Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 15:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fotboll/vanskapen-i-frysboxen-raddade-deras-karriarer/

Fotboll

Vänskapen i frysboxen räddade deras karriärer

Alexander Kacaniklic och Kolbeinn Sigthorsson har hittat tillbaka till glädjen med fotbollen i Hammarby respektive AIK efter en tid i franska Nantes då de båda var utfrysta av lagets tränare. Foto: Nicklas Thegerström

De fick inte spela matcher, de fick inte träna och de fick inte äta med laget.

Utfrysta av klubbledningen i franska Nantes hittade de i stället varandra. Nu har de startat om sina karriärer, den ena i Hammarby, den andra i AIK.

– Hade man varit ensam hade det varit tuffare, säger Kolbeinn Sigthorsson och får medhåll av Alexander Kacaniklic.

De har varit fotbollsproffs sedan tidiga junioråldern och representerat klubbar som Liverpool (Kacaniklic) och Ajax (Sigthorsson).

De har spelat i Sveriges, respektive Islands, landslag, spelat på alla de stora arenorna i Europa och upplevt den svindlande känslan av att hela världen ligger öppen för en och snart, snart kommer det där stora internationella genombrottet.

Men uppkrupen i hörnet på caféet i Vasastan i Stockholm, beskriver Alexander Kacaniklic mycket tydligt den verklighet som gäller för en internationell fotbollsarbetare.

– Den största grejen för mig i Nantes var att ha själva känslan att man kan spela och att man kan göra det bra, men du får inte spela, säger han och förklarar:

– Som fotbollsspelare är du ägd av klubben, så om någon ovanför dig säger att du får inte spela, så får du inte spela. Det var det tuffaste för mig, det var inte tränaren som bestämde, utan det var någon annan, så man får ingen ärlig chans, säger han och Kolbeinn Sigthorsson fyller i:

– När klubben vill bli av med dig gör de allt de kan för att få dig att lämna. Men som situationen var så var det inte rätt tid för oss. Vi hade inte de möjligheter som vi ville. Så tiden gick.

– Men till sist måste vi sticka, säger Alexander Kacaniklic och Kolbeinn Sigthorsson konstaterar sakligt att ”det var det bästa för alla”.

Första gången de träffades var när Kolbeinn Sigthorsson återvände till Nantes 2016. Den tunge anfallaren hade gjort stor succé i EM-slutspelet i Frankrike, gjort mål mot både England och Frankrike och Lars Lagerbäcks Island hade charmat fotbollsvärlden.

– När jag kom tillbaka till Nantes så var han där, säger Kolbeinn Sightorsson och nickar mot Alexander Kacaniklic som sitter bredvid honom i soffan.

Alexander Kacaniklic under tiden i Fulham. Foto: Henry Browne/Bildbyrån

Kacaniklic hade fått allt mindre speltid i Fulham och lånats ut till Watford, Burnley och FC Köpenhamn.

Nu hade han skrivit på ett flerårskontrakt med franska Nantes och karriären skulle ta ny fart.

– Så vi tränade några dagar tillsammans i Nantes och sedan flyttade jag till Turkiet och var borta från fotbollen i två år innan jag kom tillbaka, säger Kolbeinn Sightorsson och får det att låta väldigt enkelt.

Sanningen var att han skulle lånas ut till den turkiska storklubben Galatasaray, men innan han reste spelade han en träningsmatch med Nantes.

– I den matchen hände någonting med mitt knä och när de gjorde den medicinska undersökningen i Turkiet kunde de se att jag hade problem.

Det slutade med operation och lång rehab, men knät läkte inte och Kolbeinn Sightorsson tvingades till en andra operation.

– Efter EM var mitt självförtroende på topp, jag kände att jag stod på toppen av min karriär. Och så, på en sekund händer det och så en operation som går fel och så är allt helt annorlunda.

– Det var en tuff period att gå från den bästa tiden i ens karriär till att den nästan togs ifrån en. Det var känslan och det var svårt att acceptera.

När Sigthorsson kom tillbaka efter två år var Alexander Kacaniklic redan placerad i frysboxen. Och nu hamnade även islänningen där.

– På ett sätt är jag glad över att du hamnade i samma situation som jag. På ett själviskt sätt, säger Kacaniklic och ber nästan om ursäkt.

Under nästan nio månader fick de två inte träna med laget och de fick inte ens äta med de övriga spelarna. De tränade i sin ensamhet fem dagar i veckan, ibland bara sprang de fram och tillbaka på fotbollsplanen, ibland körde de med boll eller tränade i gymmet.

– Efter ett par månader fick vi börja träna med reservlaget. Och så var vi med dem ett tag, men sedan plockade de bort oss igen, berättare Alexander Kacaniklic och tillägger:

– De lekte med oss.

Det måste ha varit en tuff tid?

– Det var speciellt, men det var bra att vi var tillsammans i den här situationen. Vi var två och vi fortsatte att träna hårt och man intalar sig själv att din tid kommer. 

– På ett sätt blir man starkare mentalt av det, säger Alexander Kacaniklic och Kolbeinn Sightorsson fyller i:

– Det är lätt att falla i en sådan situation. Vi bara väntade och gjorde inga misstag och höll oss lugna och det var skönt att vi hade varandra.

– Hade man varit ensam hade det varit mycket tuffare.

Kolbeinn Sigthorsson under ligamatchen mellan Nantes och Nice i oktober 2015. Foto: Lionel Cironneau/AP

Alexander Kacaniklic hade sin flickvän med sig under hela tiden i Nantes och singeln Kolbeinn Sigthorsson konstaterar att ”när hon stannat med dig under de förhållandena så är ni gjorda för varandra”.

Efter nio månader i frysboxen fick dock de båda spelarna nog.

– Jag avslutade mitt kontrakt. Det var något jag var tvungen att göra för att få spela fotboll igen, säger Alexander Kacaniklic.

Men för att få lämna klubben var de tvungna att skriva under ett speciellt ”sekretessavtal”. I det förband de sig att inte uttala sig om klubben, presidenten eller presidentens son.

– Vi skrev på ett kontrakt med klubben och jag respekterar de kontrakt jag skrivit under, så jag går inte in på några detaljer, säger Kolbeinn Sigthorsson och Alexander Kacaniklic visar med en nick att det samma gäller för honom.

Vi träffas på en tisdag. Veckan innan har AIK vunnit mot slovenska Maribor på Friends arena med 3–2, men ändå förlorat och fått drömmen om spel i Champions League krossad.

Den isländske anfallaren hade matchens sista chans, men nicken blev för lös.

Hammarby har på söndagen tappat en 2–0 ledning borta mot Kalmar till 2–2, bland annat genom en straff orsakad av Alexander Kacaniklic.

– Jag tycker vi blev rånade. Hur kan man döma straff där? Han halkade in i mig, säger Alexander Kacaniklic och slår ut med händerna.

Han får medhåll av sin isländske kompis.

– Det var en billig straff.

– Nu förlorade vi två poäng. Hade vi tagit tre poäng hade vi bara varit tre poäng efter AIK, vilket skulle ha varit läckert, men nu är vi fem poäng efter som gör att det blir tuffare att komma i kapp, säger Alexander Kacaniklic och tillägger:

– Vi var också nära att vinna får första match på gräs, vi har inte varit bra på gräs i år, så den kändes, säger han om den oavgjorda matchen.

Kolbeinn Sightorsson beskriver uttåget ur Champions League som oerhört tungt.

– Det var mycket smärta i omklädningsrummet efteråt. Vi kände att vi hade det i våra egna händer. Vi gjorde några misstag som kostade mycket.

Två dagar efter intervjun blev Sigthorsson i stället matchvinnare när AIK bortabesegrade Sheriff Tiraspol med 2–1 i Europa League-kvalet. Först stressade han fram ett självmål och strax efteråt nickade islänningen in 2–0 till AIK.

Att Alexander Kacaniklic, efter uppbrottet från Nantes, hamnade i Hammarby beror mycket på Muamer Tankovic.

– Vi lärde känna varandra i Fulham och jag pratade mycket med honom. Han behövde en nystart på sin karriär när han gick till Hammarby och nu går det jättebra och jag behövde samma sak.

– Och nu börjar saker och ting långsamt komma tillbaka så som de ska vara.

Att Kolbeinn Sightorsson hamnade i AIK beror till största delen på Alexander Kacaniklic.

– Han hade stor inverkan på att jag kom hit. Han flyttade till Hammarby i februari och han sa direkt att jag skulle komma efter, att det var en bra miljö och en bra chans för att komma tillbaka på spåret igen.

– Vi pratade regelbundet med varandra och till sist fick jag det i skallen. Och sedan tog AIK kontakt.

Kolbeinn Sigthorsson och Alexander Kacaniklic under en promenad på Rörstrandsgatan i Stockholm. Foto: Nicklas Thegerström

Men ni pratade om Stockholm innan AIK kom in i bilden?

– Ja, vi pratade om allt och jag fick bara positiva signaler från honom. Han var, till en början, den största anledningen till att jag kom hit, säger Kolbeinn Sigthorsson.

– Jag ville att han skulle komma till Hammarby, men klubben höll precis på att engagera Vidar (Örn Kjartansson), säger Alexander Kacaniklic.

– Jag ville till AIK, det var rätta klubben för mig, regerande mästare och med chansen att spela Champions League, konstaterar dock Kolbeinn Sigthorsson.

– Och sedan jag kom hit har jag inte blivit besviken. Klubben har levt upp till mina förväntningar och allt runt klubben är bra organiserat.

De har redan hunnit mötas på fotbollsplanen en gång. I derbyt mellan AIK och Hammarby på Friends den andra juni – AIK vann med 2–0 – byttes båda in.

– Det var roligt och nästan lite galet. Vi hade alla de här sakerna som vi upplevt tillsammans och att sedan möta varandra på planen i Sverige i olika klubbar, var mycket speciellt.

Kolbeinn Sigthorsson är 29 år och Alexander Kacaniklic fyller 28 i nästa vecka. De är båda i sin bästa ålder som fotbollsspelare och båda ser Sverige som chansen att förverkliga sina mål och ambitioner.

– När jag var 22 år så spelade jag i landslaget och Premier League. Jag såg aldrig mig själv som 27 år och spela i Sverige. Men fotboll är upp och ner och nu är jag riktigt lycklig över att jag är i Hammarby, säger Alexander Kacaniklic och förtydligar:

– Självklart är mitt mål att spela i de största ligorna. Och jag vill tillbaka dit. Men vem vet, jag kanske spelar i Hammarby i fem, tio år. Det fantastiska är att vara tillbaka och att spela fotboll varje vecka. Det är längesedan jag gjorde det och det är skön känsla. Just nu är livet bra.

Även Kolbeinn Sigthorsson vill tillbaka till en toppklubb i Europa.

– Det här är en bra plats att komma tillbaka som spelare på, men jag hungrar efter att nå min topp, säger islänningen som är säker på att AIK försvarar titeln.

Alexander Kacaniklic varnar dock för Hammarby.

– Vi har kvar att möta alla de andra bra lagen hemma. Så inga fler gräsplaner.

När de sitter i soffan på det lite trendiga caféet är båda dock ense om att helvetet de genomlevde i Frankrike förde något bra med sig. Att de blev vänner. Och att det troligen räddade deras karriärer.

– Ja, det är vad vi sagt till varandra. Det var det viktigaste, säger Kolbeinn Sigthorsson och Alexander Kacaniklic konstaterar med ett leende:

– Något gott kom det ut av Nantes.