Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 19:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/levde-pa-gatan-i-sierra-leone-mamma-trodde-att-jag-var-dod/

Fotboll

Levde på gatan i Sierra Leone: ”Mamma trodde att jag var död”

Mohamed Buya Turay inledde sin idrottskarriär med löpning. Nu ska han göra mål för Djurgården. Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån

Han levde på gatan för att mamma inte gillade att han spelade fotboll. Efter en rätt knixig väg är Mohamed Buya Turay i Djurgården och han har fått mammas förlåtelse.

– Nu är hon mitt största fan, hon är så stolt, säger Buya Turay inför cupderbyt mot Hammarby.

Rätta artikel

När Buya Turay var fem, sex år spelade han med kompisarna hemma i området i Freetown.

– Jag började i FC Mattia, jag började i deras akademi när jag var 16 år.

Han fick pengar av akademin för att ta bussen till träningarna men han fortsatte att springa och köpte istället mat för pengarna.

– Det är en gåva jag har, jag är bra på att springa.

Han sprang både långa och korta distanser i skoltävlingar men övergav aldrig fotbollen.

– Jag vann alltid när vi sprang 5.000 och 1.500 meter i skolan, men jag vann aldrig 100 meter.

Efter ett bråk övergav Buya Turay hemmet och levde under ett par månader på gatan när han inte spelade fotboll.

– Mamma ville inte att jag skulle spela fotboll, hon är lärare och ville att jag skulle utbilda mig. Fotboll är som en drog, när jag var 16 levde jag på gatorna, mamma letade i två, tre månader efter mig. 

Hon hittade honom inte.

Han gjorde succé i ungdomsturneringen Airtel Rising Star och fick kontakt med agenten Numukeh Tunkara som tog honom till Sverige.

– Mamma trodde att jag var död.

Efter några månader ringde Buya Turay hem och berättade att han var i Sverige.

– Hon grät, hon visste ju inte var jag var. Hon hoppades att jag inte var död och skickade folk för att leta efter mig. Men jag var i Europa och därför hittade ingen mig.

Buya Turay spelade i till att börja med i division 3-klubben Juventus IF i Västerås. Han berättar att det var hårda tider, dåligt med mat och många spelare i en liten lägenhet.

– Jag tränade men fick inte tillräckligt med mat och blev väldigt tunn, berättar Buya Turay.

Han bestämde sig för att åka hem till Sierra Leone för att träffa sin mamma, men hon kände knappt igenom honom

– Jag var ju så tunn, hon undrade nog vem jag var men hon kände igen mig på min röst, säger Buya Turay med ett skratt.

Hösten 2014 var hans första som professionell då han lånades ut till Västerås SK. Han fick chansen att bygga upp sin kropp och la på sig flera kilo muskler för att inte väga för lätt i närkamperna.

Han värvades av AFC, som på den tiden höll till i Solna, och spelade med klubben i superettan 2015-2016 och allsvenskan 2017. 

När Dalkurd gick upp i allsvenskan 2018 värvade man Buya Turay som har ett fint allsvenskt facit, eller vad sägs om 18 mål på 36 matcher. 

Men redan efter ett halvår såldes han vidare till belgiska Sint-Truidense.

Trots att Buya Turay gjorde mål i sin första match blev det bara ytterligare fem matcher för klubben. Mycket mer än så vill han inte berätta om tiden i Belgien.

– Det var inte bra för mig, konstaterar han.

När Djurgården hörde av sig var han inte sen att nappa. 

– Jag får göra min grej igen och jag är i form, säger Buya Turay efter en träning i Tele2 arena inför söndagens heta match mot Hammarby.

– Det är en stor match, derby är alltid speciellt. Det blir mitt första derby och jag ser fram emot att få känna atmosfären. Men jag är inte nervös, det här är ju mitt jobb. 

Buya Turay vågar sig på ett tips.

– Vi vinner med 2–1.