Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ishockey

Falk hyllas: ”Jag saknar stämningen på Hovet”

På torsdagen möter Djurgården Färjestad på Hovet i ett riktigt prestigemöte som dessutom är seriefinal i SHL.

Strax före nedsläpp kommer ännu en av klubbens legendariska spelare att få sin tröja hissad i taket:

Nichlas Falk, #16.

DN-sporten träffade 46-åringen några dagar före den stora dagen för att prata gamla minnen.

Nichlas Falk blir den nionde spelaren i Djurgården som hedras och när en klubb pensionerar ett tröjnummer så tillåts inte längre spelarna i laget att bära detta nummer på sina tröjor.

Nicklas Falk spelade 751 grundseriematcher (flest i Djurgårdens historia) under 16 säsonger och noterades för 338 poäng (94 mål–244 assist). Han spelade sin första match 1995 och den sista 2011.

På meritlistan finns bland annat två SM-guld och ett VM-guld, han var också lagkapten under fyra säsonger och spelade inte någon annanstans än i Djurgården och moderklubben Huddinge IK.

Det är idel bekanta namn på tröjorna som redan hänger i HovDet är idel bekanta namnets tak. Hur känns det att hamna i detta exklusiva sällskap?

– Jag är förväntansfull, det ska bli roligt. Nu blir det väl någon form av avslut, säger Falk som numera är huvudtränare för Södertälje SK i allsvenskan.

”Falken” debuterade mot HV71 borta 18 september 1995 och spelade sin sista match mot Luleå borta den 19 april 2011 i den sjunde och avgörande kvartsfinalen 2011.

Vad minns av du din första match och din första säsong i elitserien (som SHL hette då)?

– Vinst med 5–2 och halvljumna recensioner för min egen del. Jag kom till Djurgården som 24-åring och skulle bli någon slags ersättare till Challe Berglund som hade flyttat till Schweiz. Det gick väl inte som jag ville under hela säsongen egentligen.

– Jag trodde jag var redo, men det var en svajig säsong och jag var lite orolig inför år två och blev inkallad till sportchefen som då var Ingvar ”Putte” Carlsson. Jag blev lite skakis när han sa att vi skulle riva mitt tvåårskontrakt … och skriva ett på fyra år i stället - en oerhörd lättnad och det var där någonstans min karriär tog fart på riktigt.

Och vad minns du av den sista fajten, kvartsfinalen mot Luleå?

– Jag satt precis i linjen med deras back som sköt det avgörande målet. Jag såg hur pucken gick in mellan benen på Mark Owuya. Då kände jag att nu skiter jag i det här och slängde utrustningen i papperskorgen i Coop Arena.

Då kände jag att nu skiter jag i det här och slängde utrustningen i papperskorgen.


Vilka är höjdpunkterna i din karriär?

– Det finns så många. Jag har spelat fyra SM-finaler, två vinster och två torskar tyvärr. Derbyna på Globen mot Gnaget och på senare år när vi flyttade tillbaka till Hovet sticker ut. Publiktrycket var fantastiskt, varje hemmamatch var en fest.

Du har spelat med hundratals spelare genom åren. Om du skulle sätta ihop en Dif-sexa med dem du spelat och trivdes bäst med - hur skulle den se ut?

– Tommy Söderström (målvakt) var hemskt bra när han kom tillbaka från Philadelphia. Jag väljer Söderström i hård kamp med Mikael Tellqvist.

– På backsidan säger jag Björn Nord och Thomas Johansson.

– Pelle Eklund min radarpolare från 90-talet och Mikael Johansson som var bra både som center och ytterforward.

Challe Berglund har redan sin tröja i taket. Är han den där spexaren alla säger?

– Absolut, det är en fantastisk person som lättar upp stämningen. Men samtidigt när det var allvar var det allvar.

Vem var slarvern under din tid i Djurgården – typ kom för sent till träningarna?

– Det fanns många som var värre än jag. Men ursäkterna till förseningarna var roligast. Allt från att ha hjälpt någon tant som ramlat i ett dike eller förseningar i tunnelbanan.

Vilka är de bästa tränarna du haft?

– Man måste ju nämna Hardy Nilsson och Mats Waltin de åren vi vann SM-gulden och vann serien överlägset. Vi fick ut jättemycket av de trupperna vi hade. Första guldet 2000 hade vi ett fantastiskt lag. Året efter lyckades vi försvara guldet trots att vi tappade tio spelare.

Du var Djurgården trogen i alla år, när det var spelarnas marknad. Fick du aldrig några anbud?

– Jag sneglade lite åt NHL, Tyskland och Schweiz, men jag resonerade så att ska jag flytta så ska det vara jättebra och mycket bättre än i Djurgården. Jag visste vad jag hade. Kanske skulle man ha testat, men jag har aldrig ångrat någonting.

Kanske skulle man ha testat NHL eller Schweiz, men jag har aldrig ångrat någonting.


Hur är ditt förhållande till Djurgården i dag?

– Jag tittar så klart på alla matcher jag kan, antingen på plats eller framför teven. Sedan har jag min son i Djurgårdens juniorlag. Honom följer jag naturligtvis. Han får en jättebra utbildning i deras organisation. Mina två döttrar spelar inte hockey, den ena spelar handboll, den andra rider.

Vad har varit roligast?

– Om man tar från det sportsliga till personliga planet har jag fått bra vänner, både äldre och yngre som jag kommer att ha kontakt med i hela mitt liv.

Till sist, säg något du saknar från tid i Djurgården?

– Stämningen på Hovet, Järnkaminerna kan verkligen få skjuts på den gamla anrika arenan. Svårslaget, det går inte att hitta något som är bättre. Det var underbart att på isen känna trycken från läktarna. Kan vara en belastning också, men så känns det aldrig med Djurgårdspubliken.

Läs mer: SHL:s poängkung i Färjestad: ”Jag har längtat efter Djurgårdsmatchen”

Fakta. Pensionerande tröjnummer i Djurgården

2 Roland Stoltz

2 Charles Berglund

5 Sven Tumba

12 Lasse Björn

11 Jens Öhling

22 Håkan Södergren

25 Mikael Johansson

27 Thomas Eriksson

Fakta. Falks tränarkarriär

Efter spelarkarriären har Nichlas Falk inlett en bana som tränare. Han började som assisterande juniortränare i Djurgården.

2013 blev han huvudtränare/general manager i Huddinge IK.

I dag är han huvudtränare i Södertälje SK i hockeyallsvenskan efter Mats Waltin som fick sparken i tisdags.