare i landslaget verksamma i de stora europeiska ligorna. Idag är det bara Denis Tjerysjev, Valencia, som är verksam utomlands. Tjerysjev är dock uppväxt i Spanien och fostrad i Real Madrids akademi.

Rysk klubbfotboll, med undantag för Krasnodar, har hög statlig och politiskt regional inblandning. 

Zenit Sankt Petersburg och Orenburg har statliga gas- och oljejätten Gazprom som ägare. Spartak Moskva är nära lierat med oljejätten Lukoil. Lokomotiv Moskva ägs av ryska järnvägen. Dynamo Moskva har rötterna i KGB. CSKA Moskva ägs av försvarsministeriet.

Innebär att klubbarna blir mottagliga för snabba politiska prioriteringar och i några fall för prisförändringar på energimarknaden. 

En klubb som Alania Vladikavkaz, ligavinnaren 1995, tvingades kasta in handduken 2016, sedan det regionala politiska styret strypt finansieringen.

Den politiska inblandningen medför att klubbarna drar sig för att investera långsiktigt i gräsrotsverksamhet. De statliga pengarna används i stället till att köpa in dyra utländska spelare. Man spenderar i den takt ”sponsorpengarna” kommer in, för att nå snabba, sportsliga resultat.

Krasnodars ägare Sergej Galitskij, som byggt klubben med egna pengar, är undantaget. Han investerar visserligen också i importer, men han har även byggt en bred ungdomsakademi efter europeisk modell, som på sikt regelbundet ska leverera egna produkter till laget.