Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 06:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/herrarna-ar-en-avgorande-faktor-i-damernas-langlopp/

Sport

”Herrarna är en avgörande faktor i damernas långlopp”

Britta Johansson Norgren under Vasaloppet 2016.
Britta Johansson Norgren under Vasaloppet 2016. Foto: Ulf Palm/TT

Deltagarna och intresset för långloppscupen i skidor växer för varje år. Men för att bli bäst på damsidan krävs det egenskaper utöver det vanliga:

Ha en bakgrund som sprintåkare – och ta hjälp av det motsatta könet.

– Herrarna är en väldigt avgörande faktor, säger Lina Korsgren, vinnaren av 2018 års Vasalopp.

Olle Bengtsson
Rätta artikel

I skuggan av längdåkarnas världscupstävlingar inleds en annan, nämligen långloppscupen. Tio världscuptävlingar där Vasaloppet är det allra längsta med sina nio mil. På damsidan har Britta Johansson Norgren dominerat stort och tagit hem den totala världscuptävlingen tre år i rad, i år tar hon sikte mot sin fjärde.

För den oinitierade kan långloppen ofta framstå som en lång och segdragen kamp i mil efter mil. Men verkligheten är den motsatta – inte minst på damsidan. Orsaken är tävlingen som pågår parallellt.

– Herrarna är en väldigt avgörande faktor i många av våra lopp. Kommer någon ikapp kan det spräcka klungor och då måste man vara beredd på rycket för att hänga på, säger Lina Korsgren. 

Britta Johansson Norgren håller med. Men för att bli världens bästa långloppsåkare har 35-åringen på ett lyckosamt sätt använt herrarnas tävling till sin fördel. 

– Många kan tycka att det är tråkigt att de har en så pass viktig roll, men det är också kul att det är så. Kommer det en kille så blir det en fartväxling som inte alls är så enkel. Men om man kan hänga på får man en fördel, och i slutändan blir man en bättre åkare, säger Britta Johansson Norgren.

Hon tar upp förra årets lopp i norska skidklassikern Birkebeinerrennet, där hon fick släppa tätklungan, som exempel.

– Jag låg sexa och hade så långt fram att jag inte såg täten, det kändes omöjligt. Men sedan kom några killar ikapp mig och min första tanke var ”äh, jag kommer aldrig orka hänga med dem”.

– Men sen byttes mina tankar till ”om jag kommer i mål och har släppt dem, och det visar sig att de har kommit ikapp tjejerna längst fram, så kommer jag bli så arg på mig själv”.

– Så jag hängde på killarna så länge jag orkade och när det var två kilometer kvar så började jag se de andra tjejerna. Jag kom ikapp några inne på stadion, och då var jag väldigt nöjd över mig själv att jag tog det beslutet. Så det handlar lite om att lura sig själv också, säger Britta Johansson Norgren.

För att lyfta fram damtävlingen och samtidigt göra det svårare att använda sig av manliga hjälpryttare går damernas start oftast före herrarnas numera. Bland de tio klassikerna är det bara Vasaloppet som har kvar en gemensam start.

För tre år sedan valde en av tourens mest prestigefylla tävlingar, italienska Marcialonga, att låta damerna gå ut tio minuter före herrarna. Om det har löst problemet tål att diskuteras.

– I år så blev det en starkare grupp som gick loss bland tjejerna, men sen var det som att vi åkte och väntade på killarna. Ingen vill bränna ut sig innan killarna kommer och då åker vi bara och tittar på varandra i två mil vilket känns lite dumt, säger Lina Korsgren.

– Jag tycker att det är lite jobbigt faktiskt. För det blir otroligt stökigt när killarna kommer ikapp och mycket avgörs just där. Du ska nästan ha lite tur att inte tappa bort de andra tjejerna eller missa en klunga för att någon kom emellan i kaoset.

Britta Johansson Norgren tog hem förra årets Marcialonga efter en spurtuppgörelse med hennes största konkurrent, österrikiskan Katerina Smutna. När herrarna kom ikapp var duon de enda som lyckades hänga på.

– Man har en taktik på förhand men det spelar roll när killarna kommer. Vi hänger inte med så länge men gör man det ett tag så får man oftast en lucka. Sen kommer det en ny bakifrån och då får man försöka hänga med honom ett tag, säger Britta Johansson Norgren.

Att både Britta Johansson Norgren och Lina Korsgren även är duktiga sprintåkare är ingen slump. För de framgångsrika långloppsåkarna är meriten en gemensam nämnare. 

– Oavsett om det är herrar som kommer ikapp eller om vi åker i en klunga så blir det ryckigt. Det är därför sprintåkare är så bra på långlopp, man måste hänga med i tempoväxlingarna. För de som kommer från de traditionella sträckorna till ett långlopp kommer just den biten att äta upp dem. 

Den 12 januari inleds den första långloppsklassikern Kaiser Maximilian Lauf i Österrike.