Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 03:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/gerilla-vill-radda-gangsporten/

Sport

”Gerilla” vill rädda gångsporten

Perseus Karlström gjorde gångarnas protestgest när han vann en tävling i Australien i februari. Foto: Mark Brake/Getty Images

Gångare runt om i världen har bildat en ”gånggerilla”. 

Bland annat är distansen på fem mil på väg att försvinna, och kampanjen vill ”rädda gångsporten”.

– Internationella friidrottsförbundet lever kvar i 70- och 80-talen, säger svenske stjärnan Perseus Karlström.

Rätta artikel

Knyt båda nävarna, korsa armarna, öppna sedan din vänstra hand. Så ser en instruktion ut på sajten för ”Save the race walking”, rädda gångsporten, ut. Kampanjens protestgest, som görs på tävlingar, är en symbol för vad som kallas ”gånggerillan”. 

Anledningen till att gruppen bildats är de förslag som lagts fram av internationella friidrottsförbundet IAAF:s gångkommitté, som vill ta bort den längsta distansen på fem mil, för att locka ”ny och yngre publik”.

”Om det här hände skulle vår sport vara förstörd, mördad”, står det på kampanjsajten.

En av de många gångare som finns med på bild görandes armgesten under en tävling är svenske Perseus Karlström.

– I princip alla gångare i hela världen är emot förändringarna. Det är kanske 10 procent av de aktiva gångarna och coacherna som tycker att det är en bra förändring. Resten är emot, säger han på telefon från Mexiko, där han nyligen vann sin första världscuptävling.

Att ta bort gångens femmil är som att ta bort maraton – väldigt konstigt, anser Perseus Karlström. Foto: Vegard Wivestad Grøtt/Bildbyrån

Vad som kommer att hända är fortfarande inte helt klart, men i mars godkände IAAF:s styrelse ”i princip” gångkommitténs förslag. Ordföranden Sebastian Coe meddelade att man efter 2022 kommer att välja ut två discipliner av alternativen 10, 20, 30 eller 35 kilometer till mästerskap. Det vill säga inte femmilen.

– Internationella friidrottsförbundet lever kvar i 70- och 80-talen när friidrotten var mer populär. De har inte ändrat sin marknadsföring på något sätt, utan ligger kvar i att friidrotten ska vara den här familjesporten som alla ska gå och titta på. Det fungerar inte riktigt så i dagens idrottsvärld, säger Perseus Karlström.

– Alla andra sporter har utvecklat vad man erbjuds som åskådare. Det är inte bara tävlingen, utan man vet allt om de stora profilerna, man kan satsa pengar och det finns andra aktiviteter, som öltält och så vidare, som lockar publik. Friidrotten har inte anammat det och det ser inte ut som att de kommer att göra det heller.

En invändning som gångarna har är att de kortare distanserna är likartade, medan skillnaden är stor på vilken typ av idrottare som kan vinna femmilen. 

Gång är en av de äldsta sporterna som finns, och startade redan på 1800-talet. Femmilen har varit med på OS sedan 1932 men är fortfarande inte införd för damer, något som kampanjen också propagerar för ska ändras.

– Det är en väldigt unik distans. Det är lite som att man skulle ta bort maraton. Det är ju det längsta man kan springa på ett mästerskap. Det skulle bli väldigt konstigt om man skulle ta bort det bara för att man tycker att man inte kan engagera publiken under några timmar, säger Perseus Karlström.

Världsrekordet på femmilen är 3 timmar och 33 minuter för herrar, 3 timmar och 59 minuter för damer. 

– Det är hur många som helst som sitter och tittar på Tour de France. Det gäller bara att man vet väldigt mycket och kan prata runt tävlingarna, för själva loppet i sig är kanske inte så intressant de första fem timmarna om det är ett sextimmarslopp.

En förändring som föreslås är att lägga in teknologi i skosulorna som ska avgöra om fötterna är i marken. Foto: Slavek Ruta

En del av de förändringar som föreslås för gångsporten är teknologi i skosulorna som ska avgöra om fötterna är i marken. Men än så länge finns den inte i fungerande form. 

Reglerna säger att fötterna inte får vara i luften samtidigt så länge att det kan uppfattas av blotta ögat. Det bedöms i dag av domare.

– Det som de vill göra är att sätta en gräns på 40 millisekunder eller någonting liknande, så att det ska bli jämnt för alla tävlande. De kommer inte att införa att man alltid ska ha en fot i marken, för det skulle döda sporten helt. Så har det aldrig varit, säger Perseus Karlström.

Han välkomnar en teknik som skulle göra förutsättningarna lika för alla, men är skeptisk till att den kommer att fungera.

– Det känns väldigt, väldigt otroligt. Det kanske låter lätt, men på alla tävlingar har vi tidschips, och det är alltid för någon som det inte fungerar. Om sulorna slutar fungera för någon tävlande, vad gör man då? Och sedan är frågan också om man kan garantera att ingen kommer att manipulera tekniken. Jag vill väl inte säga någon nation, men jag skulle kanske kunna säga att det finns vissa nationer som har ett sådant intresse.