Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ishockey

Hanna Olsson om OS-debuten: ”Det är en dröm”

Hanna Olsson.
Hanna Olsson. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

Djurgårdens Hanna Olsson har hela sin karriär sporrats av killar. Det har tagit henne från Skärgårdens Hockey på Öckerö utanför Göteborg till OS-debuten mot Japan i Pyeongchang.

– Det är en dröm jag haft sedan jag fick veta att det fanns ett landslag, säger Hanna, som också ser fram emot att se Charlotte Kalla tävla. 

Hanna Olsson är bara 18 år. Ändå har hon redan hunnit vinna SM-guld två gånger, spelat tre VM och fyra junior-VM. 

Nu är det dags för nästa steg i karriären med spel i OS.

För den talangfulla tjejen från Hälsö, som debuterade i högsta hockeyligan som 14-åring, har konkurrensen med killar hela tiden varit väldigt viktig för hennes utveckling. 

Precis som Kanada och USA:s OS-lag den här säsongen har spelat mängder av matcher mot killag har Hanna alltid tränat och spelat med killar.

– Det har utvecklat mig jättemycket, med betoning på jätte, säger Hanna till DN.

– I Skärgården, där jag började, fanns det ju inget annat. Jag visste inget annat.

Vad har det gett dig som spelare?

– Tuffheten, hårda passningar och att hela tiden ta för sig. Det kan ju lätt bli så att man fastnar i ett fack för att man är tjej, det är ju ändå killarna klubbarna ska tjäna pengar på om de går hela vägen till SHL och så. Men jag har hela tiden haft bra tränare, som hemma i skärgården där jag fick spela allt, både uppåt och nedåt. 

– Det är ju alla dem jag har att tacka för att jag är där jag är nu och kan fortsätta min resa med hockeygymnasiet och killarna i Djurgården, säger Hanna, som aldrig känt hon behandlats annorlunda för att hon varit tjej.

– Nej, redan från början såg de mig som en spelare i laget. Inte en tjej i laget, understryker hon.

Guide: Det du behöver veta inför Sveriges match mot Japan

Ju mer hon och killkompisarna växte i laget, desto tydligare blev dock skillnaden.

–  Det går ju inte att försöka tackla dem när de är 10-15 kilo tyngre, skrattar Hanna och berättar om känslan när hon som 14-åring fick spela med tjejer första gången.

– Det öppnade sig en helt ny värld, som jag knappt visste fanns. Det var ju jätteroligt att träffa likasinnade, för det hade man ju inte gjort innan. 

Förutom den personliga känslan märkte hon den tydliga skillnaden i spelet.

– Det är ju nästan som en helt annan sport. Det blir mer flyt i spelet när det inte är tacklingar och så. Men det var lite ovant i början.

Taktiskt fanns också en stor skillnad hon märkte av när hon i åttan tränade med pojklaget i Skärgården och pendlade till Linköpings matcher i SDHL.

– Det var jobbigt, men väldigt lärorikt också. Jag växte väldigt mycket som person den säsongen, för jag var tvungen att lära mig tänka taktiskt. Med killarna hade vi då inte lärt oss några spelsystem. Med Linköping var jag tvungen att göra det.

Tycker du att Damkronorna, precis som Kanada och USA, borde ha spelat mer mot lag med killar inför OS?

– När man hör vilka förutsättningar Kanada och USA har och att de kunnat spela ihop i en serie mot killar, fattar man ju att det blir skillnad. Samtidigt har ju vi våra lag hemma och det är ju viktigt att utveckla damhockeyn också.

Vad vill du bli ännu bättre på?

– Ännu kvickare i fötterna och starkare med pucken. USA och Kanada är väldigt duktiga när de har puck. De håller ifrån och skyddar pucken hela tiden. Men det är det som behövs då hockeyn blivit väldigt mycket mer fysisk, speciellt internationellt.

Egentligen skulle hon ha spelat universitetshockey för förre förbundskaptenen Peter Elander på University of North Dakota den här säsongen. Men mitt under VM i våras kom beskedet att damhockeyverksamheten på skolan lades ner.

Därför blev det en säsong till i Djurgården. I vår går det kontraktet ut, men även om Hanna går ut hockeygymnasiet har hon bestämt sig för att stanna i Sverige minst ett år till.

Det har varit en slitsam säsong när hon landade i Sydkorea. Tre gånger i veckan har det varit fys- och isträningar med Djurgårdens hockeygymnasium och på kvällarna träning med damlaget.

– Det har varit extremt många matcher även med landslaget och så skolan på det. Men man får lära sig vad man ska prioritera och vara disciplinerad. 

Hon har haft bra kontakt med alla sina tränare och även förbundskapten Leif Boork har hållit koll på Hanna, så att hon får tillfälle för återhämtning och vila också.

För även om det varit en tuff säsong, har det gått bra. Hon har redan satt nya poängrekord både i Djurgården och i landslaget, trots att åtskilliga matcher återstår. 

Nu ska du debutera i OS, hur tänker du inför det?

–Det känns ändå skönt att jag varit med på tre VM. Man vet hur det fungerar nu och när man väl är på plats är det ju samma förutsättningar som annars. Klart det blir mer uppmärksammat, men ändå skönt att veta att det är som ett VM.

– Det är en dröm jag haft sedan jag fick veta att det fanns ett landslag. Man har fått höra att OS är det största, så det är klart det har varit målet sedan jag började. OS i Turin har man mest sett i efterhand med Tre Kronors guld och Damkronornas silver. Jag var bara sju år då.

Kanske var du ute och spelade hockey då?

– Förmodligen, haha...

Tidigare, har du tittat mycket på OS?

– Ja, jag gillar att följa Sverige. Men jag skulle inte sitta och kolla på curling mellan två andra nationer. 

Bästa OS-minnet?

– Måste vara när (Charlotte) Kalla körde sitt stafettlopp i Sotji. Det var ju rysningar i hela kroppen. Det var verkligen häftigt.

Nu när du att vara på plats, vad vill du se i verkligheten?

– Det är nog skidorna. Tycker det är häftigt, speciellt när Kalla kör. Ska bli häftigt att se herrarna spela hockey också.

Redan i somras var Damkronorna till Sydkorea för att bekanta sig med OS-staden. 

– Det var bra vi fick komma och möta alla intryck innan.