Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-01 15:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/fredricson-ridkonst-ar-som-all-konst-den-tar-tid/

SPORT

Fredricson: ”Ridkonst är som all konst – den tar tid”

VM-guldmedaljören Jens Fredricson har utbildat Markan Cosmopolit till en hopphäst i världsklass.
Foto: Pi Frisk

Storebror Fredricson har tagit klivet ut i rampljuset.

När Jens Fredricson avgjorde lagtävlingen i hoppning i VM – och säkrade det svenska guldet – skrev han historia.

Fast 54-åringen vill helst prata om vägen till framgång.

– Sporten innebär att man kommer i mål efter 82 sekunder, med hjälmen på sned och undrar hur det har gått. Ridkonsten är däremot härifrån till evigheten, säger han.

Det är något med begreppet ridkonst som gör Jens Fredricson lite extra lycklig.

– Ridning ska vara vackert för då är det rätt, säger han.

Något förenklat skulle man kunna säga att ridkonst är ett samlingsnamn för grundridning – ryttarens förmåga att på bästa sätt hjälpa hästen att nå sin fulla potential.

– Sedan skiljer det säkert från ryttare till ryttare vad de läser in i det begreppet, säger Fredricson.

Har du alltid varit fascinerad av ridkonst?

– Jag blev det när jag var 27–28 år efter ett möte med Anders Lindgren (OS-ryttare i dressyr och tränare som avled 2010).

– Han kunde trollbinda med ord när han undervisade. Han brukade säga att när hästen går rätt och med lätta hjälper ska ”känslan vara som att sitta på toppen av en regnbåge”. Jag tycker det är så vackert uttryckt.

Tävlingarna i Friends arena kommande vecka blir slutpunkten på ett väldigt speciellt år för Jens Fredricson.
Foto: Pi Frisk

Hur står det till med ridkonsten i Sverige i dag?

– Jag tror att många ryttare har ett rätt stort kunnande, men också att det krävs en viss ålder – och att man har nått vissa insikter – för att alla delar ska stämma.

– För ridkonst är som all konst, den måste få ta sin tid.

Den här veckan är det hästfest i dagarna fyra i Friends arena (24–27 november) när de traditionella internationella hästtävlingarna avgörs.

För Jens Fredricson är det också en avslutning på ett år som har varit något utöver det vanliga. Visserligen tog han redan 2013 sin första mästerskapsmedalj – EM-brons i lag – men under många år var han borta från toppsporten.

Vändningen kom när elvaårige valacken Markan Cosmopolit, som Jens har utbildat sedan hästen var fem år, klev in i hans liv.

I VM i augusti red Jens Fredricson tillsammans med lillebror Peder Fredricson, Malin Baryard Johnsson och Henrik von Eckermann hem Sveriges första VM-guld i lag någonsin.

Peder Fredricson, Henrik von Eckermann, Jens Fredricson och Malin Baryard Johnsson red hem Sveriges första VM-guld i lag, någonsin, i Danska Herning i somras.
Foto: Pi Frisk

Har du tittat på din sista runda i lagtävlingen, som innebar att guldet var säkrat, i efterhand?

– Ja, och jag får gåshud varje gång, säger Jens Fredricson med en glad röst.

– Det är en av de bästa rundor som jag har gjort, så jag har bestämt att den ska få hänga på väggen oretuscherad. När man för en gång skulle lyckas med ett konstverk ska man inte hålla på och peta på det.

Annars hör det inte till vanligheterna att 54-åringen är nöjd med sin egen insats.

– I vanliga fall när jag tittar på mina rundor i efterhand brukar jag ha svårt att ens se färdigt på dem eftersom jag tycker att jag rider så jäkla dåligt.

Det intensiva och framgångsrika året har dock också kostat energi.

– Efter VM har jag känt mig ganska tagen, och rätt trött, berättar Jens Fredricson.

”Sporten innebär att man kommer i mål efter 82 sekunder, med hjälmen på sned och undrar hur det har gått”, säger hoppryttaren Jens Fredricson vars stora passion är ridkonsten.
Foto: Pi Frisk

Utöver att tävla världen runt – och förbereda hästarna för det – är Fredricson också stallmästare för ridsportens två riksanläggningar Flyinge och Strömsholm. En roll som innebär att han har ett övergripande utvecklings- och kvalitetsansvar vid ridanläggningarna. Framför allt gällande hästmaterial och grundridning – ridkonst.

Att skapa en vardag där det finns plats för elitsatsningen, jobbet som stallmästare och familjen är en utmaning.

– Jag har alltid försökt få ner två liter mjölk i en enlitersförpackning, och det blir inget bra, säger Jens Fredricson.

– Därför har vi organiserat om så att det nu bara är en liter som behöver få plats i förpackningen.

”Ridning ska vara vackert för då är det rätt”, säger Jens Fredricson.
Foto: Pi Frisk

Omorganisationen innebär bland annat att Jens Fredricson förändrat sin arbetssituation som stallmästare.

– Jag har haft en dialog med Flyinge och Strömsholm och gemensamt har vi bestämt att jag fram till OS 2024 inte kommer att vara lika operativ i verksamheten. Jag kommer fortsätta att vara med i ledningsgruppen, och kommer att besöka anläggningarna fysiskt ett par gånger per termin, men mycket mer än så blir det inte.

Efter OS-silvret 2016 berättade Peder Fredricson att karusellen hade snurrat för fort vilket gjorde att han gick in i väggen. Har det bidragit till att du nu försöker skapa en arbets- och livssituation som är mer hållbar?

– Jag har ju ”skuggat” Peder och på så sätt följt hans framgångar, och han har sagt att jag måste se upp. Det är ju fantastiskt att många människor är engagerade i det jag gör och vill ta del av mina kunskaper, men man måste hitta en struktur som innebär att lika mycket energi som du ger också kommer in. Annars slutar du på minus.

Samtidigt som Jens Fredricson för sju-åtta år sedan började trappa ner på tävlandet, ökade lillebror Peder i farten. Nu är Jens tillbaka på den stora scenen och sommarens VM var deras första mästerskap tillsammans.
Foto: Pi Frisk

För att göra en full satsning mot OS krävs inte bara flexibla arbetsgivare.

– Du måste också ha 100-procentig support från familjen och bästa vännerna. Har du inte det kommer du alltid känna dåligt samvete, och det föder inga positiva känslor eller en bra träningskultur.

– Så jag och Isabelle har haft en sittning med mina och hennes föräldrar, samt övriga släkten och nära vänner, för att fråga om de är beredda att stötta oss i satsningen. Svaret var ja, och utan den supporten hade det inte gått.

Plötsligt tystnar Jens Fredricson – vilket inte hör till vanligheterna under en intervju.

– Jag känner en otrolig tacksamhet och ödmjukhet för all hjälp som jag har fått under hela min karriär. Utan alla dessa människor – det är så många att jag inte ens ska försöka räkna upp alla namn – hade jag aldrig varit där jag är i dag.

Jens Fredricson och hustrun Isabelle, som är veterinär, är ett team både i vardagen och på tävlingarna. De två går till exempel alltid banan tillsammans inför varje hoppklass.
Foto: Pi Frisk

I december fyller Jens Fredricson 55 år, och för varje år blir han en bättre ryttare.

– En av förklaringarna till att jag lyckats bättre än någonsin är att jag fortfarande tränar för fantastiska tränare. Får jag chansen rider jag gärna för Kyra Kyrklund, Rolf-Göran Bengtsson, Heinrich Wilhelm ”Kaiser” Johannsmann, säger han.

– Det kan vara jobbigt att lägga ner garden och visa sig svag, vilket är ett måste när man ska träna. Men känslan – i slutet av träningen för en skicklig tränare – när pusselbitarna faller på plats är obetalbar.

Jens Fredricson berättar att han och lillebror Peder har ett ständigt pågående samtal om de här frågorna.

– Peder är av den uppfattningen att man ska attackera det som man är sämst på. Det är det som det är lättast att utveckla, men kanske också det som man själv tycker om att blunda för. Det är smart tänkt.

Tävlingarna på Friends blir Jens Fredricsons sista stora tävling i år.
Foto: Pi Frisk

Har du identifierat vad du är sämst på?

– Jag håller på att analysera det. Jag har redan rättat till problemen som jag tidigare hade med planering, och har också utvecklat min bangång (när ryttarna går banan före klassen).

– Nu klurar jag på vad jag ska attackera härnäst.

Tävlingarna på Friends blir Jens Fredricsons sista stora tävling i år. Efter det väntar lite välbehövlig ledighet hemma på gården.

– Jag vet att jag får energi av att vara hemma och vara med barnen. Så när någon frågar om jag inte ska åka nånstans på semester svarar jag direkt att jag vill vara hemma med mina nära. Det är då jag kopplar av.

Läs mer:

Ökade kostnader kräver nytänk för Fredrik Jönsson: ”Ännu värre nästa år”

Peder Fredricsons nya mål – minska antalet kilo

Ämnen i artikeln

Ridsport
Skåne

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt