Efter en minst sagt medioker inledning fick Anton Salétros chansen i matchen mot AFC Eskilstuna. 

Och han tog den.

Först fixade han en straff, sedan slog in ett väl avvägt inlägg som Tarik Elyounoussi nickade i mål i en match som AIK vann med 2–1.

Men Salétros vill inte överdriva sin egen insats.

– En match är en match, när man gör det gång på gång så kan man säga att det går rätt så bra. Nu var det en match och jag kunde hjälpa laget, det är det man vill.

AIK behöver vinna söndagens tvillingderby för att hänga med i toppen av allsvenskan.

– Derbyn är de roligaste matcherna på hela året, det är derbyn man saknar när man åker utomlands. 

Men han tycker att det finns större derbyn än Djurgården–AIK på Tele2 arena.

– AIK mot Djurgården är den största matchen. Personligen gillar jag matcherna mot Hammarby mer för jag är från södra sidan av stan och har många kompisar som hejar på Hammarby. 

Han har tvingats se de flesta av matcherna från sidan men deppar inte ihop för det.

– Det är ingen hemlighet att vi inte inlett som vi önskat, det har man väl sett på spelet, det har hackat lite. Men vi ligger bara tre poäng från förstaplatsen och det är väl en styrka i sig att vara med även om vi inte spelar vår bästa fotboll.

Rikard Norling har haft svårt att hitta rätt med sin uppställning. 

– Det är tränaren som tar ut laget, jag försöker bara jobba på och bli bättre, det är det enda man kan göra. Det finns alltid saker vi kan fila på, vi jobbar hårt för att bli bättre varje dag.

Det mesta talar för att Norling fortsätter med 3–5–2, fjolårets guldrecept, och inte spelar 4–3–3 som i katastrofmatchen mot IFK Göteborg.

– Jag spelade ju på kanten mot AFC, jag vet faktiskt inte hur det blir i derbyt, det är Rikard som bestämmer hur vi ska ställa upp. Jag försöker bara göra mitt bästa, om det så är som mittback, forward eller målvakt så kör jag bara. 

Vi träffas på träningsanläggningen i Karlberg, på bordet utanför entrén står en blomsteruppsättning av enklare modell till minne av Ivan Turina.

Det var i början av maj 2013 som AIK:s kroatiske målvakt avled i sömnen. Vid den tidpunkten hade Salétros, som kom från Enskede som pojklagsspelare 2009, precis börjat träna med A-laget. 

Salétros berättar att Ivan Turina tog honom under armen och hälsade honom välkommen. 

– Man märkte att det var en bra människa. 

Sorgen vilade länge tungt över hela klubben.

– Stämningen blev dyster, det var ju en när vän till många som fick bort, konstaterar Salétros.

För Anton Salétros blev 2013 ett minnesvärt år på flera sätt. 

I slutet av augusti debuterade han i allsvenskan, ett par veckor tidigare fick han göra ett inhopp när AIK spelade 1–1 mot Manchester United på Friends arena.

På senhösten väntade det stora äventyret, VM i Dubai för U17-landslag.

– Ja, du hör ju själv. Då var man 17 år och allt var skithäftigt. Vi hade ett riktigt skönt lag med bra killar allihopa. 

Tillsammans med spelare som Gustav Engvall, Valmir Berisha, Elias Andersson, Noah Sonko Sundberg, Linus Wahlqvist och målvakten Sixten Mohlin spelade Salétros hem ett historiskt VM-brons.

Berisha vann skytteligan på sju mål.

– Jag tror att jag kom tvåa eller trea i assistligan.

Hösten 2017 var Salétros utlånad till ungerska Ujpest FC. 

– Det var första gången jag var i en utländsk klubb och det var lärorikt. Jag kom hem både mentalt och fysiskt starkare.

Han var tillbaka i AIK våren 2018 och blev något av vårens spelare. AIK, som ofta startat allsvenskan trögt, hängde nu med från början.

– Det gick bra, jag gjorde många poäng och var inblandad i mycket som ledde till bra saker.

Med ett halvår kvar på kontraktet skrev han i juni på ett fyraårskontrakt med ryska Rostov.

Det var Kristoffer Olsson klubben tittade på men det var Salétros man upptäckte.

– Jag har ingen aning faktiskt, men det är mycket möjligt. Där blev det ännu hårdare träning, man lär sig hur mycket man kan träna, det känns bra att samla på sig erfarenheter.

Nu är han tillbaka i AIK på lån till den 30 juni.

– Sedan får vi ta det därifrån, inget är bestämt.