Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 10:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/ishockey/en-vardefull-handelsvara-pa-nhls-bytesmarknad/

Ishockey

En värdefull handelsvara på NHL:s bytesmarknad

Bild 1 av 3 ”Om lag trejdar till sig mig är det för att de vet vad jag har gjort och vill ha mig”, säger Carl Hagelin om alla klubbyten.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 3 Snälla killar. Carl Hagelin är överraskad över hur väl mottagen han blivit i Washingtons lag. ”Jag har spelat mycket mot Washington och då tyckte man att de var idioter”, säger han.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 3 av 3 Under torsdagen inleds Stanley Cup för Washington med match mot Carolina Hurricanes.
Foto: Jonas Lindkvist

WASHINGTON. Carl Hagelin är en värdefull handelsvara på NHL:s bytesmarknad.

Han har tvingats flytta fyra gånger på mindre än fyra år men har ingen anledning att klaga. Hagelin har chans att skriva svensk hockeyhistoria.

Johan Esk
Rätta artikel

Aprilväder i Washington.

Det är försommar och körsbärsträden står i blom utanför Vita Huset ena dagen. Nästa morgon känns blommorna som snö på träden.

Ishockeyspelaren Carl Hagelin har dragit på sig mössan när han kommer från mästarlaget Capitals träningsanläggning för att äta lunch på en salladsbar i Arlington, en halvtimme med bil från centrala Washington.

Hagelins senaste period i karriären har haft svängningar som väder i april. 

Från öst till väst och tillbaka till öst. Seden en ny vända till väst och därefter en återkomst till USA:s östra sida. Allt inom loppet av tre år och åtta månader.

För att förstå hur det kan bli så här poängterar dubble Stanley Cup-vinnaren Carl Hagelin grunden i NHL.

– Ligan äger mig, säger han och kör ner gaffeln i den djupa salladstallriken.

– Om jag skriver på för fyra år då skriver jag ett fyraårskontrakt med ligan men det är laget där jag spelar som betalar min lön tills de bestämmer sig för att trejda mig, skicka ner mig (till farmarlaget i AHL) eller köpa ut mig, så att jag blir free agent.

Känner du dig som en handelsvara?

– Lite grand, men det är inte så jag tänker. Jag vet att om lag trejdar till sig mig är det för att de vet vad jag har gjort och vill ha mig.

– I slutspel har det varit många matcher där jag gjort skillnad. Det finns spelare som lag vill trejda men aldrig blir av med. 

– Det är klart att jag kan känna att man vill vara på samma ställe men jag ser det som ett äventyr. Det är inte många som har bott i New York, Anaheim, Los Angeles, Pittsburgh och Washington.

Det är särskilt Carl Hagelins fart i skidskoåkningen och förmåga att döda utvisningar klubbar vill ha. Hans avslappnade syn på alla klubbyten förklaras av personligheten och skoltiden. 

Carl spelade collegehockey för Michigan. Match inför mer än 100.000 på skolans (amerikanska) fotbollsarena var bara en av många upplevelser.

– Collegetiden gjorde mig mycket till den person jag är i dag. Jag har alltid varit ”easy going” och när du kommer in i den amerikanska idrottskulturen börjar du inse att saker och ting kommer att hända. Det är inte så mycket du kan göra. Det är bara att gnugga vidare och göra det du älskar, att spela hockey. 

När den första trejden hände var det ändå en omskakande upplevelse.

Carl Hagelin under ett träningspass på Washington Capitals träningsanläggning i Arlington, en halvtimmes bilfärd från centrala Washington. Foto: Jonas Lindkvist

Sommaren 2015. Carl Hagelin var i Sverige. En dag frågade hans massör: ”Hur stor chans är det att du blir trejdad i sommar?”

En procent, svarade Hagelin. Dagen efter hände det.

– Det kom helt klart som en chock. Jag hade varit i New York i fyra år och trodde att jag aldrig skulle bli trejdad.

– Vi satt i min lägenhet i Stockholm och körde lite förfest, vi skulle till en polares 30-årsfest. Då ringde de. 

Nuförtiden får spelare läsa på Twitter att de ska bytas bort innan allt ens är klart. Vid Carl Hagelins första flytt gällde den gamla stilen. Hans agent JP Barry ringde, Anaheims general manager ringde.

– Och sen ringde Rangers och sade att ”vi var tvungna att göra det här och vi tackar för allt du har gjort”. 

Derek Stepan skulle få ett nytt, dyrt kontrakt och då fanns det inte pengar kvar under lönetaket för att förlänga Hagelins.

Carl Hagelin kom till ett lag som såg bra ut, men starten på västkusten blev svag. Både för Anaheim och Carl Hagelin, han var småskadad.

– Runt omgång 30 började det lossna. Jag spelade sju bra matcher – och då blev jag trejdad.

Pappa Boris och en kompis till honom var och hälsade på. Trion var ute och åt efter en seger. Carl märkte inte att han missat flera samtal. 

– När jag lyssnade av mobilen sade vår lagledare att GM (general managern) ville prata med mig. Då visste jag vad som var på gång.

Pappans kompis försökte vara positiv. ”Han kanske ringer för att säga att din kedja var riktigt bra i dag.” 

– I den här ligan fungerar det inte så. En GM ringer aldrig och säger att du har gjort något bra. 

Carl Hagelin åker ut för match mot Montreal i den näst sista grundserieomgången av NHL. Foto: Jonas Lindkvist

Var känslan ”Yes, jag får komma till Pittsburgh” eller var du besviken att bli bortbytt?

– Jag tänkte att det var bra att komma till ett lag som vill ha mig och en coach som vill spela mycket med mig. Just då hade jag självförtroende, så då kändes det inte som en stor grej.

– Det är viktigt var du är mentalt när trejden sker. För mig har det alltid känts bra. Jag vet vad jag kan göra efter jul. Jag slutar ofta mina sista 30 matcher med 20–25 poäng.

I första slutspelet med Pittsburgh mötte Carl Hagelin sitt gamla NY Rangers. Det blev 4–1 i matcher.

– Det var bland de härligare känslor jag varit med om. Jag kände att ”nu slog jag ut laget som trejdade bort mig, nu kan slutspelet få gå lite hur som helst”. Sedan vann vi allt.

Och flytten från Pittsburgh nu i november, hade du den på känn?

– Nej. Det hade känts bra. Sedan förlorade vi tre, fyra matcher i rad och GM var förbannad så klart, det är höga krav. 

– Han sade att klubben behövde göra något och jag var en av få spelare, förutom superstjärnorna, som andra klubbar ville ha. Efter ett tag försökte Pittsburgh trejda tillbaka mig men de betalade fortfarande 250.000 dollar av min lön och då får man tydligen inte det.

Hur var det att få lämna laget du vunnit två titlar med?

– Du blir besviken när det sker. Särskilt som Los Angeles låg nästan sist i ligan. För mig var motivationen att göra riktigt bra ifrån mig och ta laget till slutspel. Om inte det gick skulle nog något lag vilja ha mig i slutspelet.

Bild 1 av 2 ”Det är klart att jag kan känna att man vill vara på samma ställe men jag ser det som ett äventyr”, säger Carl Hagelin som den här säsongen representerat tre olika NHL-klubbar.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 2 Washington besegrade Montreal med 2–1. Nu väntar åttondelsfinal mot Carlolina i Stanley Cup.
Foto: Jonas Lindkvist

Den andra svängen i Kalifornien blev tre månader kort. Spelet började bra men en knäskada slog till.

– Det kändes som att jag var i LA på en rehabresa. Vi bodde vid stranden och jag tränade ett knä i sex veckor. 

– När jag kom tillbaka efter skadan var det kört att nå slutspel. De hade trejdat bästa backen och lite andra spelare.

Carl Hagelin bet ihop, spelet lossnade och när sista dagen, 28 februari, för den här vinterns övergångar närmade sig var självförtroendet uppe igen. 

– Runt ”deadlinen” skulle vi spela fyra bortamatcher. Min agent ringde och sade att jag skulle packa en större väska. ”Det är stor chans att du blir trejdad.”

– Morgonen när vi skulle flyga till Nashville sade GM: ”Du har blivit trejdad. Du flyger med till Nashville men tränar inte med oss på morgonen.”

Visste du att det skulle bli Washington? 

– Nej, han (general managern) sade att han inte fick säga, för det måste hända lite saker i det laget först. Washington skickade ner lite spelare (till farmarlaget) i den vevan så jag tänkte att det var stor chans att det var Washington.

Han tänkte rätt. För andra gången var han en vinnare i trejdcirkusen när han kom till ett topplag. Nu kan han bli förste svensk att vinna Stanley Cup med två olika lag. 

Sista resan med gänget i Los Angeles, hur var den?

– Jag sade bara till några i laget vad som var på gång. De sade ”lycka till, vad det än blir”. Sen när det var klart kom många förbi mitt hotellrum och sade hej då.

I Anaheim fixade vi hus och flyttade in den 1 december. Den 17 januari blev jag trejdad…

Under den korta LA-tiden hann Hagelin knappt lära känna folk. Åren i New York och Pittsburgh knöt starkare vänskapsband. Men vad varje flytt innebär är logistik som måste lösas.

– Det positiva är att lagledaren i det lag man kommer till och det man lämnar gör allt för att underlätta och ordna saker så bra som möjligt. 

– De styr upp allt och ser till att transportera det som behöver flyttas. De fixar flygbiljetter till frun och dottern, de kommer en dag efter mig.

Då börjar jakten på boende.

– Här kör vi lägenhetshotell de tre, fyra månader vi blir här. Sedan får vi se var vi hamnar. I Anaheim fixade vi hus och flyttade in den 1 december. Den 17 januari blev jag trejdad…

– I Pittsburgh tänkte vi inte köpa något hus, men när de byggde ett bredvid Patric Hörnqvists köpte vi det. Nu har vi det bara för förvaring, någonstans måste man ju ha alla grejer man samlat på sig.

Carl Hagelin och frun Erica har dottern Blanche, hon ligger fortfarande i vagn.

– Hade dottern gått i skolan hade allt varit svårare. Men det har varit mycket flyttande för min fru och dotter. Erica har gjort ett jättejobb med allt som ska fixas runtomkring. Det är ofta svårare för henne när vi kommer till ett nytt lag och hon ska lära känna nya spelarfruar. För mig är det bara att kliva in ett omklädningsrum, där är det ofta lätt att komma in.

Carl Hagelin trivs med livet i Washington, men vågar inte riktigt rota sig i stan: ”Här kör vi lägenhetshotell de tre, fyra månader vi blir här. Sedan får vi se var vi hamnar. I Anaheim fixade vi hus och flyttade in den 1 december. Den 17 januari blev jag trejdad”, säger han. Foto: Jonas Lindkvist

Är det samma stämning i alla omklädningsrum?

– Nej, i LA var det ruggigt ”laid back” med tanke på vilken situation vi var i ligan. Det är väl så det är i Los Angeles, livsstilen där är så.

Vad blev du överraskad av här i Washington?

– Att det är bra killar i laget. Jag har spelat mycket mot Washington och då tyckte man att de var idioter.

– Det är nog svårt att förstå för någon som inte varit i den här branschen hur man kan gå från att ha varit värsta rivaler och skrikigt ord som vi inte ska gå in på här och så plötsligt ska man vara lagkamrater. Men alla vet att det som händer på isen, det stannar på isen. Det är inte så att man hatar varandra utanför.

Några få spelare i varje lag har klausuler som säger att de inte får bytas bort mot sin vilja. Carl Hagelin hade en variant. 

– När jag skrev på för Anaheim hade jag i kontraktet att det fanns åtta lag jag inte kunde bli trejdad till. Men klausulen började gälla först från andra året och jag trejdades tidigare. Den nya klubben kunde säga att den delen inte gällde längre.

Den amerikanska idrottsmodellen med trejder och lönetak står i kontrast med den europeiska där fotbollsspelare å ena sidan kan kosta och tjäna hur mycket som helst men också hamna i tränares kylskåp eller sitta ut kontrakt om de inte vill flytta.

– Den amerikanska modellen med lönetak är ett sätt att hålla ner lönerna och ha kontroll över ligan. Det som händer när det går bra för ett lag är att då ska spelarna tjäna mer och då måste laget trejda bort andra.

– I början hade jag inte så bra koll på businessidan. Nu har jag bättre.

Han har fått lära hur NHL:s bytesmarknad fungerar i praktiken. I sommar går kontraktet ut och det kan vara dags för ny flytt.

– Det är inget jag fokuserar på. Jag vet att det kommer att vara tillräckligt med lag som kommer att vara intresserade med tanke på vad jag har gjort.

Läs mer: Henrik Lundqvist om att bli sin egen fiende: ”Dränerande”