Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 07:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/sa-hamnade-fotbollen-i-konflikt-med-polisen/

Fotboll

Så hamnade fotbollen i konflikt med polisen

En polis framför AIK:s klack under det allsvenska mötet mellan Malmö FF och AIK den 28 oktober 2019 i Malmö. Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

Under 2019 gick svensk fotboll från att vara en internationell förebild vad gäller läktarkultur, till att hamna i en infekterad konflikt med polismyndigheten.

Inför nästa säsong är positionerna fortsatt låsta.

Vad hände egentligen? 

Den brittiske journalisten James Montague har precis skrivit klart en bok om ultras, organiserade fotbollsfans, i olika delar av världen. Han åkte till Sverige i somras med tron om att skriva ett kapitel om en fotbollsliga som gick rakt emot utvecklingen i resten av Europa, i positiv riktning. Där publiken ökade samtidigt som våldet kring arenorna minskade.

Han gick på Stockholmsderbyt AIK–Hammarby den 2 juni, och fann en annan historia. 

De första tio minuterna av matchen var den närapå fullsatta arenan kusligt tyst i protest. De annars rivaliserande klackarna fortsatte den gemensamma aktionen med att växelropa: ”Snutjävlar!” ”Fotbollsmördare!”

– Det första jag insåg när jag kom till Sverige var att alla plötsligt verkade vara väldigt förbryllade, säger James Montague.

Anledningen till förvirringen var polisens beslut att mer aktivt börja tillämpa det som kallas för villkorstrappan, och som innebär att polisen när de ger tillstånd att arrangera matcher kan kräva olika åtgärder, som till exempel att minska publikkapaciteten, om man anser att det varit för många ordningsstörningar. 

Under säsongen blev förbudet för stora tygstycken i vissa matchvillkor, så kallade overhead-, eller OH-flaggor, en stridsfråga. Polisen motiverade det med att flaggorna kan användas som ”brottsverktyg” när personer som bränner bengaler gömmer sig under dem. Supportrar menade att en konstform, tifot, de avancerade bildkoreografier som genomförs på läktarna, nu hotades.

En annan fråga var visiteringar. Många klubbar har inte ansett det rimligt att göra så ingående visiteringar som polisen har velat se, andra har gett med sig. 

– Supportrar berättade om närgången visitering i skrevet på både män och kvinnor och flera kvinnor vittnar om att de blev tagna på brösten, sade Malmö FF:s supportersamordnare (SLO) Pierre Nordberg till Sydsvenskan efter en match i Borås.

Banderoll på läktaren under matchen mellan IFK Göteborg och Gif Sundsvall i början av juli med texten ”Rädda svensk fotboll”. Foto: Jonas Lindstedt/TT

Supporterunionen SFSU lanserade kampanjen ”rädda svensk fotboll”, så stort hot anser de att polisens agerande utgör. Men det är inte bara fansen som protesterar, utan hela fotbollen. Svenska fotbollförbundet och klubbarnas intresseorganisation Svensk elitfotboll (Sef) gick ut med ett uttalande där man menade att myndighetens strategi var ”orimlig och oproportionell”.

Samtidigt fortsätter svenskarna att strömma till fotbollsarenorna. I slutet av årets säsong har Sef kunnat rapportera att herrallsvenskan har haft över två miljoner besökare för femte året i följd, något som aldrig tidigare hänt. I en undersökning Sef gjort med 17.000 matchbesökare rankas den upplevda tryggheten högt. Snittbetyget är 4,3 av 5.

Per Eliasson som har hand om fotbollsförbundets egen statistik kan bara uttala sig generellt, men säger till DN att utvecklingen de senaste åren säkerhetsmässigt har varit positiv i Sverige jämfört med resten av Europa.

Representanter från Premier League och Bundesliga åker till Sverige för att studera den svenska succémodellen.

Så varför gick polisen plötsligt på offensiven mot fotbollen?

Bakgrunden är i ett första steg att arrangörer från och med 2014 inte längre behöver ersätta polisen för säkerhetsarbetet vid stora evenemang.

I stället för den ansträngda relation mellan polisen och klubbarna som rådde när myndigheten tog betalt, etablerades under några år ett nytt, dialoginriktat klimat mellan parterna. 

Regeringen bad Statskontoret att utvärdera slopandet av polisfakturorna, och i en rapport 2015 menade förvaltningsmyndigheten att samhällets kostnader för främst högriskmatcher i fotboll bör minska. 

Utifrån det antog polisen 2016 sina nationella riktlinjer för villkorsgivning vid idrottsarrangemang, där det som kommit att kallas villkorstrappan beskrivs. Syftet är att polisen ska minska sin närvaro på matcher så mycket som möjligt, och därmed minska sina kostnader, samtidigt som villkorsgivningen ska vara likvärdig i hela landet. Ansvaret för säkerheten har arrangören. 

Förra året ersattes så den tidigare överenskommelse som fanns mellan polisen och bland annat fotbollen om en nationell strategi, med ett avtal mellan polisen och paraplyorganisationen Riksidrottsförbundet.

Det är inte helt enkelt att få ett svar på exakt i vilket sammanhang och av vem beslutet sedan togs att börja använda villkorstrappan mer aktivt, något som inleddes i mindre skala förra året. Men Ulf Johansson, huvudansvarig för idrottsfrågor nationellt hos polismyndigheten, är tydlig med anledningen: knäckfrågan är de bengaliska eldarna.

Anledningen till att polisen mer aktivt börjat använda den så kallade villkorstrappan den här säsongen är de bengaliska eldarna. Foto: Andreas Hillergren/TT

För medan samverkan och dialog lett till minskat våld och rasism, har användandet av pyroteknik på läktarna fortsatt.

– De första åren försökte vi verkligen tillsammans med fotbollsförbundet, klubbar och andra att få till ett trendbrott när det gäller det här. Att ha en bra dialog, och försöka hitta saker som kunde hjälpa mot det här. Men när vi tittar så ser vi att vi får inget trendbrott när det gäller pyrotekniken. Och då, undan för undan, så används villkorsgivningen ytterligare, säger Ulf Johansson.

Djurgårdens säkerhetsansvarige Mats Jonsson har tillsammans med Hammarbys Göran Rickmer tillhört de återkommande kritikerna av polisens strategi.

– Man började säsongen med att ställa upp villkor som i princip är omöjliga att leva upp till, säger han.

Han säger att klubben blir ”tagen som gisslan av polismyndigheten”. 

– Om kravet är formulerat så i villkoren att jag som arrangör måste säkerställa att det inte kommer in pyroteknik, då är det ett alltför övermäktigt vilkor att leva upp till. Och tillståndsenheten har kört ganska aktivt med det här kravet, för de säger att om det är så att du inte kan bedriva arrangemang utan att bengalbränningar och andra ordningsstörningar förekommer, då ska du inte bedriva arrangemang över huvud taget. Då ska vi inte spela fotboll. 

Bara några dagar efter att Djurgården tagit SM-guld i den sista omgången av allsvenskan vann föreningen också en seger mot polismyndigheten. Dif överklagade i början av säsongen ett villkor från polisen, och fick nu rätt i Kammarrätten, som upphäver villkoret i matchtillståndet för den 8 mars om att anordnaren ansvarar för att pyroteknik inte kan föras in på idrottsanläggningen. 

Villkoret är alltför otydligt kring vilka konkreta åtgärder Djurgården förväntas vidta för att uppfylla det, menar Kammarrätten.

– Polismyndighetens tolkning att börja leka och laborera med effektvillkor har man nu underkänt, säger Mats Jonsson efter beskedet.

Han menar att domen blir principiellt viktig även utanför idrotten.

– Man kan inte villkora om att vi ska uppnå en effekt utan att villkora vilka åtgärder som kan leda till en effekt.

En aktör som har kontakt med både polisen och fotbollen är den oberoende organisationen Enable Sverige, som med grund i forskning vill främja samverkan mellan parterna. De släppte häromveckan en akademisk rapport om relationerna mellan polisen och fotbollen under säsongen. 

Anders Almgren, sociolog och operativt ansvarig på Enable Sverige, menar att polisen förtjänar beröm för det jobb som de gjort kring fotbollsmatcher de senaste åren, och att den samverkan som finns mellan polis och arrangörer lokalt sannolikt bidragit till allsvenskans publikframgångar. 

Så kallad särskild polistaktik, ett sätt att hantera folksamlingar som myndigheten började utveckla efter kravallerna kring EU-toppmötet i Göteborg 2001, är en metod som alla parter är överens om är bra, säger han. 

– Enkelt uttryckt strävar den mot legitimitet. Myndighetens metoder ska uppfattas som legitima, rättvisa, rimliga, kompetenta, professionella. För man vet utifrån forskning och erfarenhet att om myndigheten uppfattas som rimlig och legitim, då vill folk följa regler. Det leder till en enklare arbetsmiljö för alla. Det förebygger bråk i stället för att man får ett bråk som man måste vinna sen. 

Över hela landet har supportrar under hela säsongen gjort klart att de inte uppskattat polisens användning av villkorstrappan. Här protesterar AIK-klacken i sista omgången. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Med den nya användningen av villkorstrappan bryts samförståndet.

– Vad vi ser med villkorsstrategin är att parterna inte är överens om den. Det har skapats en infekterad konflikt, säger Anders Almgren. 

Anders Almgren påpekar att även krönikörer och tyckare i medierna ställt sig bakom fotbollen på ett nytt sätt under säsongen, och det har till och med skrivits en motion i riksdagen om att se över polisens strategi.

– Jag har följt fotbollen i decennier och jag har aldrig sett polisen vara så isolerad i den offentliga debatten som nu, säger han.

En av de som jobbar aktivt med särskild polistaktik är Fredrik Brokopp, som är polis i Helsingborg, och ofta arbetar vid Malmö FF:s och Helsingborgs matcher. Han har offentligt kritiserat myndighetens strategi med villkorstrappan.

Fredrik Brokopp menar att polisen blir allt bättre på att hantera matcher.

– Det är det som jag kan tycka blir lite konstigt med de här strategiska besluten. De går i en annan riktning och blir mer repressiva. Jag förstår ju vart man vill komma, och de är riktade mycket mot bengalbränning. Och det är inget snack om att, nej, det är inte tillåtet. Men om man från myndighetens sida verkligen vill få bort det, så är min uppfattning att man väljer ett verktyg som är direkt kontraproduktivt, säger han.

Att polisledningen riktar in sig på bengaliska eldar nu kan bero på att det går att göra när andra problem minskat, tror han.

– Vi tar ut mindre folk i dag till fotbollskommenderingarna än för fem, sex år sedan. Det beror på att vi har blivit bättre på det vi gör, men också på att det har blivit lugnare på matcherna. Det tycker jag att man slarvar bort lite från myndigheten. Ja, bengalerna är olagliga. Men är de ett så stort problem, det kanske man kan fundera på.

Titeln på James Montagues bok om ultras är ”1312”, siffror som representerar förkortningen ACAB, ”all cops are bastards”, eftersom polisen alltid är fienden nummer ett i den globala subkultur som ultrasrörelsen, med de mest extrema supportrarna, har blivit. 

Sättet som ultraskulturen tar sig uttryck på i varje land säger mycket om samhället där, menar han. Även svenska ultras säger att de hatar polisen, men i Sverige tycks polishatet ha varit mindre relevant i praktiken.

– Det handlar inte nödvändigtvis om att vara mot polisen eller mot ultras, det har i stället funnits en överenskommelse, underförstått kanske, kanske på ett väldigt svenskt sätt, om att okej, hur hittar vi en väg ut ur detta? Det är genom kompromiss och dialog. Och det förvånade mig, för man ser inte det någon annanstans i världen just nu, säger James Montague.

Den svenska läktarkulturen, med skickligt utförda tifon och pyroteknik, hyllas utomlands, säger James Montague. Författaren anser att polismyndighetens agerande riskerar att förstöra den. Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Den svenska läktarkulturen har ”märkligt nog” ett bra rykte bland ultras internationellt, säger James Montague. Skickligt utförda tifon och mycket pyroteknik är sådant som har hög status inom scenen. Men när han kom till Sverige och pratade med folk var det inte bara fansen som hyllade spektaklet på läktarna, utan också de styrande i fotbollen.

– Arenorna i Sverige är nya och moderna, det är en väldigt ordnad upplevelse, men med det här organiserade kaoset som en del av det. Som jag ser det är det framtiden för fotbollen. På ett sätt, så av alla länder jag åkte till i världen har Sverige lyckats få det på pricken rätt, så som det borde vara. Och det är sorgligt att se att myndigheterna försöker förstöra det, säger han.

Egentligen så vill de som styr fotbollen helst blunda för att pyrotekniken är olaglig, säger han.

– Eftersom det är vad annonsörer vill se, det är vad tv-publiken vill se, och det är vad fansen vill se.

James Montague tror att polisens strategi riskerar att radikalisera fansen, och leda till mer våldsamheter. På Enable Sverige är de också ”ganska oroade” för vad som kan komma att hända när stämningen trissas upp mellan fotbollen och polisen. 

När ett socialt kollektiv utsätts för ett yttre tryck vänder det sig i försvarsställning, och det som kallas för radikalisering kan uppstå, säger sociologen Anders Almgren. 

– Då kommer de mest radikala delarna att radikaliseras ytterligare och de som förr var ganska moderata i sin inställning till till exempel polisen börjar ifrågasätta allt mer vad myndigheten håller på med. Det är vad vi ser nu, säger han.

Polischef Ulf Johansson medger att strategin i år inte har fungerat. 

– Nej, på kort sikt har det ju inte haft någon positiv effekt. I Stockholm har det snarare försämrat, kan man säga. Vi har fått ett polariserat läge och debattklimatet har hårdnat, och det har riktats mot polisen, säger han.

Att använda pyroteknik på läktaren är olagligt och utgör framför allt en säkerhetsrisk när heta bengaliska eldar tänds mitt bland folk på en läktare, och det kan inte polisen som tillsynsmyndighet blunda för, säger Ulf Johansson.

Vad svarar du när fotbollsförbundet säger att åtgärderna är oproportionerliga?

– Då kan man börja med att säga att det går att överklaga villkor som man menar är onödigt hårda eller felaktiga, och det uppmuntrar vi till. Sedan kan man säga: är det polisens åtgärder som är farliga, eller riskerna som man utsätter de för som finns på arenan? 

Det finns de som uttrycker en oro för att det här leder till en radikalisering hos supportergrupper och ett polisförakt, och att det i sig kommer att skapa mer våldsamheter. Hur ser du på den oron?

– Det är alltid en risk, och jag sade tidigare att läget har polariserats och debattklimatet har hårdnat under den här säsongen. Men det är inget skäl i sig. Om du tittar på utvecklingen bakåt i tiden på pyrotekniken, och den ligger kvar på samma nivå, då kan det ju inte vara ett skäl att avstå från att agera som tillståndsmyndighet när man ser att det här fortsätter. En polismyndighet kan inte använda taktiken att man säger att vi avstår från att agera för att ett antal individer kommer att bli värre.

Ulf Johansson menar att så länge ”mindre ingripande” åtgärder från arrangörerna inte minskar användandet av pyroteknik, så måste polisen kräva sådant som minskad publikkapacitet, hårdare visitering och fler ordningsvakter. 

– Vi kan konstatera att det inte är så att fotbollen riskerar att dö för att man inte har pyroteknik, utan vi har många exempel på extremt stämningsfulla arrangemang i Uefamiljön (Champions League och Europa League), landskamper och annat utan pyroteknik, säger Ulf Johansson.

Inom fotbollen menar många däremot att polisens åtgärder mot pyrotekniken hotar läktarkulturen, och därmed fotbollen eftersom stämningen på svenska läktare är i världsklass och ligger bakom publiksuccén.

Malmö-klackens tifo inför möte med Helsingborg på Olympia i juni. En kommentar mot polisens arbete. Foto: Andreas Hillergren/TT

Anders Almgren på Enable Sverige förklarar till exempel motståndet mot förbudet av overheadflaggor. De har vid vissa tillfällen använts för maskering, men framför allt är de en del av den positiva läktarkultur som även de som inte själva deltar i den gillar att se. Polisen klämmer åt hela företeelsen, säger han.

– Om det var ett ordningsläge på läktaren där folk blev skadade hela tiden, då skulle man kanske förstå åtgärden. Men vi har ju inga dokumenterade fall av allvarliga skador med de här overhead- eller pyroteknikanvändningarna, och därför är det väl så att folk ifrågasätter rimligheten. Det är inte att polisen försöker stoppa pyrotekniken som folk ifrågasätter, utan det är hur man gör det, säger han.

Hur mycket skulle då de åtgärder som polisen vill se förändra fotbollen? Supportrarna ser också polisens strategi som ett hot mot ståplatspubliken, mot klackarna i sig. 

I ett tilläggsbeslut till riktlinjerna för villkorsgivning som Ulf Johansson tillsammans med Martin Valfridsson på polisens rättsenhet tog i maj i år, och som läckte till Expressen och Fotboll Sthlm, finns en indikation på vad det är de vill ha. Där står att läktarsektionerna ska vara strukturerade så, att arrangören ska kunna gå in och avbryta andvändning av pyroteknik. Det skulle innebära en markant skillnad från i dag, när inte ens polisen anser det vara värt att riskera att orsaka våldsamheter genom att ingripa mot bengaliska eldar.

Är det realistiskt att arrangörer ska kunna gå in och avbryta bengalbränning?

– Ja, som en framtidsvision är det det. Eftersom det riskerar evenemanget så är det den enda visionen man kan ha, när det pågår någonting som dels är riskfyllt, och dessutom är olagligt. Arrangerar man ett evenemang så ska man kunna gå in och avstyra det. I dagsläget är det inte möjligt många gånger. Och det är just precis därför som vi säger att ordningsläget inte är tillräckligt bra, det är därför vi säger att det måste vara färre på läktaren så att man ska kunna ingripa, säger Ulf Johansson.

Ulf Johansson säger att dialog med arrangörerna är viktigt, och att polisen arbetar för att stärka den. Inför nästa säsong kommer polisen att utvärdera vad som skett i år.

Vilken slutsats drar du inför framtiden, utifrån att du säger att strategin den här säsongen snarare har haft motsatt effekt?

– Vi har också en annan aspekt, och det är att vi inte kan förhandla om tryggheten för de människor som går på arenan. Det är ingen förhandlingssituation. Vi har en uppgift som myndighet att följa den lag som finns. 

Mats Jonsson i Djurgården vet inte vad som behöver ske inför nästa år. Men han konstaterar:

– Så som det är i dag kan vi inte fortsätta 2020. Det går inte. Inte från klubbarnas sida, men inte heller polisens. Vi kommer inte att orka genomleva ett år som 2019 även 2020.

Läs mer: Fotbollen vädjar till regeringen för att lösa konflikten med polisen