Röstresursen

Caroline Jönsson har varit mycket omskriven den senaste veckan. Vid sidan om "Vickan", "Jossan" och Hannorna är "Carre" ett jagat villebråd.

Men trots att "Carre" spelat strålande är hon inte säker på att få spela VM-finalen mot Tyskland. Det är ingen och så ska det vara för att alla ska vara lika laddade, säger hon när vi färdas längs filmkulisserna utmed James Stewart Avenue, Colonial Street och Bing Crosby Drive.

Intervjun, som inleddes på morgonen på spelarhotellet, avbröts på grund av diverse fotograferingar och FIFA-möte. Den återupptas i etapper under besöket i filmstaden. Efter en snabblunch i form av pizza blir det rundtur i öppen buss. Längst fram sitter guiden med en svada som får den pratglada "Carre" att framstå som tystlåten.

"Carre" är lite ledsen att hon hamnade på styrbordssidan i bussen. Annars hade hon fått med sig kanonbilder på sjön där scener ur "Hajen 3" spelades in. Å andra sidan är hon några minuter senare rätt glad. Då inträffar en jordbävning på Waterfront Station och de som sitter på andra sidan blir rätt blöta.

"Carre" från lilla Årsjö på den skånska landsbygden spelar i morgon VM-final i 12 miljonstaden Los Angeles. Tala om kontraster...
- Ja, det är stort.

Du var bara 15 år när du bestämde dig för att sadla om från utespelare till målvakt. Har du ångrat det?
- Allt har sin charm och ibland kan jag sakna spelet ute, men samtidigt tycker jag att det är otroligt roligt att stå i mål, även om det är sårbart. Gör du ett misstag kan du inte påverka och ta revansch på samma sätt som du kan göra som utespelare. De kan springa extra mycket eller kämpa extra mycket. Det jag kan göra är att stå i mål, hålla huvudet kallt och vänta på att motståndarna kommer.

TV-tittarna hemma fick se åtskilliga repriser på när du sparkade i stolpen efter att ha släppt in 1-0 mot Kanada i semifinalen. Kändes det bättre efteråt?
- Jaså, dom visade det? (grimas). Först förstod jag inte att bollen gick in. Sen, när jag hade fattat att det var mål, var det många känslor som kom på en gång. Man har så mycket adrenalin i kroppen som man måste få ut för att kunna koncentrera sig igen. Matchen var ju trots allt inte slut. Jag trodde faktiskt att vi skulle kvittera. Vi hade haft så många chanser. Vi kunde inte hålla på och missa, missa, missa.

Du höll själv på att missa semifinalen på grund av den där morfinsprutan - hur kändes det?
- Att bli bortplockad från uppvärmningen av VM-kvartsfinalen mot Brasilien och få reda på att man inte får spela, kanske inte ens på hela turneringen. Det var verkligen som döden. Så kändes det i alla fall då. Här har man förberett sig så noggrant så länge och så är man uttagen och ska spela kvartsfinal i VM och får besked att man inte får spela (suck). Morfinet skulle hjälpa mig. I stället stjälpte det mig. Det var tunga dagar. Att veta att man inte gjort något fel, läkarna hade inte gjort något fel. Det var bara byråkratin som satte stopp. Det var nog det värsta jag varit med om mentalt.

Har du någon förståelse för FIFA:s agerande?
- Nja. Det hade varit OK om FIFA:s egna läkare hade varit på plats när jag fick sprutan. Det var ett akut läge och våra läkare tog ett beslut om vilken medicin som skulle ges och hur fort. Jag var inte riktigt vid medvetande, men läkarna gjorde verkligen rätt. Jag har aldrig känt en sådan smärta i hela mitt liv. Visst är jag arg på FIFA. Eller rättare sagt alla dom som fuskar och därmed gör det omöjligt för andra att få dispens.

Stämmer det att du varit på sjukhus fem gånger på USA-turnén?
- Ja, först var det för axeln. En gång magnetröntgen och en gång vanlig röntgen. Sedan var det på natten efter krampen. För resten var det inte mensvärk som det stått i tidningarna. Jag hade inte ens mens. Det var livmoderkramper eller en cysta. Efter morfinsprutorna kräktes jag fram till två på natten och förlorade mycket vätska så jag fick dropp. Fjärde gången var när jag skulle testa om morfinet gått ur kroppen. De var inte nöjda med resultatet så jag fick åka till ett annat ställe. Dessutom åkte jag dit en gång när det var stängt. Det blir väl sex gånger till och med?

Din röst hörs bäst av alla från plan. Vad är det du skriker egentligen?
- Vad jag skriker? Det är olika. Kom igen, flytta upp, högre press. Jag kommer inte ihåg riktigt och det är inte alltid så lätt att göra sig förstådd. Man får skrika till dem som är närmast framför sig så får de låta det gå vidare framåt som en skallgångskedja.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
- Jag pluggade till idrottsledare och tränare på Eslövs folkhögskola till i våras, men det är inte det jag vill jobba med.

Utan?
- Jag får väl se vad jag kommer in på. Psykolog eller socionom. Helst vill jag läsa till psykolog. Jag tycker det är intressant. Eftersom jag tycker om människor tror jag att jag skulle kunna brinna lika mycket för psykologi som för fotboll. Det är inte bara ett jobb utan något som man kan tycka är intressant hela livet.

Vad är det som gör att psykologi fascinerar dig?
- Jag är så intresserad av människor i alla former och skulle gärna hjälpa människor som kanske befinner sig i någon sorts livskris. Det är viktigt att ha ett yrke som hela tiden är levande och det här är något jag vill göra för att det kommer från hjärtat. Det är psykolog jag vill bli. Sen hur lång tid det tar innan jag kommer dit - det får framtiden utvisa.

Finns det något vi inte vet om Caroline Jönsson?
- Naj, vad det skulle vara? Jo, förresten. Jag har en stor bar hemma. Du vet, man köper varje gång man är ute och reser, men eftersom jag nästan inte dricker själv är det bara baren som blir fullare.

Bild